Romantiskt bröllop eller elegant chict citybröllop

romantisk brudbukett bröllop på Flickorna Lundgren i Skåne, Helsingborg, dukning i Västhus bordsdukning på bröllop Blommor och dukning bröllop Bordsdukning på bröllop blomsterarrangemang bröllop klassisk elegant brudbukett Stockholm bröllopsmiddag i Riddarhuset Stockholm dukning bröllop Riddarhuset dekoration bröllop dukning blomsterarrangemang bröllop Riddarhuset bröllop i Storkyrkan i Stockholm
Vilken typ av bröllop vill du ha? Vilken stil känns mest som du? Romantiskt och lantligt? Eller elegant och klassiskt? Rustikt bröllop? Bohemiskt chic är ett ganska nytt ord i bröllopssammanhang. De flesta par vill nog ha bröllop som är personligt och därför är mitt råd att gå till er själva, vilken typ av personligheter är ni? Hur ser er garderob och klädstil ut? Vilka färger gillar ni och trivs med? Har ni något tema ni vill få in på er stora dag- exempelvis hav, natur, gods, herrgård, slott, ekologiska värderingar, kanske någon film, eller bok ni inspireras av? Vad har ni för värderingar och vad är viktigt för er? Ett bröllop är en enda lång fin dag fylld av kärlek och kan se ut på så många olika sätt. Jag är så tacksam att få vara med och en del av fantastiska pars värderingar, tycke och smak och kärlek och lycka. Hur just din kärleksdag ser ut vet du bäst själv. På de första bilderna ser vi en lantlig bröllopsdukning i Skåne och Skäret hos Flickorna Lundgren. Det var roligt att se hur det ljusa växthuset med relativt enkla bord och stolar förvandlades till en plats för kärleksmiddag och fest för nära och kära med fantastiska blomsterarrangemang. Kvällen innan bröllopet träffade jag Thor Christian Fjeldet som gjort de underbara blomsterdekorationerna i full färd med att binda den romantiskt och lite vilt-inspirerade brudbuketten. Jag förstod genast att han är en sann konstnär och jag hoppas verkligen få jobba med Christian igen. Rekommenderar honom mer än gärna! På de senare bilderna ser ni en mer klassisk och elegant bröllopsdukning från Riddarhuset i Stockholm. Jag blev genast tagen av hur vackert taket var och det kändes riktigt varmt och mysigt att sitta i en elegant sal fylld med historia. De stora ljuskronorna spred mjukt ljus i den stämningsfulla salen som var ett utsökt val av lokal för bröllopsmiddag efter den intagande och storslagna bröllopsceremonin i Storkyrkan. Ett citybröllop av klass som kändes väldigt modernt, klassiskt. Vilken typ av bröllopsbilder gillar du och har du hittat din bröllopsfotograf som kan ta de bilder du vill ha? Varmt välkommen att kontakta mig för att se hur jag kan hjälpa dig.

Sköna Helena af Sandeberg

Helena af Sandeberg fotograferad i Stockholm Helena af Sandeberg fotograferad på Kungsholmen
Den sköna Helena har förtrollat diktare och konstnärer under nästan tre tusen år. Jag har i modern tid och i det informationssamhälle vi lever i funnit min egen Helena och att hon har förtrollat mig är en underdrift. Ingen trist gråmulen dag är tråkig om man umgås med Helena af Sandeberg! Intervju för tidningen Året Runt.

Helena af Sandeberg

Skådespelerskan Helena af Sandeberg, 43, är aktuell i dramaserien ”Den fjärde mannen”, uppföljaren till populära ”En pilgrims död”. Helena spelar Jeanette Eriksson, en av polisens skarpaste och mest rutinerade polis. Jeanette är en sluten karaktär som är gift med jobbet och utan familj, jämfört med Helena som njuter mer och mer av familjelivet och väljer att jobba mindre.
-Jag älskar att vara någon annan ibland, utbrister en fräsch och rosenkindad Helena, trots att hon knappt har sovit en blund i natt.
Hennes nio månaders bebis, Ava, höll henne och maken Fredrik Lycke, 43, vakna hela natten med envis hosta. Fredrik har tagit Ava till vårdcentralen på morgonen och Helena svarar oroligt i telefonen när maken ringer för att tala om att allt är okej. Ett par tårar av lättnad rinner sakta ner för kinderna och Helena blir lugn och trygg igen. Allt är bra och Ava är i faderns goda vård.
-Att vara Helena är inte alltid roligt, berättar den eftertraktade skådespelerskan med en gedigen rollista inom både film, tv-serier och teater.

Hann inte säga farväl i tid

Helena oroar sig ofta, är rädd och rastlös. Det liv vi lever är så kort och våra val får konsekvenser som kan vara svåra att förutse. Film- och skådespelaryrket ger chansen att prova på flera liv, olika yrkesroller och livsval.
-I film eller på scen vet jag hur det slutar och det är skönt, även om det inte slutar så bra alla gånger. Som för exempelvis Anna Karenina, vars liv tog slut framför ett skenande tåg.
Samtidigt som Helena spelade den vansinnigt förälskade rollfiguren ”Anna Karenina” på Stadsteatern och parallellt jobbade med filminspelningen av ”Blondie” under 2008 fick hon hjärtklappningar, en allergichock, förlamning i händerna och sömnproblem.
-Det var som att min kropp gjorde mig sjuk för att jag själv inte kunde säga stopp eller nej till roller och till mitt arbete som jag älskar.
Kroppen sa ifrån och Helena sjukskrevs.
-Då fick jag dödsångest och tänkte på min son Alfred. Vem skulle förklara för honom att hans mamma dog för att hon jobbade för mycket?
Helena var fullständigt utmattad och ställde in planerade föreställningar för att vila och återhämta sig under tre månader. Hon började gå i terapi och att lyssna på signalerna från sin kropp.
-Jobb är viktigt men det gäller att inte köra på i alltför högt tempo. Familj och vänner är också värdefulla.

Omsorgsfulla val

Idag har Helena börjat jobba annorlunda och väljer mer omsorgsfullt hur hennes arbetsschema ska se ut.
-”Det fixar jag” brukade jag resonera kring jobb, men idag tänker jag ett steg längre, jag har lärt mig att säga nej.
Vägen tillbaka gick genom Helenas roll i Lasse Hallströms film ”Hypnotisören”, där hon spelar mot Mikael Persbrandt och Lena Olin.
-Lasse Hallström är en varm och generös regissör och i hans regi kände jag mig återigen trygg i mitt yrke.
Att ta vara på livet och vara ödmjuk inför livets bräcklighet lärde sig Helena tidigt. Modern fick bröstcancer när Helena bara var 12 år och en lång kamp för livet började men slutade i tragedi några år senare.
-Innan cancern kom till vårt hem hade jag trott att allt var möjligt, men tanken på att mamma kunde dö skapade både en rädsla för livet och en ångest inför döden hos mig.
Helena blev rädd att de som hon höll av skulle dö.
-Från min tidiga barndom har jag glada och lyckliga minnen tillsammans med mina två kärleksfulla föräldrar. Jag var en pojkflicka som älskade att spela fotboll på knastrande grusplaner och som ofta klättrade högt i träd. Skräckscenariot som sedan spelade upp sig skapade en skräck i mig att livet är livsfarligt och jag fick katastroftankar.
Helena föddes 1971 i Solna, Stockholm där hon även växte upp. Redan som barn drömde hon om att bli skådespelerska och njöt av uppmärksamheten hon fick för sina förställningslekar eller uppträdanden.
-”Du är bra och kan bli något” var löftesrika ord från pedagogen i en teatergrupp som Helena deltog i.

Går inte och väntar längre

De orden uppmuntrade henne att söka in till Södra Latins Teaterlinje och Helena blev antagen till utbildningen. Efter vidare skådespelarutbildning på Actors Studio i USA kom Helena tillbaka till Sverige 1996. Hon började jobba direkt i TV-produktionen ”Nudlar & 08:or” som ledde till flera och större roller inom TV, film och teater. Genombrottet inom filmen kom med i ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” 2005.
-Mammas död och sjukdomstid dessförinnan gav mig ett driv. Att veta att jag skulle kunna dö när som helst har gjort att jag velat göra mycket och ta vara på möjligheter. Jag har sett det värsta och det är att inte få vara med längre.
Moderns död innebar även en tillgång i registret som skådespelerska och Helena har nära till sina känslor och känslominnen. Privat värdesätter hon personer som står henne nära och har lärt sig att uppskatta de små stunderna i livet.

Började läka när hon blev mamma

-Min man Fredrik har verkligen fått mig att uppskatta vardagen. Det är så mysigt att sitta hemma runt köksbordet med familjen och äta spagetti och köttfärssås.
Paret träffades på en nattklubb i Stockholm.
-Pang sa det bara, utbrister Helena med ett stort leende. Vi började prata med varandra i slutet av kvällen och har inte slutat prata sedan dess. Fredrik är passionerad, underbar och sjunger bäst i hela världen. Ja för det gör han ju, understryker hon en extra gång och ler nu med hela ansiktet.
Paret gifte sig på Utö i Stockholms skärgård 2013 och har dottern Ava, som föddes i början av 2014, tillsammans.
-Fredrik är en fantastisk pappa och jag är stolt att berätta att vi har delat föräldraledigheten jämlikt. Vår relation är nära och stark och jag tycker att det är så roligt att vara en familj. Att i unga år ha förlorat min mamma har satt djupa spår i mig. Många sår började läka när jag själv blev mamma till min förstfödde son Alfred.
Helena visar stolt upp bilder på sina två vackra barn i sin mobiltelefon. Förstfödda sonen Alfred, 9, är gemensamt med exmaken och regissören Alexander Mörk-Eidem.
-Det gör mig lycklig att vara mamma och jag älskar att vara tillsammans med min familj. Inom filmteamet blir man ofta som en familj som delar samma mål, nämligen att filmen ska bli bra, men barnen och Fredrik är för mig den sanna och viktigaste familjen.
Även om Helena är en av de fåtal kvinnor som i sitt CV kan stoltsera med att ha kysst attraktiva skådespelare som Jonas Karlsson och Mikael Persbrandt på filmduken avslutar hon intervjun med en intensiv och innerlig blick och avslöjar:
-Min Fredrik, han är verkligen bra på att kyssas!

 Fem snabba med Helena

  • En av dina favoritfilmer? ”Eternal sunshine of the spotless mind” för att manuset är så vackert och för att Kate Winslet som har den kvinnliga huvudrollen är fantastisk.
  • Favoritregissör? Lars von Trier. En av mina absoluta favoriter är Dogville bland hans filmer, men jag gillar alla.
  • Vad är du rädd för? Det mesta. Döden och hundar. När jag var liten blev jag biten av en hund.
  • Dina tre bästa egenskaper? Snäll, tapper och lojal. Jag finns alltid där för mina vänner och står upp för dem.
  • Levnadsmotto? Våga allt och var snäll.

Karin Adelsköld i Vaxholm

Karin Adelsköld Vaxholm
I höstas träffade jag en kortklippt och cool Karin Adelsköld i Vaxholm och pratade om pms för tidningen Allers, artikel i nummer 5, 2015.

PMS gjorde mig till en rasande drake

Hon har blivit utsedd till Sveriges roligaste kvinna, men utanför scenen har familj och arbetskamrater fått möta en sida som var allt annat än trevlig. Karin fick raseriutbrott och gråtattacker utan att första varför. Efter åtta år i ovisshet fick hon till slut, med sin makes hjälp, rätt diagnos: pms.

Journalisten och komikern Karin Adelsköld, 41, gjorde slut med sin pojkvän exakt samma datum varje månad. Hon hamnade i konflikter, fick regelbundna raseriutbrott och gråtattacker.
-Det var en argsint drake som började husera i min kropp och mitt psyke en gång i månaden, berättar en kortklippt Karin med busiga lockar som sticker ut i nacken.
Den nya frisyren gör att hennes nyfikna ögon och varma leende framträder tydligare. Vredesutbrotten och aggressionerna togs ut på köksluckor, diskmaskinen och människor i Karins närhet eller arbetsliv. Från att ha mått bra och haft en härlig vardag levde hon nu med två veckors fullständigt kaos varje månad, utan att veta varför och hur hon skulle hantera humörsvängningarna och känslorna.
-Ingen i min omgivning, inklusive jag själv, förstod varför jag var så retlig och knäpp. Min dåvarande man och våra två barn kom i kläm.
Allers träffar Karin på Hotell Vaxholms lunchrestaurang i Stockholms skärgård. kastellet och hamnen är täckta av en svepande dimma. Karins raska och något försenade steg berättar att hon har en full agenda.
-Ikväll är det medlemsmingel för pms-förbundet i Gamla stan i Stockholm, berättar hon förväntansfullt. Jag ser väldigt mycket fram emot att träffa andra som liksom jag själv har problem med pms.
Pms-besvären utvecklades hos Karin vid 32-års ålder och just hade fött sitt andra barn.
-Läkarna trodde först att jag genomgick en förlossningsdepression efter att ha fött mitt andra barn, men det var mycket som inte stämde in på diagnosen. Framför allt var jag ju inte ledsen hela tiden, utan tvärtom glad och lycklig i perioder som, med facit i hand, sammanföll med menstruationen.
-Många kvinnor blir besvikna när de får mens, men för mig är det en dag värd att fira. Då blir jag äntligen mig själv och glad igen, förklarar Karin upprymt.

Två sidor

2011 utsågs Karin till Sveriges roligaste kvinna på Standupgalan, men utanför scenen fick familj och arbetskamrater möta en sida av Karin som var allt annat än rolig.
-Med min korta stubin var jag på krigsstigen och sökte aktivt konflikter. Jag kastade och tog sönder saker och uppträdde aggressivt. Efteråt fick jag skuldkänslor och kände djup ångest. Jag ringde upp dem som jag hade bråkat med och bad om ursäkt. ”Ledsen att jag skällde ut dig, egentligen var jag inte alls arg på dig.” Ofta kände jag mig dum, då jag inte alls förstod anledningen till mina utbrott.
Situationen blev ohållbar och humörsvängningarna okontrollerbara. Karin sökte professionell hjälp, blev sjukskriven för utmattningsdepression och genomgick flera utredningar.
-En desperat jakt på vad som drabbat mig inleddes. Var jag bipolär? Deprimerad? Hade jag blivit psykiskt sjuk som blev galen en gång i månaden. Samtidigt hade jag en riktigt bra vecka varje månad, förklarar Karin.

Sökte svar

Karin separerade från sin dåvarande man, men att leva ensam förändrade inte heller situationen till det bättre. Karin fortsatte söka svar på vad som drabbat henne. Efter en tid inledde Karin ett nytt förhållande, men trots förälskelsen och lyckan fortsatte Karins besvär och uppbrott i cykler. Försiktigt drog Karins nya pojkvän, Anders Wennerberg, 43, affärsrådgivare inom hälso- och sjukvård en slutsats: ”Kan det vara pms?”
-Anders konstaterade att vi gjorde slut samma tid varje månad, säger Karin. Han tyckte också det var konstigt eftersom vi var alldeles nykära.
Karin och Anders satte sig ner och jämförde sina kalendrar. Det var runt den 20:e varje månad som de alltid bråkade. Paret sökte svar på sina frågor, men ingen information fanns att hitta om pms. Karin fortsatte att besöka läkare och gynekologer samt provade olika mediciner och behandlingar. Efter åtta års ovisshet fick Karin äntligen rätt diagnos- pms med svårighetsgraden pmds.
-Vilken befrielse det var att äntligen ha ett namn på vad som orsakade mina humörsvängningar. Det är individuellt för varje kvinna vilken behandling som fungerar bäst och jag kan därför inte rekommendera annat än att ta kontakt med läkare och gynekolog som kan guida dig till rätt behandling.
För Karin var behandling med ett antidepressivt läkemedel ett stort framsteg för att börja må bättre, kombinerat med kunskap om pms och en handlingsplan.
-För mig har det hjälpt att vara ett team med min familj. När jag har Ppms väljer vi en enklare vardag och sänker kraven. Det kan till exempel vara att äta mackor istället för att laga middagar under några dagar i månaden.
Familjen har kommit på att kalla Karins pms för ”Draken”. ”Nu har Draken kommit” och då vet alla vad det handlar om.
-Liksom en drake sprutar eld och är arg gör jag detsamma. Barnen förstår att det inte är deras fel eller något som de har gjort som jag är arg på. Anders håller låg profil och låter mig ligga på soffan invirad i en gosig filt med mina gråtattacker. Ibland tar han ut barnen och låter ”draken” vara ifred och vila.
Karin har helt slutat att dricka alkohol. Hon motionerar och tänker på vad hon äter samt ser till att få en god sömn och undviker stress i största möjliga mån.
-Det gäller att ta till enkla knep för att förbättra vardagen. Att läsa på, diskutera med partnern, familjen och arbetskamraterna. I mitt arbetsliv har jag förmånen att i många fall kunna boka om möten, vilket jag ofta gör.
Karin har tagit kontroll över tillvaron och har stenkoll på sin menscykel.
-Under mina pms-dagar är det viktigt att jag skapar en fristad och vilar. Ofta undviker jag helt att umgås med vänner och bekanta då, säger Karin.

Långt ifrån ensam

Pms drabbar inte bara kvinnor utan är problematiskt för anhöriga, familj, vänner och arbetskamrater.
-Det är oerhört jobbigt att leva nära någon som har de humörsvängningar som jag hade, säger Karin. Oron och osäkerheten för mitt humör är ständigt närvarande. Anders har blivit väldigt lyhörd och känslig. Han märker att jag har fått pms innan jag själv gör det. Det kan han se på sättet jag skriver ett sms eller tonen i min röst när jag pratar.
När Karin förstod att hon var långt ifrån ensam om sina pms-sympton och fick ta del av andra kvinnors berättelser om liknande besvär, bestämde hon sig för att sprida den kunskap och de erfarenheter som hon hade samlat. Den 2 september 2014 startade hon Pms-förbundet som är en ideell organisation med ambitionen att vara ett forum för kvinnor med pms och anhöriga. Förbundet vill också erbjuda oberoende hjälp och stöd. Tips och råd ska samlas på den nystartade hemsidan. Planer finns att ge ut en medlemstidning och starta medlemsträffar, studiecirklar och seminarier.
-Vi behöver ta pms på allvar och öka förståelsen för besvär som drabbar så många kvinnor.

3 av 4 har symptom

  • 75 procent av Sveriges kvinnor i fertil ålder upplever pms-symtom. Pms är ett samlingsbegrepp för flera fysiska och psykiska besvär som kommer regelbundet veckan före menstruationen.
  • Till symtomen hör trötthet, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar, ilska, gråt, oro och ångest. Kvinnor är olika känsliga för hormonförändringar. Ungefär 4 procent av alla som har mens lider precis som Karin av den allvarligare formen premenstruellt dysforiskt syndrom, pmds, vilket yttrar sig i mer uttalade psykiska symtom.
  • Diagnosen pms kräver att du uppvisar flera psykiska symtom som påverkar livet i så stor grad att du inte kan fungera i din vardag.

 

 

Fotosidans podradio om mitt jobb som fotograf

Fotosidans podradio Jessica Lund och Johan Bergmark
Pass på- fina vänner som följer mig, tittar på mina bilder och läser mina artiklar- nu kan ni även höra mig och briljanta fotografen Johan Bergmark  prata om vårt jobb som fotograf. Det var både nervöst och kul att lämna comfort zone och prata i mikrofon, men jag kände mig ganska snart trygg i Göran Segeholms sällskap och hade ett trevligt samtal. Hoppas ha delat med mig av mina erfarenheter som yrkesfotograf i Stockholm och att ni här lär känna mig lite bättre. Vad jag framför allt vill få fram är att jag tror på idén att ett porträtt alltid visar två personer- dels den som blir avporträtterad, men även fotografen. Fotografins fader i Sverige, Christer Strömholm, sa vid ett tillfälle att ”Dina erfarenheter är din förmögenhet” och det har jag tagit fasta på. Min bakgrund, allt jag upplevt, erfarit, känt, längtat efter eller drömt om är hela tiden med mig och även när jag fotograferar. Det är det som gör en människa unik och så även en fotograf. Om Johan och jag skulle fotografera samma person, så skulle bilderna bli olika, eftersom Johan och jag har helt olika bakgrund och är unika som fotografer. Det du som betraktare ser i mina bilder är just en aning om allt som jag är, tycker, tänker och känner. Hör hela intervjun och radioprogrammet på Fotosidan.

Minitårtor och bakelser

Blåbärstårta bakad av Josephine Palm

Jordgubbsbakelse

Minitårtor med marsipan

Minitårtor av choklad

Bakelser av Josephine Palm

Kokosbakelse fotograferat av matfotograf Stockholm Jessica Lund

muffins

cupcakes med maräng
Kanelbullens dag, kladdkakans dag och för att inte tala om semlans dag med oändliga varianter på wrap, pizza, hamburgare. Härligt att vi har så många dagar tillägnade kakor tycker jag som är ett riktigt kakmonster. Tänkte föreslå en ny dag- minitårtans dag- Vad tror ni om det? Josephine Palm kan som ingen annan jag vet, skapa de sötaste, små minitårtor och bakelser. I inlägget ser vi två jobb som vi har gjort för Bakat och Gott. Jag älskar att fotografera kakor för även om jag är totalt oduglig som bagerska själv, får jag då ta del av den husliga, pyssliga och väldigt kreativa delen som bakning innebär. Efter ytterligare ett missöde i mitt kök, då jag fått tag i ett underbart recept på en god mjuk pepparkaka och följt det slaviskt, lyckades jag ändå fullkomligt missa den viktiga ingrediensen bakpulver och kakan föll genast pladaskt ihop när jag tog ut den ur ugnen. Den var vacker i två sekunder ungefär. Självförtroendet var inte på topp efter det misslyckandet i raden av andra köksmisslyckanden kan jag säga. Det ser så lätt och enkelt ut när Josephine gör sina konstverk, men jag om någon vet att det är en konst att baka kakor. Tur för mig att jag i alla fall är bra på att fotografera och har förmånen att göra det i mitt jobb som matfotograf. Marie Antoinette lär ha sagt åt det svältande franska folket i nöd av bröd: ”Har de inte bröd? Låt dem äta kakor istället”. Det kanske inte riktigt är så enkelt att köpa kakor istället för bröd om man har det fattigt, men jag instämmer helt i hennes filosofi: Mer kakor åt folket! Josephine ger på sin blogg recept och fortsätt gärna följa våra kakäventyr.

Marika Eriksson om pappans självmord

Sportjournalisten Marika Eriksson
Vissa reportage känns viktigare än andra att skriva. En pappa jag kände tog sitt liv för några månader sedan och lämnade främst fyra underbara barn i outgrundlig sorg och saknad. Intervjun med Marika Eriksson var stundvis tung och smärtsam, men samtidigt fylld av så mycket kärlek och tro på livet. Tack vackra, fantastiskt generösa Marika. Tillsammans vill vi belysa anhörigperspektivet. Här är Marikas historia som publicerades i Allas nr 6 2015.

Varför valde han döden framför mig?

Frågorna snubblade över varandra. Varför övergav du mig? Var jag ett dåligt barn? När Marikas pappa tog sitt liv dog även en bit av sjuåriga Marika.
Sportjournalisten Marika Eriksson, 44, bryter tystnaden kring sin pappas självmord.
-Jag vill med min berättelse och mina erfarenheter hjälpa andra att våga prata om självmord. Som drabbad anhörig är du inte ensam, trots att du har blivit övergiven.

 Hade anat det

”Tjugoåtta, tjugonio, trettio, trettioett…” Samtidigt som den spralliga, sjuåriga Marika Eriksson stod och räknade till hundra i ett hörn i trapphuset, hörde hon tunga steg i den grå betongtrappan. Hennes bästa kompis Marie, som bodde en trappa ner i flerfamiljshuset, hade efter bästa förmåga hittat ett nytt ställe att gömma sig på. Deras favoritlek var kurragömma. Stegen tystnade för att stanna framför Maries dörr och någon ringde på dörrklockan.
-Vi fortsätter att leka, sa Marika till granntjejen. Jag vet att det är mamma och farmor som kommer för att berätta att min pappa är död.
Den levnadsglada flickan med långt, vågigt och brunt hår samt utsvängda jeans som fått fläckar och revor från roliga och spännande äventyr, hade redan på förhand anat det fruktansvärda besked som nu skulle komma. Sedan en tid tillbaka hade Marika redan förstått att det skulle komma en dag när hennes mamma skulle berätta för henne att pappan var död.
-På något märkligt, intuitivt sätt visste jag att pappa skulle dö. Under det senaste levnadsåret blev han konstig. Frånvarande, kall och okontaktbar. Det var som ett skal som gick omkring hemma i lägenheten och inte alls en människa. En vålnad och inte min vanliga pappa.
En dag glömde pappan packa ner sin matlåda i väskan när han skulle gå till jobbet. Lådan i plåt stod kvar på diskbänken. Marika förstod då att något inte stod rätt till.
– När jag försökte se in i hans ögon och möta hans blick, så var det precis som att han inte var där längre. Han såg mig inte. Plötsligt kändes pappa som en främling. En man utan ett ansikte, trots att han hade samma drag och rynkor som min pappa. Det var väldigt obehagligt minns jag och jag kommer ihåg att jag tänkte ”Det här är inte min pappa längre”.

Övergiven och ensam

Fadern tog sitt liv 1977 och sedan dess har Marika dagligen brottats med frågorna som för alltid blir obesvarade: Hur kunde du lämna mig? Varför valde du döden framför mig? Ville du inte se mig växa upp?
-Den person som skulle älska mig mest valde att inte fortsätta att vara min förälder. För alltid kommer jag att bära med mig sveket från pappa. Han övergav mig när jag behövde honom som mest. Jag älskade honom så mycket. Samtidigt hatade jag honom för vad han gjort och jag var länge väldigt arg på honom.
Sveket är det som gjort mest ont och som har varit svårast att acceptera. Marika grät inte över sin fars död på hela fyra år. Det var först när hon i elva-års åldern besökte minneslunden som tårarna kom.
– Jag vägrade att gå på begravningen och jag hade heller inte besökt hans minnessten. En dag beslöt jag mig för att åka till minneslunden där hans aska var utspridd och en sten med hans namn på fanns. Först hittade jag inte stenen, men när jag läste hans namn så brast det för mig.
– I den stunden dog han på riktigt för mig och jag kände mig så fruktansvärt övergiven och ensam. Tidigare hade jag varit arg på honom för att han hade tagit sitt liv, men nu förvandlades ilskan till sorg och saknad.
-Till stenen började jag prata som om det var min pappa. Jag ville inte gå därifrån hem till tomheten och lämna honom. Satt där i flera timmar och kände hur mycket jag saknade honom.
-Jag skällde på stenen och ställde alla frågor som plågat mig sedan självmordet: Vad hade jag gjort för fel? Kunde jag gjort något annorlunda? Varför räckte jag inte till? Var jag inget bra barn? Hade det varit annorlunda om jag hade varit ett annat barn?
Frågor som Marika fortfarande går och funderar över.
-Det jobbiga är att jag inte vet vad han tänkte eller kände. Hade han ens några känslor? Plågan att inte få veta vad han tänkte på under de sista minuterna i sitt liv samt farhågan och risken att det inte alls var Marika som han tänkte på är smärtsamt för henne. Skuldkänslorna över att ha varit otillräcklig hänger ständigt över henne, liksom den djupa sorgen över att bli övergiven av en förälder.
-Skulle han vara stolt över mig och mina yrkesframgångar om han såg mig på TV idag? undrar Marika och får en vädjande glimt i blicken.
Sitt sportintresse fick Marika från pappan som idrottade mycket.
-Det var skidor, rullskidor, brottning och cykling. Vi joggade ofta tillsammans och jag gillade att titta på idrott eller att själv vara aktiv och röra på mig, berättar Marika.
Medan pappan tillhörde den lite mer tystlåtna typen, var Marika mer social och utåtriktad. ”Du som pratar så mycket, borde prata sport på radion” tyckte många i omgivningen. En målmedvetenhet väcktes tidigt hos Marika och idrottsintresset från pappan var en bidragande anledning till att Marika blev sportjournalist. Hon utbildade sig på Jakobsbergs folkhögskola och började 1997 arbeta på Radiosporten. Sedan tio år är Marika anställd på TV4, dessförinnan har hon i sin karriär hunnit med att jobba på Radio Stockholm, Radio Uppland, Svenska spel och TV3.

Inte vågat binda sig

-Det som driver mig är en nyfikenhet för människor och situationer. Som person är jag envis och yrkesmässigt målmedveten. Redan vid beskedet om pappas död bestämde jag mig för att inte göra som han utan ”Jag ska tycka om livet!”
Sedan dess har Marika kavat bestämt sig för att fylla livet med glädje och roliga saker. Sporten har alltid legat Marika varmt om hjärtat och hon förvaltar idrottsarvet från pappan väl.
-Min bakgrund har varit en drivkraft och källa till att vilja prova nya utmaningar. Hela tiden har jag haft en röst i mitt huvud som säger ”Du kan själv” och ”Du ska inte kasta in handduken” vilket har sporrat mig vidare.
Sorgen över att ha förlorat sin älskade pappa har vänts till en styrka i att klara motgångar och möta rädslor.
-Om jag som barn klarade av att bli övergiven av min förälder, så kommer jag att klara av mycket mer än vad jag någonsin tror. Som barn fick jag vara min egen förälder på gott och ont. Fördelen var att jag tidigt blev väldigt stark och trygg i mig själv.
Längtan att skaffa en egen familj har skjutits på framtiden.
-Jag har ej vågat skaffa barn, då jag varit rädd att såra eller göra ett litet barn illa. Mina egna erfarenheter av svek har påverkat mig både som barn och som vuxen, framför allt som tonåring. Jag har hela tiden levt för stunden och ej vågat binda mig.

Rädd att bli sårad

Att planera längre framåt i tiden än ett år i taget har känts omöjligt för Marika.
-Saker och ting kan inträffa som stjälper allt jag planerat eller önskat och får konsekvenser som är svåra att förutse.
Idag kan Marika skilja på sveket som handlade om hennes pappa och incidenter som handlar om helt andra människor, men det har inte alltid varit lätt.
-Kompisarna från tonårstiden tyckte ibland att jag betedde mig lite underligt. Jag kunde bli arg på saker eller personer, fastän det egentligen var min pappa som jag var arg på. Som tonåring var jag rädd att bli övergiven och sårad av pojkvänner. Hellre gjorde jag själv slut med dem, än att bli dumpad.
Marika tillät inte sig själv att bli kär och kunde lämna relationer väldigt tvärt och plötsligt.
– Jag bara drog och kunde inte förklara varför eller berätta vad jag varit med om. Så fort det blev allvar kom rädslan att bli övergiven.
Marika hade svårt att lita på andra och var misstänksam samt undvek alltför stora känslor.
-Många gånger kunde jag stänga ute personer från min omgivning. Det var svårt för mig när någon började komma mig nära. Jag klarade ju mig själv bra och var orädd inför att vara ensam. Det var ju att vara ensam som jag kände till bäst.

Redo för relation

Faran att involvera sig för djupt i en relation kunde innebära att bli sviken och övergiven igen.
-När jag hade chansen att välja, valde jag bort möjligheten att återigen bli sårad. Med pappa hade jag aldrig det valet.
Idag känner sig Marika lugnare och mer grundad i sina känslor. Av sina tidigare misstag har hon lärt sig att förstå och tolka olika känslor och situationer.
-Jag har accepterat att jag kan bli övergiven igen, samtidigt som jag vet att jag har erfarenhet och inre styrka att klara motgångar. Att bli sårad i vuxen ålder av en annan vuxen person är inte alls samma sak som att bli övergiven av den förälder man som barn är beroende av för sin överlevnad.
Marika har haft flera kortvariga förhållanden, men börjar känna sig redo för en längre och djupare relation.
-Ibland funderar jag på att börja dejta och träffa en man som kan dela det djup jag har inom mig. Även om jag trivs med att vara ensam har jag börjat bekanta mig mer och mer med tanken att vara två. Har denne man barn sedan tidigare förhållanden ser jag det bara som ett stort plus, avslutar Marika och ler lite nyfiket.

 Allt fler tar livet av sig

Antal självmord i Sverige ökar och inte sedan 1989 har så många tagit livet av sig som idag. Socialstyrelsens statistik för 2013 visar 1600 fall av suicid. Självmord beror aldrig på enstaka faktorer eller händelser. I många fall finns samband med psykisk sjukdom. Suicid kan förhindras!

Marikas råd till anhöriga/drabbade

  • Tillåt dig att gråta och sörja. Göm inte undan dina känslor.
  • Prata och ta hjälp och stöd av vänner och familj.
  • Klargör att det inte är ditt fel.
  • Acceptera att det var personens eget val och lösning på ett problem.
  • Acceptera och lär dig leva med det faktum att du har blivit lämnad.
  • Var öppen kring tankar om liv och död.

Marikas tankar om hur man ska bemöta drabbade

  • Våga fråga hur personen mår och närma dig ämnet.
  • Var lyhörd och visa att du finns där på något sätt.
  • Ta reda på var man kan få hjälp och information om suicid.
  • Prata om det som hänt.
  • Ge inte upp om du märker ovanliga signaler.

Det finns en nationell hjälplinje: 020 22 00 60

I akuta fall: Ring alltid 211

 

Choklad ljuvligt gott att baka med

chokladbiskvier Kärleksmums Kladdkaka Mintchokladkakor Mjuk chokladkaka Chokladmuffins rulltårta choklad cookie
Alla tjatar om den där wrap-semlan som jag fortfarande inte har smakat. Men vad gör väl det när jag har en alldeles egen Josephine Palm som bakar ljuvligt goda kakor med choklad till mig? Vad sägs om biskvier fyllda med salt och kola, sega cookies, mjuk chokladkaka, kärleksmums deluxe, muffins med mörkrostad kaffefrosting, krispiga bondkakor, krämig kaka och rulltårta med vit choklad? Ni hittar recepten på Josephines web. Ha en superfin bakdag! Vad är ni sugna på att vi gör tidningsreportage om? Vi har gjort citrus, friterat, minitårtor, bakelser, mjuka fruktkakor och undrar nu vad vi ska göra härnäst för spännande jobb. Denna tid på året är perfekt för att fotografera och styla kakor. Och minst perfekt tid att krypa upp i soffan med en bra film på TV och ett smaskigt kakfat på soffbordet. Jag kommer ju ursprungligen från en småstad och där är det vanligt att man tar en bakelse till fikat eller en kondisbit, i alla fall på min tid och jag vill gärna träffa en bekant eller vän i en sådan feststämning, vare sig jag fikar ute på stan eller hemma.

I blickfånget 2014

Fotograf Jessica Lund i Stockholm

 

Årskronika 2014

Då var det dags att summera ett superhärligt 2014. När jag sorterade bland jobb jag gjort insåg jag snabbt att det blev en och annan kaka. Det är en bråkdel jobb jag visar er här i summeringen, så ni kan ju själva tänka er vilket smaskigt och gott år jag haft. Josephine Palm är fantastisk på att baka och väldigt rolig att jobba med. Jag är tacksam och stolt över de spännande personer jag i mitt yrke har fått träffa och skriva reportage om eller porträttera med min kamera: författare, skådespelare, musiker, komiker med flera. Resorna gick till Provence, Toscana och London även om jag kände mig som utomlands på någon paradisö när jag fotograferade Sparadisets lokaler. Detta år började jag styla matfotograferingar och hittade en pyssligare och mysigare sida hos mig själv tillsammans med Johanna Mellberg. Sommaren bjöd på underbara bröllop i Stockholm, Skåne och Österlen. Hittade tillbaka till skrivarglädjen och återupptog mitt jobb som journalist, fick fina kurskamrater och en rejäl energiboost på Poppius. Jag avslutade 2014 hos nyfunna, superfina vänner i Provence med god champagne och ni som följer mig vet att det för mig är bästa stället att avsluta ett år på, samt börja ett år. Ser fram emot utmaningar och inspirerande möten under 2015. Jag vet redan flera spännande projekt som jag kommer avslöja här på bloggen inom sinom tid. Tack för att ni läser.

Reportage

När jag skriver artiklar drivs jag av en enorm lust och nyfikenhet. Vad kan intervjupersonen lära mig och oss andra? Hur berikar mötet mitt eget liv och hur ska jag förmedla vidare till andra? Det är finurligt att sätta ihop en text baserad på en intervju och jag älskar att finslipa meningar eller titta på själva textflödet så att språket verkligen flyter och är engagerande för läsaren. Under en fotografering handlar det ofta om att vara blixtsnabb och utnyttja tiden och tillfälligheter till din fördel, att snappa upp en känsla eller en stämning. På så sätt är det skrivna ordet mer långsamt och innefattar betydligt fler chanser till perfektion och korrigeringar. Att fotografera två otroligt vackra kvinnor som Helena af Sandeberg och Nour El-Refai när det är svinkallt ute är lika stressande som fullkomligt magiskt. Att sitta och prata med dem med en god kopp kaffe i handen och kanske en liten kaka också är så himla mysigt och ger energi och reflektioner för en hel vecka. Minst!
Helena af Sandeberg Kungsholmen Nour El-Refai Södermalm

Modefotografering

Ni som följer bloggen har redan läst om retuscheringar och kroppsideal och hur jag jobbar när jag fotograferar. Ingrid som är på bilderna nedan har endast mascara på sig. Själv känner jag mig naken utan läppstift och kanske glåmigare och tristare än någonsin. Jobbar på att försöka sminka mig lite snyggare och även på att tänka över vilka cremer och produkter jag använder i mitt ansikte… Slutade nästan helt att använda torrschampoo under 2014 på inrådan av min frisör. Kanske var mitt hår som snyggast i somras efter en lång och härlig dag på italienska rivieran i sällskap med min franska väninna och hennes fina familj. Kanske inte, men jag vet att det i alla fall mådde som allra bäst då. Vill man inte plåta mode på location kan man ju göra det i min studio på Odenplan i Stockholm.

modefotografering Sergels Torg i Stockholm Sergelstorg modell

Artister

2014 kanske var kvinnornas år. I alla fall om man tittar på spellistor och P3-guld galans prisutdelning. Två kvinnliga musiker som betytt mycket för svensk musikhistoria och som jag gärna ser som förebilder är Veronica Maggio och Jenny Wilson.

Veronica Maggio Jenny Wilson i Vasastan

Bröllop i Toscana

Hur vackert kan det bli? Olivlundar, böljande vinfält med cypresser och blånande berg i bakgrunden. Jag har börjat samarbeta med Tema Toscana och om du är sugen på att gifta dig i Toscana, rekommenderar jag dig att genast kontakta Jenny och boka in ett möte för bröllopsplanering. Det kan vara tryggt att boka in en svensk bröllopsfotograf och jag vill gärna hjälpa dig med min långa erfarenhet av bröllopsfotograferingar.

Toscana Brudpar i Toscana fotograferat av fotograf Jessica Lund Bröllop i Toscana

Bröllop på Österlen och i Skåne

Som liten tillbringade jag mycket tid i Skåne och på Österlen och jag återvänder väldigt gärna och arbetar som bröllopsfotograf. Österlen är ju vårt egna Provence och det finns flera pärlor i valet av festplats för bröllop. Jag berättar gärna om mina personliga favoriter, så kontakta mig om du funderar på att gifta dig i Skåne men ännu inte bokat lokal.

Bröllop i Skåne och Kullabygden Bröllop på Österlen

Bröllop i Stockholm

Även om jag gillar att resa är det i Stockholm jag bor och arbetar sedan 1996. Trots att jag flitigt och ständigt använder Stockholm som kuliss i mina fotograferingar, är det en vacker stad som är väldigt tacksam att fotografera i och oavsett väder och vind. Trots att det spöregnar blir den tjocka porten till mäktiga Stockholms slott den perfekta backdropen vid ett bröllop i Slottskyrkan.

Bröllop i Stockholm och Slottet

Gripsholms slott i Mariefred

På tal om slott som det finns gott om i Sverige vill jag visa ett höstbröllop i Mariefred. En mild höstsol tittade fram och brudparets vänner i Malaysia kommer att bli förstummade av det vackra slottet på parets bilder.

Bröllopsfotografering i Örebro

Kakor

Under året som gått har jag ätit ljuvliga minitårtor, söta desserter, läckra muffins och mjuka kakor, bakelser gjorda av choklad och citrus. Åtta jobb multiplicerat med åtta varianter blir en väldigt glad fotograf! Tack till grymma Josephine Palm som gör en matematik som jag gillar.

bakelse med blåbär av Josephine Palm kopp kaffe jordgubbssaft Bakelse med jordgubbar av Josephine Palm Mjuka kakor av Josephine Palm fotograferade av Jessica Lund Fotografering kaka med maräng baka med choklad matfotograf cookies av choklad

Personporträtt

Av alla olika typer av fotograferingar som jag gör är det kanske personporträtten som är mest utmanande för mig. Mötet och att fånga en person man aldrig träffat förut är intressant. Det är också viktigt för en fotograf att ge en bit av sig själv i bilden.

Camilla Läckberg Skogskyrkogården Lia Boysen Regina Lund på Södermalm Mrs Murphy agent of fabulousness

Företagsfotografering

I år blev jag anlitad mer än tidigare för företagsfotograferingar och upptäckte verkligen hur roligt det är att fotografera någon som kanske inte är så van vid att stå vid kameran. Supersnygga Elin från Big Day Events & Weddings får visa hur kul det är att ta bilder i min studio i Vasastan.

 

bröllopskoordinator Elin Big Day Weddings and Events, festfixare

Matfotograf och matstylist

Att styla en höstig svampmacka i mitten av februari var lika kul som utmanande. Jag är tacksam att jobba i närheten av alla antikaffärer vid Odenplan. Att kliva in i dem och leta och låna rekvisita är en spännande värld. Leken med färger, mönster och olika material i en uppbyggd miljö var oerhört kreativt. Och gott! Stort tack till Johanna Mellberg som lagade underbart god mat.

Svampmacka och Matteus-porslin biffar fotograferade av matfotograf Jessica Lund Lammkotletter stylade av matstylist Jessica Lund Sallad lagad av Johanna Mellberg

Miljöfotografering

Tidigare har jag fotograferat mycket på hotell och dokumenterat konferensrum, hotellrum, restaurang, lobby, bar, gym med mera. Jag var lyrisk att fotografera massagerum och spa-anläggningar på Sparadiset. Om det är balsam för kropp och själ att besöka ett spa så är det sannerligen lika härligt för en fotograf att fotografera på ett spa. Jag upplevde också flera världsdelar trots att jag fysiskt var kvar i Stockholm. Stort tack 2014 för ett inspirerande arbetsår. Nu blickar vi framåt istället.

Sparadiset Tusen och en natt Sparadiset bubbelbad i Stockholm

Nour El-Refai – våga prata om mobbning

Nour El-Refai
Nour El-Refai i tät november-dimma med Kungsholmen och Stockholm Stadshus som backdrop. Det är svårt att tro att coola och snygga Nour har blivit mobbad. Läs mer om varför det är viktigt att prata om mobbning nedan eller i min artikel i Allas nr 3, 2015 på sidorna 8-9 och 99.

De elaka kommentarerna knäckte mig

Nour El-Refai engagerar sig för utsatta barn. Hon vet hur det känns att vara utanför. Både i skolan och på jobbet har hon blivit mobbad.
Manusförfattaren, komikern och skådespelerskan Nour El Refai, 27, bryr sig om barn och ungdomar som är mobbade och har det svårt. Därför har hon valt att engagera sig i organisationen Friends och är nu en av deras ambassadörer tillsammans med förebilder som Agnes Carlsson, Sandra Beijer och Molly Sandén.

Gemensamt ansvar

-De utsatta kan inte alltid stå upp för sig själva, utan behöver någon som gör det åt dem, säger Nour, som själv haft en tuff uppväxt och varit utsatt för mobbning.
På låg- och mellanstadiet blev hon mobbad och lärarna på skolan visste inte hur de skulle ta tag i problemen eller förhålla sig till utanförskap.
-Jag har också varit mobbad och vet hur det känns. Förhoppningsvis kan mina erfarenheter och min röst hjälpa andra som upplever ett utanförskap idag. Att känna att man inte är ensam och att det finns möjligheter till en bättre tillvaro är hoppfullt, menar Nour.
En ambassadör på Friends hjälper till i kampen mot mobbning och för organisationens talan i olika sammanhang, på events och galor men även i sociala medier. Friends spelar också in filmer som berör mobbning och som visas upp på skolor. Filmerna ska hjälpa elever att själva stoppa mobbning.
-Det är viktigt för personen som blir mobbad att veta att det inte är fel på henne eller honom, konstaterar Nour. Som mobbad är man utsatt och ansvaret att ta tag i problemen ska överlämnas till en vuxen.
Nour tänker att ungdomar kan bli stärkta av att kända personer aktivt går in för att stötta och engagera sig mot mobbning.
-Mobbning är inte ok. Tillsammans behöver vi ta hand om varandra och inte exkludera någon. Vi har alla ett gemensamt ansvar att vara tillsammans trots olikheter.
Nour slog igenom med det egna humorprogrammet Raj Raj som sändes på TV4 under 2007 och är känd genom en rad olika humorproduktioner.  Idag är hon aktuell på radio i Morgonpasset på P3 och som krönikör i radioprogrammet God morgon världen i P1.

Mamma stöttade

Under julhelgen såg vi henne som konferencier på Moriska paviljongens julshow i Malmö med Loreen som huvudgäst. Det är svårt att tro att talangfulla och mångfacetterade Nour med vackert, lockigt hår och glittrande, nyfikna ögon har varit utsatt för kränkningar.
-I skolan, på låg- och mellanstadiet, sa de andra eleverna till mig att jag var ful och konstig, säger Nour.
Nour El Refai föddes i Tripoli, Libanon 1987, men kom till Sverige vid några månaders ålder. Tillsammans med sin kärleksfulla mamma och tre bröder växte hon upp i Eslöv och senare i Lund.
-Min mamma var ett stort stöd för mig. Hon peppade mig och frågade ”Vem sa att du är ful? Peka på henne i skolkatalogen. Men det är ju hon som är ful. Det är du som är söt och hon är bara avundsjuk!”
Nour förstod att hon inte tillhörde de söta och populära flickorna på skolan, men mammans ord fick henne att fokusera på andra värden. Trots utanförskapet behöll Nour sin självkänsla och byggde upp sitt självförtroende.
-Som mobbad skäms du oehört mycket och vill inte gärna visa för någon att du är mobbad eller utanför en grupp. Det är också för svårt och för tufft att säga ifrån. Någon annan behöver göra det. Någon som är större och starkare.
Nour minns olika trender och materiella saker som skapade gemenskap, men bara för vissa av barnen.
-Jag ville så gärna vara med i gänget och låtsades gilla hästar när de andra hade en hästperiod. Min dagbok hade ett omslag med hästar, trots att jag inte alls tycker om hästar.
-Min familj hade inte råd att följa alla trender och köpa den typen av gemenskap som det innebär att samla på olika saker. Ena dan kunde det vara att köpa bokmärken och byta med varandra, andra dan att prenumerera på en viss tidning. Mamma var ensam att försörja oss barn och under den tid det tog för mig att också få några bokmärken, var de andra barnen redan inne på en ny grej att samla på.

Hon var osynlig

Nour hade inte de ekonomiska förutsättningarna att vara med i gruppen som bytte saker med varandra och hamnade utanför gemenskapen eftersom hon inte hade de saker som de andra barnen hade. Ibland fick Nour vara med i gruppen, men oftast var hon både utan kompisar och mobbad.
-För det mesta var jag osynlig, men jag kunde få vara med på nåder om något barn ville straffa ett annat barn genom att leka med mig.
Under sommarlovet mellan mellanstadiet och högstadiet växte och utvecklades Nour och fick en söt, ung kvinnas kropp. När hon bytte skola blev hon snabbt en favorit bland de äldre killarna med status, som bestämde vilka som var coola. Nu blev Nour populär och det som tidigare varit fult och konstigt, blev attraktivt och coolt.
-Men det var ju exakt samma mössa som jag hade på mig. Förut var den ful, men nu blev den alltså cool. Jag var densamma, men statusen hade helt ändrats.
Som vuxen är det viktigt att vara en god förebild. Den mobbade är rädd för konfrontationen, så det gäller att vara försiktig. Verktyg i att hantera mobbning är viktigt. Friends är en icke-vinstdrivande organisation med uppdrag att stoppa mobbning. Visionen är ett samhälle där barn och vuxna växer upp i trygghet och gemenskap. Friends stödjer idrottsföreningar, skolor och förskolor. Lärare får utbildning i att hantera att elever är olika. Lärarna uppmuntras i att kunna se utanförskap och att hjälpa någon som befinner sig i utanförskap. Elever inspireras att bjuda in den som är utanför.
-Vi har alla ett gemensamt ansvar, menar Nour. Som förälder kan du se till att ditt barn leker med olika typer av barn. Är ditt barn ensamt kan du uppmuntra det att ringa till kompisar och fråga om de ska leka. Är ett barn utanför och du ser det som vuxen behöver du agera. Ta situationen på allvar. Kontakta lärare och skolan. Kalla till ett föräldramöte. Bjud in andra barn att göra aktiviteter tillsammans med dig och ditt barn.
Även i vuxen ålder har Nour blivit mobbad. Medan hennes manliga kollega Björn Gustavsson blev stjärna över en natt, blev Nour hårt kritiserad för sin medverkan som sidekicker till Kristian Luuk, i Melodifestivalen under 2008.
-Nu fick jag återigen höra att jag var ful. Dålig klädsmak hade jag också och jag var inte rolig. Man ville dra mig i håret ut från scenen.
Löpsedlarna och kvällstidningarna var fulla med ilska över att Nour inte var rolig. Flera artister, inflytelsefulla personer och skribenter uttalade sig negativt om hennes insats.
Hela landet hoppade på en 20-åring som fått en omöjlig uppgift, att under 30 sekunder intervjua nervösa artister i mellanakten.
-Mitt jobb i Melodifestivalen vara att lugna artisterna, inte att vara rolig, fortsätter Nour, som är förvånad över det tillåtande medieklimatet att hänga ut offentliga personer på det sätt hon själv upplevt.
Priset för att göra ett så roligt jobb som Melodifestivalen blev elaka kommentarer som fick alldeles för stora proportioner. Även om det var psykiskt jobbigt att ta del av feedbacken kände Nour att det var viktigt att fortsätta. Inte minst för att konsekvenserna skulle bli ännu jobbigare annars.
-Kommentarerna knäckte mig, men runt omkring mig fanns vänner och människor som gav mig kärlek. Att tänka på det som är viktigt och av värde i mitt liv gav mig energi.
Samtidigt som Nour blev mobbad i medier i samband med Melodifestivalen fanns det en liten fullsatt teater i Visby som uppskattade hennes show. De hyllade, jublade och skrattade åt hennes föreställning. Nour kände att hon var precis där hon ville och skulle vara.
-Som vuxen har du makt över ditt eget liv och kan forma det enligt dina egna värderingar. Det har du inte när du är liten och får en tillvaro tilldelad dig där du kan bli ett offer för omständigheterna.

Medvetna val

Nour tror att hon har blivit mer cynisk av att ha blivit mobbad som liten. Hon har lärt sig välja människor omkring sig som gör henne glad och stark och väljer bort de som kränker henne.
-Ibland är ensamhet bättre än sällskap, avslutar Nour. Men det är den självvalda ensamheten som är att föredra. Ibland har man inte det valet.

Våga prata om mobbning:

  • Ta reda på hur det är på ditt barns skola och hur de aktivt jobbar för att förebygga mobbning.
  • Uppmuntra ditt barn att leka med olika kompisar.
  • Ser du ett barn som ofta är ensam, sätt dig bredvid barnet och prata lite. Fråga om barnet vill följa med på en aktivitet.
  • Om det förekommer mobbning- agera! Berätta för ditt barn att det inte är något fel på den som blir mobbad och att vuxna på skolan behöver ta ansvar och ta tag i problemet.
  • Ta kontakt med andra vuxna, skolan och hjälporganisationer för en handlingsplan.

 

Bröllop i Örebro- årets första vinterbröllop

Bröllop vinter 2015 Brud vinterbröllop Örebro Vinterbröllop Örebro romantisk bröllopsfotografering Örebro intim bröllopsbild Örebro Brudpar som skrattar Örebro Slottt Brudpar i Örebro på Slottet Bröllop Örebro Slott Örebro Slott Bröllopskyss Örebro Slott
Att komma hem från julshopping i London och nyårsfirande i Provence kändes riktigt rätt och mysigt när jag fotograferade årets första bröllop i Örebro den 3 januari. Trots att det var kallt blev jag varmt och hjärtligt rörd över det lyckliga och kärleksfulla paret som trotsade kylan och gjorde Örebro Slott med omgivningar till sitt. Jag hade gått och gnällt till fransmännen att vi i Sverige bara hade tre ynka soltimmar under hela november månad och blev nu överraskande mött av en magisk vintersol i både Stockholm och Örebro. En lycka för en bröllopsfotograf att jobba med vackert ljus. Claudia och Sami har träffats via gemensamma vänner och haft ett distansförhållande, då Claudia bott i Örebro och Sami i Stavanger. Nu bor de tillsammans i Norge och jag önskar de all fortsatt glädje och lycka i äktenskapet. Claudia har sminkat sig själv och jag beundrar henne för evigt för att hon kämpade sig igenom kylan. Vem kan tro att det är minusgrader på bilderna? En stor del av fotograferingen bestod av skratt och jag är fortfarande glad och fylld av energi från min fotografering med ett sprudlande förälskat par. 2015 års bröllopssäsong inleddes för mig på ett fantastiskt sätt och jag ser fram emot alla kommande bröllopsfotograferingar som det nya året har att bjuda på. Gott nytt år och god fortsättning kära brudpar!