Årets julklapp 2015- fotobok artister

Årets julklapp 2015. På TV visar de en robotdammsugare. Testade man inte en sådan för 10 år sedan? Det gjorde i alla fall jag och det var inte mycket att ha. Hela Mall of Scandinavia är fylld av allt möjligt du kan tänkas behöva. Eller saker du inte alls behöver egentligen. I år förväntas julhandeln slå alla rekordsiffror. Igen. Vet du inte vad du ska ge din älskade pojkvän som gillar musik eller fru som alltid dansat loss till Moneybrother-låtar på dansgolvet. Kanske har ni minnen till Ane Bruns vackra ballader eller känner till varje rad i Annika Norlins textrader. Ja då finns det bara en sak att ge din vän i julklapp- en svartvit fotobok som är ett samlingsobjekt för alla som gillar musik och fotografi. Boken ”De som betydde något” innehåller 121 svartvita bilder på 75 stycken fantastiska svenska artister/band. Musiker som på olika sätt har betytt mycket i mitt eget liv, både yrkesmässigt men även privat. Självklart betyder det mycket för mig att just du vill köpa min bok och ge till någon du tycker om. Köp boken direkt i min webshop. Kanske vill du komplettera boken med en bild på just din favoritartist. Beställ nu för att få leverans i god tid till jul. Som du förstår är detta årets julklapp för mig.

Håkan Hellström

Håkan Hellström

Ane Brun

Ane Brun

Annika Norlin

Annika Norlin

Bob Hund

Bob Hund

Dregen

Dregen

Ebbot

Ebbot

Familjen

Familjen

First Aid Kit

First Aid Kit

Frida Hyvönen

Frida Hyvönen

Hästpojken

Hästpojken

Joel Alme

Joel Alme

Johnossi

Johnossi

Jonathan Johansson

Jonathan Johansson

Kristian Anttila

Kristian Antilla

Laleh

Laleh

Love Antell

Love Antell

Magnus Carlson

Magnus Carlson

Maia Hirasawa

Maia Hirasawa

Miss Li

Miss Li

Moneybrother

Moneybrother

Moto Boy

Moto Boy

Nina Persson

Nina Persson

Oskar Linnros

Oskar Linnros

Peter, Bjorn & John

Peter, Bjorn & John

Petra Marklund

Petra Marklund

Petter

Petter

Shout out louds

Shout out louds

The Sounds

The Sounds

Timbuktu

Timbuktu

Veronica Maggio

Veronica Maggio

Kajsa Ingemarsson

Kajsa Ingemarsson på Långholmen i Stockholm
Kajsa Ingemarsson förlorade sig i framgången

Mitt i den framgångsrika karriären blev författaren Kajsa Ingemarsson utbränd. Hon började omvärdera sitt liv och fick en ny inriktning på författarskapet. Boken Modern mystik- den dolda vägen till inre klarhet inspirerar oss att utforska livets mysterium och söka efter en större mening.

-Som ett darrande löv var jag. Under flera dagar hade jag förberett mig inför min prestation på Bokmässan i Göteborg 2005, i samband med lanseringen av min fjärde bok Den ryske vännen, och försökt tänka ut vad som förväntades av mig i rollen som den framgångsrika författaren jag var.
Flera framträdanden, seminarier, intervjuer och fotograferingar var inplanerade. Den stora mässhallen skulle fyllas med sorl, entusiastiska besökare och hungriga bokslukare.
-Samtidigt så kände jag att det fanns ett stort glapp mellan den bild som fanns av mig utåt och den person som jag innerst inne var. Jag är en person med ett stort behov av att vara ensam och reflektera, men det fanns ingen tid för det under de där hektiska åren och jag tappade bort mig själv i stressen.
Omständigheter hon inte kunde kontrollera, styra eller förutse ökade pressen, och kvällen innan mässan blev Kajsas man irriterad över hennes stress och snäste lite plötsligt.
-Incidenten var den lilla droppen som fick bägaren att rinna över. Jag föll bokstavligen ihop på golvet och bara grät. Mer behövdes inte. Lasse försökte trösta, men något hände där och då som tog mycket lång tid att reparera, men som också ledde mig in på nya vägar.

Gränsen var nådd

Dagen efter reste Kajsa som planerat till mässan och genomförde det fullbokade schemat.
– En mardröm var det. Mellan varje framträdande bröt jag ihop under pauserna och grät.
Mitt i framgången och i det lyckade livet blev Kajsa utbränd och sjukskriven med diagnosen utmattningsdepression. Intensiva och långa arbetsdagar med skrivande och omfattande PR-arbete, samt inhopp inom radio och TV hade tagit ut sin rätt. En gräns var nådd. Stresströskeln var låg och utmattningsdepressionen gjorde henne skör. Balansen i hennes liv kunde rubbas av minsta lilla. Det som brukade ge henne energi kändes som en rad måsten eller punkter på en lång lista att klara av istället för att vara glädjefyllda.
– Nio månaders sjukskrivning krävdes för att jag skulle komma tillbaka till arbetslivet, fast tillbaka på ett annat sätt. Det var en jobbig tid, men jag blev påmind om varför jag skrev. Att det inte handlade om yttre framgång och bekräftelse. Lusten att skriva och längtan efter att utrycka mig var det viktigaste.
Kajsa kom i kontakt med en längtan att livet var mer än allt det där yttre eller det materiella.
-Svårigheter och mörker kan vara en möjlighet att få kontakt med vår ursprungliga kraft och styrka, vårt inre.
Sjukskrivningen med tid för reflektion och återhämtning bidrog till att Kajsa började omvärdera sitt liv och val.
Genom att sakta ner tempot och gå inåt i tankar och sinne kunde Kajsa hitta tillbaka till sin inre röst och sin inre kraft som hade en helt annan agenda, än att till varje pris prestera.
-Jag vill hellre vara lycklig än lyckad. Suget efter framgång och materiellt överflöd leder ingenstans, så länge vi inte har ett högre syfte med vårt mål. Idag har jag kontakt med det syftet, det hade jag inte för femton år sedan.

Lita till intuitionen

Att vara perfekt för Kajsa har ingenting med yttre förutsättningar att göra, även om hon fortfarande har kvar sina modelldrag från tidigare modellkarriär. De höga kindkotorna och den vackra profilen blir framträdande av den kortklippta frisyren.
– Perfektion är ointressant för mig. Hemligheten bakom lycka ligger istället i acceptans och i att känna att du gör ditt bästa för att bidra med det du kan och brinner för.
När Kajsa talar om sin mysiga skrivarlya där hon skapar sina verk skiner hela hennes ansikte upp och de smaragdgröna ögonen tycks glittra likt ändlösa oceaner. Hennes glädje sprids i rummet och det är lätt att förstå att hennes ord, upplevelser och böcker inspirerar läsare att skriva tacksamma brev till henne.
-De fina breven från mina läsare gav mig energi och kraft att ta klivet fullt ut och skriva om min erfarenhet och mina upplevelser av hur vi kan ta tillvara på vår kreativitet och förverkliga våra idéer och drömmar. Alla mina böcker är skrivna utifrån en glädje och i början var det historier som bar fram det jag ville säga.
De senaste böckerna kan ses som en mjuk vägledning till en högre medvetenhet och kreativitet.
-Genom vår medvetna skaparförmåga kan vi styra vår utveckling mot positiva upplevelser, meningsfullhet, livsglädje och magi. Vi har det i oss naturligt, men har på olika plan blivit avtrubbade. Jag vill ge den moderna människan verktyg och självförtroende att lita till sin intuition. Du vet själv bäst och om du litar till din inre röst kommer du göra det du mår bra av och utveckla din potential.

Tror inte på Gud

I Modern mystik- den dolda vägen till inre klarhet inspirerar Kajsa oss att söka en djupare mening med livet, och en samhörighet med det som finns omkring oss.
– Jag tror inte på Gud i någon religiös bemärkelse, men jag vet att jag existerar i ett sammanhang som är oändligt mycket större än jag själv, och att den oändligheten sträcker sig åt alla håll i både tid och rum. Livet är ett underbart mysterium.
Idag väljer Kajsa noga vad hon lägger sin tid på.
-Känns det inte rätt i min mage så tackar jag nej. Det är viktigt att aktivt välja bra saker i sitt liv.
Kajsa trivs med att bo i storstan tillsammans med sin man och två barn.
-Men det skulle aldrig gå utan lantstället och möjlighet till stillhet. Ibland åker jag ensam ut till stugan, lagar god mat och tänder brasan i den öppna spisen. Att sitta soffan med ett par doftljus tända och en rykande kopp te i handen när vinden blåser kallt ute är mysigt i sin enkelhet. Långa promenader ute i naturen ger min kropp energi och en chans att återhämta sig. Att bo i staden tar kraft och jag undviker helt city. Jag månar om min känslighet och stadsmiljön gör mig lätt avtrubbad med alla sina intensiva intryck.
– Min katt visar så tydligt på ett alternativt leverne till ekorrhjulet och punkter som måste prickas av. Hon äter och sover, gosar, busar och jagar. Ingen stress där inte.
-Det som driver oss människor i motsats till djuren är ju viljan att utvecklas. Jag vill uppleva nya saker, fördjupa mig i saker jag inte förstår eller känner till.

Kärleken till familjen

Kajsa reser gärna till nya platser och har gjort flera långa resor på egen hand men även som föreläsare på inspirationsresor.
-Nya platser väcker nya sidor hos mig och jag får även energi eller kraft från en plats. Att träffa själsfränder och inleda diskussioner med dem är oerhört inspirerande. Sammankomster med rätt människor kan aktivera visdomar inom oss.
Kajsa uppskattar även att komma hem till sin jordnära man och deras två härliga barn.
-Min familj ger mig en stabil grund att komma tillbaka till och jag tycker väldigt mycket om vår vardag trots att jag ibland lämnar den.
Kajsa betonar hur viktigt kärleken till familjen är för henne.
-Även om jag känner mig omfamnad, omhändertagen och trygg av en större kraft som vägleder mig i livet är det lika viktigt med den mänskliga kärleken. Att få visa och ta emot omsorg, omtanke och ömhet från dem som står mig nära. Om vi inte får dela livet med andra upphör det att vara meningsfullt.
Avslutningsvis berättar Kajsa om bilden som pryder omslaget på boken där två händer håller i ett ljus, en gnista.
-Den där ljuset är meningen med alltihop. Det är när jag kan lyfta fram min egen gnista och koppla den till ljuset som finns omkring mig, som jag finner modet att gå bortom min trygghet och bekvämlighet. Då kan jag utforska livets mysterium och min egen oändliga potential.

Jonas Karlsson på Södermalm

Skådespelaren Jonas Karlsson
Komedidebut för Jonas Karlsson

I höst ser vi Jonas Karlsson, 44, som pojkbandsstjärna i nya komediserien ”Boy Machine” i TV-rutan, men han är också dubbelt aktuell som bedragare. Dels med nya novellboken ”Jag är en tjuv”, men även i huvudrollen som skurk och ledare för ett gäng banditer i komedin ”Ladykillers” på Oscarsteatern i Stockholm. Skådespelaren möter upp på en kall och blåsig uteservering på Södermalm, ett par kvarter från familjens bostad. Han är pålitligt punktlig och ter sig lika förtroendeingivande som förväntat. Han är propert välrakad och har på sig en diskret och sober kavaj. Endast hans vinröda Dr Martens hintar om de punkdrömmar han en gång hade.
-Det är nog inte skurken i sig som är lockande utan att jag har längtat efter att göra en ren komedi, berättar Jonas. Det svänger så härligt med de snabba replikerna och det humorfyllda manuset.
Jonas som tillhör Dramatiska Teaterns fasta ensemble och har drygt ett dussin uppsättningar bakom sig är van vid klassisk teater.
-När jag spelade mot Robert Gustavsson i ”Rain Man” för ett par år sedan fick jag prova på komedin och det gav mersmak.

Spänning och humor

Mycket hårt jobb ligger bakom det faktum att det är roligt på rätt ställen i föreställningen. I ”Ladykillers” hyr ett gäng skurkar ett gästrum hemma hos en gammal änka för att planera en kupp och råna en bank. Änkan förstår snart att det inte står riktigt rätt till med Jonas karaktär professor Marcus och hans kumpaner som utgett sig för att vara en respekterad stråkkvartett. Hennes liv svävar nu i fara. I rollerna förutom Jonas spelar Leif Andrée, Suzanne Reuter och Johan Rheborg.
-Tempot och tajmingen är oerhört viktig i en ensemble och i komedin ställs allt på sin spets, förklarar Jonas. Det känns tryggt och kul att spela tillsammans med dessa komediveteraner.
En av skådespelarna, Leif Andrée, är det extra roligt för Jonas att spela tillsammans med.
-Min första praktik var på Teater Galeasen och jag spelade mot Leif i Lars Noréns pjäs ”Rumäner”, 1997, på Plaza, berättar Jonas. Leif är en stor skådespelare, men framför allt är han en klok, varm och generös människa.
Jonas studerade vid Stockholms Teaterhögskola mellan åren 1994 och 1998.
-Scenskolan och den årskull som jag gick i var bra, men det var först när jag kom på praktik som jag verkligen förstod hur jag kunde använda mina kunskaper praktiskt. Även om det finns olika åsikter om vad som egentligen var mitt genombrott, var det nog just min medverkan i pjäsen ”Rumäner” som för mig innebar en brytpunkt. Plötsligt förstod jag vart jag ville i mitt skådespeleri.

Tidig karriär

Jonas växte upp i ett medelklasshem på Värmdö, i Stockholms län. Då hans bror var fem år äldre och föredrog att vara med jämnåriga, ser Jonas sig som ett typiskt ensambarn som tillbringade mycket tid för sig själv. Han kunde promenera i skogen eller sitta och rita på sitt rum under långa stunder.
-Allt jag ville ha ritade jag, till exempel en synth eller en saxofon. Så småningom började jag göra illustrationer till dikter och berättelser som jag hade börjat skriva ner. I fickan hade jag alltid en anteckningsbok och jag hade tillgång till ett rikt fantasiliv och skogen var mitt äventyrsland.
Han började på Miniteatern och fick sin allra första filmroll som barnhemsbarn i Olle Hedboms ”Rasmus på luffen”, 1981, med Allan Edwall i huvudrollen.
-På låg- och mellanstadiet körde jag och min kompis Per samma sketch om en mamma och en pojke varje fredag på roliga timmen. Även om vi kanske inte var så roliga, så var det i alla fall något som gjorde att vi fortsatte spela samma sketch och våra klasskompisar fortsatte skratta med oss.
Det var också med Per som Jonas lekte musiker och tillsammans spelade de i ett punkband och framförde Sex Pistols-låtar inför publik, nämligen Pers familj och middagsgäster.
-Under en period ville jag bli musiker och spelade senare i ett rockband, nämner Jonas.
På Södra Latins teaterlinje stod det klart för honom att det var skådespelare han ville bli.
-Det här är det jag ska göra. Jag hade hoppat av ekonomlinjen vid Nacka gymnasium och kände verkligen att teater var roligare än någonting annat.
I Sveriges Radios Sommarprat 2005 berättar Jonas ”Det modigaste och finaste man kan göra är att ställa sig på en scen inför främmande människor och berätta något om livet eller om oss”.
-En bra skådespelare ställer sig frågorna ”Hur skulle jag hantera detta?” och ”Kan jag känna igen mig eller hämta något från liknande omständigheter i mitt eget liv?” samt grundar skådespeleriet i riktiga känslor, säger Jonas.

Lust att skriva

Drivkraften, lusten och passionen för sitt yrke har tagit Jonas till många roller, karaktärer och scener. Vid en punkt tog skådespeleriet en alltför stor plats i livet. Parallellt hade han jobbat med både film och teater under en lång period i ett högt tempo.
-Jag behövde vila och tog därför tjänstledigt ett år från Dramaten för att skriva. Nuförtiden tar jag med jämna mellanrum ledigt från teater, film och TV för att ägna mig åt författarskapet och det är en kombination jag trivs väldigt bra med.
Debuten som författare kom 2007 med novellsamlingen ”Det andra målet”.
-Steget mellan skådespeleri och författande är inte långt. Båda konstformerna handlar om att berätta och att få människor att mötas eller lära sig något nytt om sig själv eller andra. Skillnaden är framför allt att när jag skriver så är jag ensam när jag berättar jämfört med på teatern eller inom tv och film där vi är flera människor som ska komma överens och arbeta tillsammans i berättelsen.
I skrivandet bestämmer Jonas själv och har inrett en egen skrivarlya för ändamålet.
– Mina läsare förklarar för mig hur de tolkar novellerna och undrar om de har rätt. Men jag har inga svar eller något facit. För mig är det fint om läsaren själv ”gör” boken och beroende på personlighet läser in olika aspekter.
Längtan att kommunicera och lusten att berätta driver honom.
-Jag får energi av att skriva eller berätta historier och spela roller. Som person är jag ganska långsam av mig, så den långsamma formen av kommunikation inom teatern passar mig utmärkt, liksom skrivarprocessen. Att undersöka hur saker ligger till eller kan twistas till ett varv tycker jag är spännande och utvecklande.
Att ligga på sofflocket är inte Jonas melodi.
-Det handlar om möjligheter och de vill jag inte kasta bort utan istället ta tillvara på och förvalta på ett bra sätt. Min ledighet vill jag känna att jag har förtjänat och efter en lång föreställning kanske jag kan unna mig lite ledighet och exempelvis lyssna på musik. Det finns ingen brist på saker att göra när jag är ledig, då vi är en stor familj med tre barn.Jonas tycker om att promenera i den pulserande storstaden.
-Då känner jag att jag är en i mängden men samtidigt är en del av något större. Jag tycker om att ha mycket människor omkring mig samtidigt som jag gillar att få vara ensam och anonym mitt i den där mängden människor. Jag känner mig tacksam och privilegierad att vara mitt i livet.

Förebilder i livet:

  • Allan Edwall- en bra och mångsidig skådespelare som kunde blanda roliga saker med det allvarliga som dessutom skrev böcker, manus och texter.
  • Stina Ekblad- som bland annat har lärt mig att arbeta med text och hur man kan jobba med vers.
  • Keve Hjelm- professorn på Scenskolan som talade så fint om skådespeleri och visade metoder för att nå dit man vill.

Omvälvande händelser:

  • Att få barn och bli förälder med det ansvar det innebär för någon annans liv.
  • Insikten att passionen för sitt yrke kan bli för stark och nödvändigheten att dra en gräns.

Oväntade händelser:

  • Det är en del av charmen med mitt jobb att jag ibland hamnar i roller eller situationer -där jag verkligen tänker och undrar ”Hur hamnade jag här?” Till exempel i TV-produktionen Boy Machine som handlar om ett pojkband som ska återförenas. Som liten pojke imiterade jag och min vän punkbandet Sex Pistols och punken ligger ju långt från pojkbanden.

Yrke: Skådespelare, dramatiker, författare och regissör
Ålder: 44 år
Bor: På Södermalm i Stockholm
Familj: Frun Hanna Holmquist Karlsson, 43 och de gemensamma döttrarna Julia, 14, Sofia, 10 och Cecilia, 7 år

Roller i urval:

Teater:
Woyzeck, I väntan på Godot, En midsommarnattsdröm, Rickard III, Råttfångaren, Mäster Olof, Rain Man, Fanny och Alexander, Hamlet

Film:
Hans och hennes, Cockpit, Hallonbåtsflyktingen, Livet är en schlager, Miffo och Detaljer

TV:
Gustav IIIs äktenskap, En pilgrims död, Rederiet och Julens hjältar

Kuriosa:
Guldbagge i kategorin bästa skådespelare för sin roll i Detaljer

Noveller:
Jag är en tjuv, Det andra målet, Den perfekte vännen, Spelreglerna, Rummet och God Jul

Releasefest för fotobok på Berns

Fotobok om svenska artister av Jessica Lund De som betydde något
Nedräkningen har börjat. Imorgon är det bara en månad kvar. Fem års arbete presenteras för dig och dina vänner. Varmt välkommen på releasefest för min fotobok om svenska artister på Berns den 3 november kl 17-18.30! Fotoboken ”De som betydde något” är ett samlarobjekt för dig som gillar svensk musik.

75 artister/band medverkar och bilderna är tagna under ett tidspann på fyra år i min studio, men också i miljöer som jag eller artisterna har valt. Jag rabblar inte upp samtliga namn här, men har gjort en pressbild med miniatyrbilder av några av artisterna som är med i boken: Miss Li, Håkan Hellström, Timbuktu, Petra Marklund, Shout out Louds, Oskar Linnros, Bob Hund och Veronica Maggio. För dig som inte gillar miniatyrbilder kan jag glädja dig med att Berns kommer att visa några av bilderna i betydligt större format: 100×140 cm fine art prints gjorda på Procenter. För mig som fotograf har detta projekt varit en viktig del i att utforska artistporträttet och jag har lyssnat på fantastiskt bra musik under projektets gång. Det är fantastiskt att så mycket bra musik görs i Sverige.

Kom och fira boksläppet tillsammans med mig på Berns i Stockholm den 3 november klockan 17-18.30. Ta med en vän, drick vin, mingla, ha trevligt och köp boken! DJduon Kösten och Bullen spelar sköna låtar från medverkande artister.

Ses på Berns!

Afternoon Tea i väntan på boken

Afternoon tea scones Kuvertbrud på Afternoon Tea Bärpuffar Afternoon Tea Bärscones med sylt och lemoncurd Earl Grey kakor Afternoon Tea kanelskorpor Sandwich Afteroon Tea  fotograferade av matfotograf Jessica Lund
Afternoon Tea passar alltid, oavsett årstid. Men kanske pyttelite mysigare nu under hösten ändå. Löven har börjat gulna, luften är högre och kallare. Solen går ner tidigare och tidigare för varje kväll tycks det. En magisk dimma sveper hastigt och omfamnande över åkrarna som är upplöjda. För en stadsråtta är en tur ett par mil utanför tullarna sagolik med alla löv som nu börjar skifta i färger och landskapet som är i förändring. Det är även riktigt mysigt att krypa in inomhus och tända ljus samt unna sig en rofull stund med en god kopp värmande te. Min favorit var tidigare Tjolöholms egen slottsblandning- Fru Dicksons Ceylonte, men har nu fått konkurrens i LaDurees Othello som jag nyligen köpt i Paris. Nu kan man ju tro att jag blivit sponsrad av Tjolöholms slott och Laduree men så är inte fallet. Min dotter har börjat rida på islandshästar på Häringe och det är ju passande nog för oss att slinka in och ta en Afternoon Tea där på Härings slott som både är mysigt och gott. Ingen sponsring där heller, men varför berättar jag då detta? Jo för jag vill gärna dela med mig av pärlor och lite vardagslyx som är viktigt i min tillvaro. När jag är på Häringe tror jag att jag är i Italien på en vinprovning. När jag är på Tjolöholm tror jag att jag lever i ett annat sekel. Äter jag macarons eller dricker te från LaDuree tror jag att jag är i en pulserande storstad. Och när jag för ett par helger sedan fotograferade ett bröllop på Görvälns slott och fotograferade brudparet med tårtan kände jag för några sekunder att det skulle kunna vara en scen ur Sofia Coppolas film Marie Antoinette. Underbart soundtrack till den filmen! Apropå bröllop- gifter ni er på Häringe slott, Tjolöholms slott eller Görvälns slott så varmt välkommen att kontakta mig att vara er bröllopsfotograf. Nu skulle jag inte prata om bröllopsfotograferingar utan hur mycket jag gillar Afternoon Tea. Enorm var min lycka när jag och Josephine Palm fick göra två smarriga Afternoon Tea- jobb. Detta är det första och trots att jag inte är bra på att baka själv blir jag riktigt sugen på att baka scones just nu. Josephines mandelscones smalt i munnen och kändes fräscht serverad med färska bär. Bärsconesen var ljuvliga med lemon curd. De små kuvertbröden var nog lika gulliga som söta. På bild ser ni också bärpuffar, Earl Grey-kakor och kanelbulleskorpor. Recept skapat av Josephine Palm och ni hittar på Josephines hemsida. Mitt tips är att köpa in lite goda teer och njut av den tid som kommer nu. Om tre månader är det julafton och jag kan stolt meddela att jag redan nu vet vad som kommer bli årets julklapp! Häng kvar för att få veta. Det är ju också datumet och startdagen för Årets Bokmässa idag- jag vet vilken bok du ska ge din vän eller till dig själv i julklapp!

Utomhusvigsel Stockholm Nyckelviken

Bröllop i NyckelvikenBrud med bukett från BladverketBrudgum i kavajBröllop i NyckelvikenBröllop i Stockholm Jessica LundBröllop fotograferat av bröllopsfotograf Jessica LundBröllop i Stockholm och NyckelvikenUtomhusvigsel i STockholmVigsel utomhus i NyckelvikenUtomhusvigsel i NyckelvikenGratulation bröllopKyss på bröllop i StockholmBröllop i Stockholm och NyckelvikenDukning bröllop NyckelvikenDukning bröllop i Nyckelvikens spegelsalBrudskål NyckelvikenBrudbukett av Bladverket i StockholmDatum för bröllop i kostymNyckelvikenNyckelviken i Stockholm bröllop
När Natalie ringde mig och berättade om sitt underbara bröllop var jag glad att höra att det var i Stockholm. Destination Weddings i Italien och i Frankrike, men även bröllopsfotograferingar i Skåne, Österlen, Gotland och på Västkusten är fantastiska att få göra som bröllopsfotograf, men de tar också mer tid i anspråk. Ibland är det skönt att få jobba på hemmaplan på platser som man väl känner till. Just hemkommen från Paris och Frankrike känner jag mig stolt och glad att få visa upp ett vackert bröllop med utomhusvigsel i Nyckelviken i Stockholm. Natalie och Eriks vänner och familj samlades på Strandvägen för gemensam båtfärd i Stockholms skärgård till bröllopet i Nyckelviken i Nacka. Dagen var ljuvlig med strålande sol och grönska. Paret valde att vigas utomhus i trädgården med det pittoreska lusthuset i bakgrunden. Brudskål och mingel i herrgården samt efterföljande fest och middag med vacker dukning. Minns ni att jag tidigare skrivit att mina brudar ofta har brudbuketter med vita blommor? Jag vill därför uppmärksamma denna vackra bukett från Blomsterverket med lite färg på. Buketten är supervacker tycker jag, trots att även jag gillar vita blommor. Vill passa på att gratulera Natalie och Erik igen till ett fantastiskt bröllop och fortsatt glädje och lycka i äktenskapet.

Bröllop Fjäderholmarna i Stockholms skärgård

brud förberedelser i Vasastan Kyss Regn på Bröllop i Stockholm Regn på Bröllop i Stockholm Brudgum i kavaj Brud i söt spetsklänning Bröllop Fjäderholmarna Vigsel i Djursholms kapell Brudpar vid skål på Fjäderholmarna Ångbåt i Stockholm Brudpar på Fjäderholmarna i Stockholms skärgård Brudpar på Fjäderholmarna i Stockholms skärgård Brudgum håller om brud i Stockholms skärgård brudbukett
Stockholm och Stockholms skärgård är ljuvlig på sommaren. Inte ens allt regn som var under maj och juni kunde förstöra den svenska sommarmagin med långa och ljusa kvällar. Det är ganska tydligt så här i slutet av augusti hur mycket mörkare det är om kvällarna och i allt snabbare takt. Solen går ner tidigare och tidigare. Den 30 maj då Nina och Daniel vigdes i stämningsfulla Djursholms kapell var en av de dagar då det regnade som mest. Alla brudpars fasa. Vi hade hittat den perfekta platsen för porträtten lite avskilt i skogen där träden skulle skydda oss från det mesta av regnet. De första tio minuterna var det uppehåll och vi hann ta porträtt med tärnor och marskalkar. Jag blev sedan varse hur snyggt och romantiskt det kan bli med en kyss under paraply. Brudparet åkte båt i skärgården med släkt och vänner till efterföljande middag och fest på mysiga Fjäderholmarna. Mellan de personliga talen höll jag hela tiden utkik för uppehåll och när det väl slutade regna smet jag ut med brudparet och tog några stilla porträtt. Nina och Daniel är ett varmt och generöst par som har härliga familjer och vänner bland sig. Jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket på ett bröllop åt alla roliga och kärleksfulla tal. Det är så fint att få lära känna paren ytterligare genom vänners ord. När jag blev bokad som bröllopsfotograf för detta bröllop var det under premissen att inte visa bilder. Det händer allt oftare att brudpar inte vill att vi fotografer ska visa bilder på bloggar och i sociala medier. Något jag självklart respekterar. Men när jag av bruden efter leveransen fick veta att jag visst kunde visa bilderna blev jag lika glad som förvånad. Självklart måste hela världen få se hur vackra Nina och Daniel är som herr och fru! Jag hoppas få anledning att möta detta fantastiska brudpars vägar igen i något sammanhang. Nina och Daniel- all lycka, fortsatt glädje och kärlek till er två. Ni är underbara.

Bröllopsfotografering Toscana

Bröllop Provence och Toscana, bröllopsfotograf Jessica Lund Bröllopsfotografering i Toscana Jessica Lund Brud i Toscana, fotad av Jessica Lund Brudgum fotograferad i Toscana, Jessica Lund Brudpar fotograferade i Toscana bröllop Toscana Brud fotograferat av Jessica Lund Brud med slöja Toscana, Italien ›röllopsfotografering i solnedgång i Toscana Bröllopsfotografering i Toscana Wedding Tuscany, Italy, wedding photographer Jessica Lund
Bröllop i Toscana drömmer många om. Både jag som fotograf och många brudpar! Det är ljuset, det är den storslagna miljön, kullarna, olivträden, olivlundarna, vinfälten och vinrankorna, cypresser och de blånande bergen. Att sitta vid ett bord, vackert uppdukat och njuta av det underbara italienska köket med nära och kära. Ja som ni förstår har jag varit i Italien och sett mig omkring lite, besökt vingårdar och marknader, dinerat på enkla bykrogar med utsökta menyer och utsikt från terrasser till landskap likt tavlor och självklart vill jag åka tillbaka. I Toscana kan man hyra in sig på en vingård som i vissa fall kan hjälpa dig att fira din bröllopsdag, hitta lämpliga samarbetspartners och se till att dina gäster är samlade under ett par dagar för en unik upplevelse. Jag vill gärna vara din bröllopsfotograf och ta vackra bilder och samarbetar med Tema Toscana som har lång erfarenhet av att arrangera bröllop i Italien och Toscana. Jessica och Christoffer gifte sig i Storkyrkan i den 30 maj 2014 med efterföljande bröllopsfest i Riddarhuset. Jag var deras bröllopsfotograf i Stockholm då- under en av alla sommarens regniga lördagar. Fotograferingen i Toscana var allt annat än regnig och även om Jessica var fantastiskt vacker som brud var det fint att se dem igen i en ny miljö under smekmånaden och de båda strålade av kärlek och lycka. Vi håller just nu på att välja ut bilder till en gedigen coffee table book och jag längtar att få bläddra i den! Och ser även fram emot att få visa er ett blogginlägg från bröllopet.

Bröllopsfotografering i Skagen

Bröllopsfotografering i Skagen fotografering Skagen Brudpar på strand i Skagen Fotograf Skagen Jessica Lund fotograferar brudpar i Skagen Brudpar i Danmark Skagen där två hav möts Bryllup i Skagen Skagen promenad på strand Bröllopsfotografering i Skagen Brud kramar brudgum Bröllop i Danmark fotograferat av bröllopsfotograf Jessica Lund Brudpar på strand Brudgum som skrattar Brud med slöja som skrattar att gifta sig i Skagen Bryllup Danmark fotograf bryllup Danmark Glada bröllopsbilder Jessica Lund fotograf bryllup
Skagen i Danmark. Där två hav möts. Jag kan inte tänka mig en mer romantisk och symbolisk plats för en bröllopsfotografering än Danmarks nordligaste udde, Grenen. Kattegatt möter Skagerak och jag erkänner att jag behövde slå upp i geografilexikonet vad haven heter, fast jag gissade rätt på Kattegatt. Med mig hem från Skagen-resan har jag en almanacka med de vackraste av kända målningar från Skagen- konstnärer. Krøyer och ”Sommeraften ved Skagens strand” från 1899 inleder almanackan, Anchers ”En strandpromenade” från 1896 pryder april månad. Tuxen ”Sommerdag i haven ved Villa Dagminne” från 1913 i oktober månad och så min favorit ”Hip hip, hurra”, 1888, för augusti med skålande människor kring ett uppdukat somrigt bord i trädgården som passade bra då jag själv fyllde år en av dagarna under min vistelse. Min absoluta favorit ”Sommeraften på Skagens sønderstrand”, 1893, kan jag nog aldrig se mig mätt på. Det är något så stillsamt och vilsamt över denna målning som fascinerar mig så. Som ger mig ro. Som gör mig lugn. Krøyer föddes i Stavanger så visst var det bra att mitt norska par också fick sin sommarafton på Skagen. Jag tänker på alla de fotografier som legat till grund för många vackra målningar och hur fantastiskt fotografin som medel är på att frysa eller stanna tiden samt fånga en stämning eller känsla. Som du säkert redan känner till betyder fotografi att skriva med ljus och ljuset i Skagen var verkligen speciellt och skiftande. Så dovt och mjukt men föränderligt och plötsligt det motsatta. Birgitta och Christer-André är ett fantastiskt härligt par som jag tillbringade en magisk strandpromenad med. Jag blir helt upprymd över hur fina de är tillsammans och av att se dem vara tillsammans. Det tar det inte många minuter förrän de kysser varandra eller lyckligt tittar in i varandras ögon. Och när Christer-André lyfter upp Birgitte tycks hon sväva och jag kan inte låta bli att komma att tänka på låten ”Love lifts us up where we belong”. När man är kär tycks man sväva på moln. Birgitte är så otroligt vacker när hon svävar i sin brudklänning i sin älskades armar. Det är så fint att i ett förhållande hjälpa varandra att lyfta till en högre nivå och att stundtals sväva, även om det är tryggt med båda benen på jorden och en stabil grund. Jag är så tacksam och lyckligt lottad att få vara Birgittes och Christer-Andrés bröllopsfotograf. En dröm för mig blev förverkligad att fotografera på Skagen och det var fantastiskt att se och bo i de gamla konstnärskvarteren.

Robert Gustafsson- Sveriges roligaste man

Robert Gustafsson
Han älskas av publiken och har flera gånger utsetts till Sveriges roligaste man. Läs mitt reportage från Året Runt nummer 30, 16 juli 2015.

Robert Gustafsson trivs när tempot är högt

Dags för sommarfars i det gröna med Robert Gustafsson, 50. Ljuset ändras i styrka på scenen i takt med att solens strålar blir varmare i tonen och faller över den förväntansfulla publiken. Kvittrande fåglar hörs från fruktträden och från de prunkande bärbuskarna tillhörande den pittoreska gården som är inringad av ett rött träplank. Den idylliska småstaden Kalmar är utsedd till den bästa sommarstaden 2015 och kom på andraplatsen 2014. Säkert har komikern och skådespelaren Robert Gustafsson, 50, bidragit till att folk vallfärdar hit, sydöstra Småland, på somrarna.
-För åtta år sedan startade jag tillsammans med Peter Dalle och Vicky von der Lancken Krusenstiernas teater, berättar Robert. Varje sommar bjuder vi på föreställningar under bar himmel.
Robert går ut på scen i andra akten och den blandade publiken bestående av turister och smålänningar vrålar snart av skratt.
-Det är så roligt att spela på Krusenstiernska och även väldigt idylliskt lantligt. Det tycker nog besökarna också som ofta är återkommande.
Sommarens föreställning ”Tresteg i snedsteg” utspelar sig i 60-talets Kalmar och trassliga relationer, kärleksaffärer och snedsteg står i fokus.
-Men ett korthus byggt på lögner raseras lätt vid minsta påfrestning utifrån, avslöjar Robert.
Roberts karaktär i sommarfarsen är korrekt och till viss del moraliserande, samtidigt som han är besvärlig och vill reda ut saker.
-För mig är det kul att spela i en fars igen där tempot är högt och dialogen rapp.

Jantelagen är starkt rotad i Robert

Sedan 1980-talet har Robert roat oss och flera gånger blivit utsedd till Sveriges roligaste man. Han blev legitimerad skådespelare genom att gå Scenskolan i Göteborg, även om han satte upp flera revyer i hemorten Skövde och också genomförde flera TV-produktioner under skoltiden. Första uppdraget för TV var ”Skrotnisse och hans vänner” där Robert var Skrotnisses son Kalles röst och sedan spelade han Björnes kompis i ”Björnes magasin”. Genombrottet kom med TV-produktionen ”I manegen med Glenn Killing”, 1992, som senare blev en krogshow och sändes live från Berns i Stockholm.
– Jantelagen är dock så starkt rotad i mig att jag inte tillåter mig att tro att jag är Sveriges roligaste man. Det ligger en enorm skicklighet och lång erfarenhet bakom att vara rolig och att underhålla. Om jag kör en föreställning 30 kvällar i rad ska det vara roligt varje kväll och publiken som ser showen ikväll ska få samma valuta för sina pengar som de som såg den igår.
Robert ser sig hellre som skicklig än rolig och erkänner att han med sina 25 år som skådespelare och komiker har skaffat sig bred erfarenhet.

En tre år äldre bror föddes med ett hjärtfel

– I början var jag bara en liten valp. Högt skrek jag ”Se mig” och ”Här är jag”. Min attityd har förändrats i och med att jag nu syns och har gjort det så länge. Idag går jag igång på projekt som tycks omöjliga och konstiga. Ska man hålla på med detta 14 timmar om dygnet som jag gör gäller det att man känner lust till sitt yrke. Jag är ju arbetsnarkoman och vet inte riktigt vad jag ska göra med min tid om jag inte jobbar. Ta det lugnt och vara lycklig? Vad är det? Jag är ju lycklig när jag jobbar. Det finns inget som säger att man är lycklig om man är ledig?
2013 blev Robert hyllad och uppmärksammad för sin roll i filmen ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” och som den autistiske brodern i teateruppsättningen ”Rain Man” på Oscarsteatern i Stockholm.
-Får man skratta med eller åt någon som har en diagnos, undrar Robert. Detta var en nyckelroll för mig personligen då jag tillsammans med Jonas Karlsson undersökte det tragikomiska.
Föreställningen var seriös och allvarlig, men också rolig och tanken var att anhöriga skulle känna igen sig.
-Men som anhörig skrattar man inte på samma ställen som om man inte är anhörig, tror Robert som själv har personlig erfarenhet. Min bror Kristian föddes med hjärtfel och en störning, troligtvis orsakad av syrebrist vid födseln och han fick gå i en klass för gravt handikappade, trots att han inte var utvecklingsstörd utan snarare led av ett syndrom. Fastän det var han som var tre år äldre än jag, så var det jag som fick vara storebror. Den trilskande hjärtklaffen pockade hela tiden på uppmärksamhet och stor omsorg i hemmet.
Som barn var det svårt för Robert att hantera att brodern fick den största uppmärksamheten och han fick hitta och gå egna vägar för att bli bekräftad.
-När jag uppträdde på roliga timmen i skolan och mina klasskamrater tyckte att jag var rolig, var det ett sätt för mig att bli sedd.

Panikångest och kontrollbehov

Robert gjorde som nio-åring sin scendebut i skolan och gjorde en parodi på en gymnastiklärare på en soaré i skolan.
-Jag hade varit väldigt trygghetsberoende och mammig i fem-sex års åldern men lärde mig nu att stå på egna ben och ta ansvar och var nog ganska envis. Ville någon att jag skulle gå åt ett håll, så gick jag säkert åt det motsatta.
Karaktärerna har blivit många under åren. Robert hittar inspiration överallt och hela tiden i sin omgivning.
-Titta där! Den gamle mannen tvärs över gatan. Varför haltar han sådär? Brukar han promenera här? Bor han runt hörnet? Vad tänker han på just nu? Jag vill förstå hur andra människor tänker och varför.
För några år sedan gav Robert ut en självbiografi ”Från vaggan till deadline” i vilken han berättar om sin panikångest, sitt kontrollbehov, äktenskapsproblem och ständiga sömnlöshet som fick honom att börja ta en lugnande medicin, vilket senare ledde till ett tablettmissbruk.
-Skulle jag skriva en självbiografi så skulle den vara ärlig och ordentlig. Idag mår jag bra och det är på flera sätt skönt att ha fått min diagnos, tvångssyndrom, Obsessive-Compulsive Disorder, OCD, Jag vet att jag har kontrollbehov och att rutiner är särskilt viktiga för mig så att min kropp känner igen sig och blir lugnare. Har man ett inre kaos som jag har är det viktigt att bringa ordning i det yttre med desto mer ordning och reda. Det finns dock en kraft och en kreativitet i min diagnos som jag förvaltar och använder i mitt yrkesliv på ett positivt sätt, så jag är tacksam för min OCD.

Har instiftat ett eget kulturstipendium

Förra året instiftade Robert ett kulturstipendium, Guldnyckeln, för unga kulturarbetare i Skaraborgs län. Priset kommer att delas ut årligen och Robert bekostar stödet för stipendiet själv.
-Det är mitt sätt att föra vidare det arv och den anda jag som ung fick ta del av.
Robert fick som femtonåring låna nyckeln till både Kulturhuset och Stadsteatern i Skövde och komma och gå som han ville.
-Vilket gjorde det möjligt att göra allt som jag och min kompis Niclas gjorde- vi gjorde lokalradio, skrev intervjuer eller reportage om oss själva, fotograferade oss själva, gick till mörkrummet och framkallade bilderna och skickade in till tidningen. Det var också vi som delade ut tidningarna och jag försörjde mig själv redan som tonåring.
Förutom en summa pengar består priset också av en nyckel i brons som symboliserar att Robert vill bidra till att öppna dörren till en yngre generation som brinner för kultur i olika former.

  • Ålder: 50 år
  • Yrke: Komiker och skådespelare
  • Familj: Hustrun Lotta och de gemensamma sönerna Valentin och John.
  • Bor: I Stockholm och sommarställe i Kalmar

Roller vi minns

  • TV: NileCity 105,6, Percy Tårar, Parlamentet, I manegen med Glenn Killing, Gäster med gester, Time Out,
  • Teater: Arne Anka, Hotelliggaren, Rain Man, Zpanska flugan, Robert Gustafsson- 25-års jubileum
  • Film: Rolandz The Movie, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Fyra nyanser av brunt, Torsk på Tallin
  • Dansbandsturné: Rolandz

 Karaktärer vi älskar

  • Weiron i ottan
  • Den homosexuelle brandchefen Greger
  • Dansbandssångaren Roland
  • Fred Asp med illern Göran

Kuriosa

  • Mellan åren 1994-2013 deltog Robert i 18 av säsongerna på Allsång på Skansen med olika framträdanden
  • Robert var tävlingscyklist mellan 1975-80 och cyklade 15 mil fem gånger per vecka.
  • Robert är en känd imitatör. En av hans mest populära imitationer är av Speedwaystjärnan Tony Rickardsson

 Fascinerande personer för Robert

  • Morfadern var familjens spexare som klädde ut sig, tog hem folk och uppträdde
  • Pappan berättade roliga historier
  • Sten-Åke Cederhök- det var inte texten i sig som var rolig utan hur han berättade den
  • Ingemar Stenmark för sin vinnarskalle