I mitten av september vandrade jag i fjällen med min familj, andades frisk luft och drack gott vatten ur porlande små fjällbäckar. På flera sidor har jag läst att det finns åtta årstider i fjällen och för samerna är dessa årstider och klimatet av stor vikt, framför allt för renskötseln. Vårvinter (mars-april), vår (april-maj), försommar (juni), sommar (juni-juli), förhöst (augusti), höst (september-oktober), förvinter (november-december) och vinter (december-mars). Vill du läsa mer om samernas åtta årstider rekommenderar jag Renbiten. Jag tänker lite på det gulliga brudpar från Malaysia som jag nyss fotade som är vana vid ett stabilt klimat året om. Hur många gånger jag än drömt att flytta till soliga Provence kan jag ändå inte sluta älska och bli fascinerad över vårt fantastiska avlånga land med flera årstider som alla var för sig står för sin tjusning. När vi bilade tillbaka till storstan från Storulvån och Jämtlandsfjällen lämnade vi ett vinterlandskap bakom oss. Passerade höst med vackra träd och löv i olika färger för att komma hem till Stockholm där det fortfarande var sommar och alla träd fortfarande gröna! Det var en riktigt cool resa att under en och samma dag i samma land upptäcka tre årstider. Samtidigt är det inte helt enkelt att komma tillbaka till en knökfull tunnelbana med trötta ansikten som stirrar på mobiltelefoner eller tunnelbanetidningar. Stökiga caféer med superhög och konstig loungemusik, så att man inte kan föra en normal samtalston eller höra vad den som man pratar med säger. Alla dessa romer i vartenda gathörn som uppgivet försöker få ögonkontakt eller kontakt överhuvudtaget genom att envist skaka sina pappersmuggar med småslantar i. Det är svårt att få kontakt med en annan medmänniska som kommunal resenär, och kanske lika svårt ute på den kalla gatan. Hur olika ett liv kan vara… Jag blev lite gladare över Stockholm när jag i förra veckan tittade ut genom köksfönstret och såg alla snöbelagda hustak i Vasastan. Snön försvann visserligen fort men gav ett löfte om den tid som komma skall- med tända ljus i mörkret. Har du inte en Lucia i ditt liv så se snabbt till att skaffa dig en eller var en ljusspridare i någon annans liv.

Löperskan Miranda Kvist avslöjar i tidningen Outside träning nr 1, 2014 hemligheterna hur hon lyckas leva en aktiv livsstil fullt ut. Jag fotograferade omslaget till tidningen och hade en superkul studiofotografering med en underbar tjej. Niklas Östbergs gjorde intervjun med Miranda och jag har lånat några av hans ord i texten nedan. Miranda driver Team Nordic Trail och inspirerar andra att hitta glädjen i löparskorna och göra verklighet av äventyret, hon coachar och skriver träningsprogram. Som svar på frågan vad som är bäst med trail svarar hon ”Man får vara geggis och se förjävlig ut”. Det kan man verkligen inte säga om en energisk och sprudlande tjej som kom in i min fotostudio en trist, grå decemberdag när man undrade om solen ens hade gått upp. Att Miranda kan få nästan vem som helst, inkluderad undertecknad, pigg och motiverad var lätt att förstå, och jag är fortfarande fascinerad över hennes makalöst snygga armar! Joooooo hon fick göra några armhävningar innan plåtningen, var tvungen att jäklas lite med henne. Tips från Miranda att öka motivationen: Ta med en kompis och träna. Våga testa nytt och en ny miljö. Vänta inte på rätt omständigheter- Skapa dem. Ta dig till start- som är det största klivet. Ha en realistisk syn- livet är nu och det är skört. Man kommer kanske inte alltid kunna göra det man nu vill. Spring och köp tidningen som är ute nu och varmt välkomna att boka in en fotografering hos mig när ni också börjat träna och liksom jag tagit mig från soffkanten till startpunkten!

Läs mer om mig och mitt arbete som fotograf i Stockholm och se bilder från mina jobb.