Att gifta sig i Sverige innebär en stor risk för att det ska regna på bröllopet. I alla fall om ni frågar mig som snart har fotograferat över 100 bröllop. Jag brukar ha en plan B och ofta en plan C vid bröllopsfotograferingar. Samtidigt börjar jag mer och mer gilla att ta bilder i regn och vara närvarande i stunden, hitta kreativa lösningar istället för att på förhand söka planera bilderna till perfektion. Det händer något med en när det ”värsta som kan hända” händer. Nu är kanske regn inte det allra värsta som kan inträffa på ett bröllop, men väldigt många brudpar oroar sig just för huruvida det kommer regna eller ej på bröllopsdagen. Som bröllopsfotograf kan jag tryggt och lugnt dela med mig av min erfarenhet att det är ganska ofta det regnar och det är inte sällan väldigt befriande och kreativt med regnet. Att njuta av dagen just som den är. Att vara tacksam för kärlek, lycka och glädje i sällskap med sina nära vänner och kära familj. När det som man i själva verket oroar sig för händer, kan man byta ut oron mot befrielse och lättnad – istället göra det man ska- gifta sig och njuta av en av de absolut underbaraste dagarna i ens liv. Birgitte och Christer-André som bor och jobbar i Oslo ville fira sin kärlek i Sverige och valde att gifta sig i Ronnum med fest och middag på Ronnums herrgård. Tidigt kontaktade de mig eftersom ”Vi er veldig interessert i å ha deg som fotograf, bildene dine ser fantastiske ut. Vi gleder oss veldig til bryllupet. Vi håper det blir en uforglemmelig dag med elegante, romantiske og idylliske rammer. Vi ser etter en fotograf som klarer å fange spesielle øyeblikk og idyllisk stemning, noe det virker som du kan.” Under ett bröllop så älskar jag att vara närvarande känslomässigt och fånga det som jag ser och känner under dagen. Ibland, speciellt under porträtten, går jag in och styr mina par lite grand, men lika ofta tar jag ett steg tillbaka och istället iakttar samt fångar det som utspelar sig framför min kamera. Birgitte och Christer-André är ett superfint par, så sprudlande glada och varma. Inget regn i världen kunde hindra dem från att njuta av en magisk dag tillsammans med härliga gäster. Jag har just fått veta att de ska få en liten bebis snart och blir alldeles varm i mitt hjärta när jag tänker på vilka fina föräldrar den bebisen kommer få. Omgiven av så mycket kärlek och värme. Det kan inte sägas nog med gånger, men jag är så tacksam för att få vara med fantastiska brudpar på deras resa en bit genom livet!
Tomas von Brömssen
Drömroll att spela sig själv
För ungefär ett år sedan var jag i Göteborg och träffade den folkkära skådespelaren Tomas von Brömssen, då han var aktuell med vad han kallade sin sista revy. Tomas berättade för mig att om det skulle ha funnits en drömroll under hela hans långa karriär, så skulle den vara att få spela sig själv. Som han alltså gjorde i sin sista revy. Reportaget publicerades i Allers nr 46.
”Tomas sista revy” blev en fyra månaders lång succé för Tomas von Brömssen, 72, med extraföreställningar på Lisebergsteatern i Göteborg. Nu är det Stockholms tur med premiär på Intiman den 2 oktober. Publiken möter Tomas och flera av hans välkända karaktärer som Kyparen, Stintan och Clownen, men även ett par nya figurer. Revyn blir en summering av karaktärernas livsresa och spelas under hela våren.
-Jag har fått hybris, utbrister en svartklädd Tomas med pigga ögon och ett finurligt, tillika försiktigt, leende över läpparna. Hela tiden har jag haft den där bluffkänslan inom mig och undrat ”När ska de komma på mig – att jag ingenting kan?” Och så går jag och sätter jag upp en egen revy igen. Jag får göra allt själv, även ta hela ansvaret och jag fullkomligt älskar det.
Att Tomas kan råder det för en utomstående ingen tvekan eller tvivel om. Publiken är trogen sin folkkära underhållare som fått utmärkelsen Årets göteborgare 1995. Hans föreställningar blir snabbt utsålda och spelas under lång tid. Damer som går förbi restaurangen, där intervjun med Allers äger rum, blir förtjusta när skådespelaren glatt hälsar tillbaka genom fönsterglaset. Även på filmduken har Tomas varit framgångsrik och förutom flera nomineringar för skådespelarinsatser har han vunnit en guldbagge för sin roll i Bo Widerbergs film Lust och fägring stor.
-Det var väldigt tacksamt att jobba med en regissör som Bo Widerberg, för han visste precis vad en skådespelare behöver och i exakt rätt sekund. Jag kände mig väldigt trygg när jag jobbade med Bo och kunde prestera bra under hans ledning. Ska man hoppa ner i det kalla vattnet gäller det att få mycket kärlek tillbaka, och det var Bo väldigt generös med.
Minnesvärd roll
Trots stora roller inom både teatern och på filmduken är det för sin roll som skrothandlarsonen Herbert vi bäst minns honom. Tomas blev rikskänd för det svenska folket 1976 i TV-serien Albert och Herbert. Sten-Åke Cederhök kallar Tomas för Hebbe lelle och de båda göteborgska karaktärerna som befinner sig i samhällets marginal fick sin publika höjdpunkt med julkalendern 1982.
-Förutom vårt far- och sonförhållande i Albert och Herbert betydde Sten-Åke mycket för mig när det gäller komik och revy. Han dog precis innan premiären av min första revy 1990 och jag hade verkligen önskat att han hade fått se den.
Tomas bestämde sig för att sätta upp en egen revy tillsammans med regissören Bo Hermansson som har varit hans parhäst sedan TV-klassikern Albert och Herbert.
-Nu var Albert- och Herbertepoken slut och det var dags för mig att stå på egna ben. Med skräckblandad förtjusning stod jag nu ensam på scen i en två-timmars lång föreställning. Jag fick bekräftat att jag kunde få människor att skratta och det var så roligt. Cirkeln slöts för mig där och då.
Kanske är det den första revyn som Tomas är mest stolt över. Att han vågade och kunde själv. Och att han trotsade jantelagen. ”Du ska inte tro att du är något” byttes ut mot en känsla av att publiken ville honom väl.
Chans att studera
-Jag blev mött av en värme och inte alls av avund eller missunnsamhet.
Barndomen beskriver Tomas som trygg, stabil och väldigt fin. Han kunde sitta stilla i flera timmar och bara stirra rakt in i en vägg. Lämnade modern honom i sandlådan kunde hon vara säker på att hitta honom på exakt samma plats ett par timmar senare.
-Det är väl det inre lugn jag alltid har haft med mig som var starkt redan då. Jag tyckte om att tiden liksom stod stilla. I efterhand kan jag tänka att det var en slags meditation jag utförde.
Tryggheten från uppväxten har tagit Tomas hela vägen till de stora scenerna.
– På scenen känner jag mig lika trygg och hemma som i mitt eget hem. För mig är det härligt att möta publiken och jag tycker om att få dem att skratta.
Tomas hade en rolig farbror, Emil, och förmodligen var det han som fick Tomas att upptäcka humorn samt väcka intresset att försöka locka fram skrattet hos andra.
-Vi skrattade alla åt och tillsammans med farbror Emil. Han hade ett lekfullt förhållande till livet som jag fascinerades av som barn.
Gjort en klassresa
Föräldrarna Elvi och Birger von Brömssen tillhörde arbetarklassen trots att faderns efternamn tydde på ett adligt förflutet. Tillsammans med föräldrarna och tre bröder bodde Tomas i en mindre lägenhet i stadsdelen Lunden, Örgryte.
-Det är en klassresa jag har gjort. Tidsandan som jag växte upp i förmedlade känslan att allt är möjligt för vem som helst. Föräldrar från arbetarklassen fick möjlighet att låta sina barn studera, vilket blev fallet för mig.
Fadern Birger var rockvaktmästare till en början, men öppnade senare en ramaffär.
-Det passade honom väldigt bra då han själv målade tavlor. Men han var inte bara konstnär, han var också en fantastisk historieberättare. För oss barn berättade han sagor och illustrerade dem. Favoritsagan var ”Andra gången jag var i Afrika”.
I själva verket hade fadern aldrig varit i Afrika, men med hjälp av fantasins värld berättade han om sina resor dit och tecknade Tomas och hans bröder i sagor tillsammans med palmer, savanner och vilda djur. Han porträtterade även barnen flitigt i målningar eller fotografier.
-Mitt hem är fullt av tavlor som min pappa har målat. Han verkade aldrig tröttna på att måla av mig eller mina bröder, så vi finns i hundratals upplagor. Kanske är det utställningen som min pappa drömde om på dödsbädden som nu befinner sig i mitt hem.
Modern Elvi tog realen med ambition att bli lärare, men blev hemmafru.
-Det var en stor sorg för henne att hon inte blev lärare, och kanske var det hennes drömmar om läraryrket som fick mig att vilja studera vidare.
Möjligheten att bli något annat än fabriksarbetare lockade.
-Min fröken bar genomskinligt, blankt nagellack och luktade gott kaffe.
Men en rullbandspelare i plast med inbyggd mikrofon i sällskap med klasskompisen Sten Björkander visade sig vara roligare än studierna och Tomas fick gå om ett par klasser innan han tog studenten.
-Tillsammans gjorde vi program bestående av långa intervjuer med olika karaktärer. Nästan som radioteater.
Klasskompisarna fick ta del av banden och Tomas upptäckte att de tyckte han var rolig.
Imponerade på juryn
1965 sökte Tomas in till scenskolan i Göteborg utan framgång. Året därpå blev han däremot antagen i Malmö och fick juryn att tappa hakan för sina improvisationer. I början av 70-talet spelade han med Unga Teatern i Malmö och medverkade i några TV-produktioner för att återvända till hemstaden 1973 där han blev engagerad vid Göteborgs stadsteater och senare vid Folkteatern.
-Man kan undra var uttrycksbehovet hos mig har kommit ifrån, men det är så otroligt roligt att stå på scen. Min första revy öppnade en ny dörr och jag fick ta fullt ansvar. Istället för att få en roll i en föreställning tilldelad är det jag som ska se till helheten, men även till detaljer, dekor och rekvisita. För mig har det aldrig funnits en drömroll jag strävat efter att få, men om det skulle ha funnits en sådan roll är det nog att få spela mig själv, som jag gör nu. Det finns en närvaro som är unik, något äkta och levande i en egen revy och jag är tacksam att få göra detta och möta publiken på detta sätt.
Tomas första revy blev en succé som spelades i över ett års tid i Göteborg, följt av spelningar i Stockholm och Oslo. Sedan blev det Tomas revy II & III som också den blev en stor framgång. Det återstår att se om detta verkligen är Tomas sista revy och farvälföreställning.
Namn: Tomas von Brömssen
Yrke: Skådespelare och underhållare
Ålder: 72 år
Bor: I hus i västra Göteborg
Familj: Hustrun Dorte Pedersen och dottern Johanna från första äktenskapet med Eva
Aktuell med: Tomas sista revy på Intiman
Oväntade händelser i Tomas liv:
- Spelade klarinett på Håkan Hellströms konsert på Ullevi 2014 inför nästan 70 000 åskådare
Nyckelroller/minnesvärda roller:
- Skrothandlarsonen Herbert i Albert och Herbert 1976 och Albert och Herberts julkalender 1982
- Uppmärksammad Peer Gynt på Folkteatern i Göteborg 1986
- Guldbagge för sin roll som Stig i Bo Widerbergs film Lust och fägring stor 1995
- Återförening med Sven Wollter i Påklädaren på Göteborgs Stadsteater 2011
- Guldbaggenominerad för bästa skådespelare i Ormens väg på Hälleberget, regi Bo Widerberg
Motspelare:
- Sten-Åke Cederhök (Albert och Herbert, Vildanden, Sommarkvetter)
- Stellan Skarsgård (Vildanden, Ormens väg på Hälleberget)
- Ulla Skoog (revyerna Rent under och Fritt fall)
- Povel Ramel (Kolla klotet, Lorensbergsteatern i Göteborg och Cirkus i Stockholm)
- Sven Wollter (Teaterföreställningen Påklädaren och filmen Mannen från Mallorca)