Kajsa Ingemarsson

Kajsa Ingemarsson på Långholmen i Stockholm
Kajsa Ingemarsson förlorade sig i framgången

Mitt i den framgångsrika karriären blev författaren Kajsa Ingemarsson utbränd. Hon började omvärdera sitt liv och fick en ny inriktning på författarskapet. Boken Modern mystik- den dolda vägen till inre klarhet inspirerar oss att utforska livets mysterium och söka efter en större mening.

-Som ett darrande löv var jag. Under flera dagar hade jag förberett mig inför min prestation på Bokmässan i Göteborg 2005, i samband med lanseringen av min fjärde bok Den ryske vännen, och försökt tänka ut vad som förväntades av mig i rollen som den framgångsrika författaren jag var.
Flera framträdanden, seminarier, intervjuer och fotograferingar var inplanerade. Den stora mässhallen skulle fyllas med sorl, entusiastiska besökare och hungriga bokslukare.
-Samtidigt så kände jag att det fanns ett stort glapp mellan den bild som fanns av mig utåt och den person som jag innerst inne var. Jag är en person med ett stort behov av att vara ensam och reflektera, men det fanns ingen tid för det under de där hektiska åren och jag tappade bort mig själv i stressen.
Omständigheter hon inte kunde kontrollera, styra eller förutse ökade pressen, och kvällen innan mässan blev Kajsas man irriterad över hennes stress och snäste lite plötsligt.
-Incidenten var den lilla droppen som fick bägaren att rinna över. Jag föll bokstavligen ihop på golvet och bara grät. Mer behövdes inte. Lasse försökte trösta, men något hände där och då som tog mycket lång tid att reparera, men som också ledde mig in på nya vägar.

Gränsen var nådd

Dagen efter reste Kajsa som planerat till mässan och genomförde det fullbokade schemat.
– En mardröm var det. Mellan varje framträdande bröt jag ihop under pauserna och grät.
Mitt i framgången och i det lyckade livet blev Kajsa utbränd och sjukskriven med diagnosen utmattningsdepression. Intensiva och långa arbetsdagar med skrivande och omfattande PR-arbete, samt inhopp inom radio och TV hade tagit ut sin rätt. En gräns var nådd. Stresströskeln var låg och utmattningsdepressionen gjorde henne skör. Balansen i hennes liv kunde rubbas av minsta lilla. Det som brukade ge henne energi kändes som en rad måsten eller punkter på en lång lista att klara av istället för att vara glädjefyllda.
– Nio månaders sjukskrivning krävdes för att jag skulle komma tillbaka till arbetslivet, fast tillbaka på ett annat sätt. Det var en jobbig tid, men jag blev påmind om varför jag skrev. Att det inte handlade om yttre framgång och bekräftelse. Lusten att skriva och längtan efter att utrycka mig var det viktigaste.
Kajsa kom i kontakt med en längtan att livet var mer än allt det där yttre eller det materiella.
-Svårigheter och mörker kan vara en möjlighet att få kontakt med vår ursprungliga kraft och styrka, vårt inre.
Sjukskrivningen med tid för reflektion och återhämtning bidrog till att Kajsa började omvärdera sitt liv och val.
Genom att sakta ner tempot och gå inåt i tankar och sinne kunde Kajsa hitta tillbaka till sin inre röst och sin inre kraft som hade en helt annan agenda, än att till varje pris prestera.
-Jag vill hellre vara lycklig än lyckad. Suget efter framgång och materiellt överflöd leder ingenstans, så länge vi inte har ett högre syfte med vårt mål. Idag har jag kontakt med det syftet, det hade jag inte för femton år sedan.

Lita till intuitionen

Att vara perfekt för Kajsa har ingenting med yttre förutsättningar att göra, även om hon fortfarande har kvar sina modelldrag från tidigare modellkarriär. De höga kindkotorna och den vackra profilen blir framträdande av den kortklippta frisyren.
– Perfektion är ointressant för mig. Hemligheten bakom lycka ligger istället i acceptans och i att känna att du gör ditt bästa för att bidra med det du kan och brinner för.
När Kajsa talar om sin mysiga skrivarlya där hon skapar sina verk skiner hela hennes ansikte upp och de smaragdgröna ögonen tycks glittra likt ändlösa oceaner. Hennes glädje sprids i rummet och det är lätt att förstå att hennes ord, upplevelser och böcker inspirerar läsare att skriva tacksamma brev till henne.
-De fina breven från mina läsare gav mig energi och kraft att ta klivet fullt ut och skriva om min erfarenhet och mina upplevelser av hur vi kan ta tillvara på vår kreativitet och förverkliga våra idéer och drömmar. Alla mina böcker är skrivna utifrån en glädje och i början var det historier som bar fram det jag ville säga.
De senaste böckerna kan ses som en mjuk vägledning till en högre medvetenhet och kreativitet.
-Genom vår medvetna skaparförmåga kan vi styra vår utveckling mot positiva upplevelser, meningsfullhet, livsglädje och magi. Vi har det i oss naturligt, men har på olika plan blivit avtrubbade. Jag vill ge den moderna människan verktyg och självförtroende att lita till sin intuition. Du vet själv bäst och om du litar till din inre röst kommer du göra det du mår bra av och utveckla din potential.

Tror inte på Gud

I Modern mystik- den dolda vägen till inre klarhet inspirerar Kajsa oss att söka en djupare mening med livet, och en samhörighet med det som finns omkring oss.
– Jag tror inte på Gud i någon religiös bemärkelse, men jag vet att jag existerar i ett sammanhang som är oändligt mycket större än jag själv, och att den oändligheten sträcker sig åt alla håll i både tid och rum. Livet är ett underbart mysterium.
Idag väljer Kajsa noga vad hon lägger sin tid på.
-Känns det inte rätt i min mage så tackar jag nej. Det är viktigt att aktivt välja bra saker i sitt liv.
Kajsa trivs med att bo i storstan tillsammans med sin man och två barn.
-Men det skulle aldrig gå utan lantstället och möjlighet till stillhet. Ibland åker jag ensam ut till stugan, lagar god mat och tänder brasan i den öppna spisen. Att sitta soffan med ett par doftljus tända och en rykande kopp te i handen när vinden blåser kallt ute är mysigt i sin enkelhet. Långa promenader ute i naturen ger min kropp energi och en chans att återhämta sig. Att bo i staden tar kraft och jag undviker helt city. Jag månar om min känslighet och stadsmiljön gör mig lätt avtrubbad med alla sina intensiva intryck.
– Min katt visar så tydligt på ett alternativt leverne till ekorrhjulet och punkter som måste prickas av. Hon äter och sover, gosar, busar och jagar. Ingen stress där inte.
-Det som driver oss människor i motsats till djuren är ju viljan att utvecklas. Jag vill uppleva nya saker, fördjupa mig i saker jag inte förstår eller känner till.

Kärleken till familjen

Kajsa reser gärna till nya platser och har gjort flera långa resor på egen hand men även som föreläsare på inspirationsresor.
-Nya platser väcker nya sidor hos mig och jag får även energi eller kraft från en plats. Att träffa själsfränder och inleda diskussioner med dem är oerhört inspirerande. Sammankomster med rätt människor kan aktivera visdomar inom oss.
Kajsa uppskattar även att komma hem till sin jordnära man och deras två härliga barn.
-Min familj ger mig en stabil grund att komma tillbaka till och jag tycker väldigt mycket om vår vardag trots att jag ibland lämnar den.
Kajsa betonar hur viktigt kärleken till familjen är för henne.
-Även om jag känner mig omfamnad, omhändertagen och trygg av en större kraft som vägleder mig i livet är det lika viktigt med den mänskliga kärleken. Att få visa och ta emot omsorg, omtanke och ömhet från dem som står mig nära. Om vi inte får dela livet med andra upphör det att vara meningsfullt.
Avslutningsvis berättar Kajsa om bilden som pryder omslaget på boken där två händer håller i ett ljus, en gnista.
-Den där ljuset är meningen med alltihop. Det är när jag kan lyfta fram min egen gnista och koppla den till ljuset som finns omkring mig, som jag finner modet att gå bortom min trygghet och bekvämlighet. Då kan jag utforska livets mysterium och min egen oändliga potential.