Island- ett liv med hästar

Islandshäst på Island med ryttare och islandströja Fotograf Island fotograferar islandshästar Fotograf Island rider islandshäst Icelandic horse Iceland Islandshästar Fotograf Island fotograferar hästar och bröllop
Marona började ett nytt liv på Island

När Marona blev sjuk av stress i utmattningssyndrom insåg hon att livet måste förändras. Efter ett tidigare besök på Island längtade hon ständigt tillbaka till den karga ön. Så hon bytte kontorsstolen mot hästryggen!

Det är fågelkvitter i luften och luktar vår. Solens första strålar har hittat gårdsplanen på Skalakot som är en hästgård med drygt 120 hästar och ännu fler får. Bäcken porlar intill det plåtklädda huset. Av gårdagens storm märks ytterst lite.
– När jag tittar ut genom fönstret på morgonen ser jag hav och massiva berg som har en lugnande effekt på mig, säger Marona och får något drömskt i blicken. Tystnaden på Skalakot är så trivsam.
I januari 2016 flyttade Marona på obestämd tid till Island. En hästgård som hon hade besökt på sin allra första islandsresa några år tidigare sökte personal för att ta hand om hästar och leda turridning. Marona var snabb med att söka jobbet.
– Det var ju som gjort för mig, utbrister Marona. En gård jag kände till, jag hade träffat ägarna och jag hade erfarenhet av turridning sedan tidigare, så det var nog meningen att just jag skulle ha det här jobbet.
Marona är tacksam att få vara i en storslagen natur och träffa nya människor.
-För mig som är intresserad av människor och djur är det den bästa av två världar. Jag får jobba med djur och vara ute hela dagarna och samtidigt träffa förväntansfulla och glada människor som är på resande fot. Jag är en del av deras äventyr och upplever på så vis deras glädje och iver. Genom deras nyfikna ögon ser jag saker och ting.
De flesta turister som deltar på turridningarna som Marona leder är helt nybörjare och har aldrig suttit på en hästrygg förut.
-Jobbet är mer än ridning för mig. Jag vill bidra till turisternas upplevelse på Island. Under turridningarna tycker jag att det är roligt att välja häst utifrån den person jag ser framför mig. Människans personlighet kan ofta speglas i hästens. Den robusta och starka islandshästen har mer personlighet än man kan tro, berättar Marona.
Från att komma från ett jobb där allt måste planeras väl och omsorgsfullt i detalj har Marona gått till att leva och ta dagen som den kommer.
-Man är så beroende av vädret här som i sin tur kan växla snabbt så man har egentligen inget annat val. Är det storm stängs vissa vägar av och projekt kan inte genomföras, vilket gör att det är svårt att planera.
Redan 2008 var Marona på Island och jobbade tillfälligt på en hästgård under några månaders tid.
-Jag förundrades över att hästarna var så uthålliga, pigga och starka trots det tuffa klimatet.
En vän till Marona skulle under sommarsäsongen jobba på en av Islands många hästgårdar och Marona tänkte att det kunde vara kul att följa med.
-Sedan längtade jag ständigt tillbaka till Island. Jag längtade till livet här. Kanske inte så mycket till den romantiska bilden av Island med den vackra och häftiga miljön, utan det var främst livsstilen som lockade mig. Människorna här är lite som i norra Sverige som jag kommer ifrån. Lite svåra att komma in på livet, försiktiga och lever i ett mindre lantbrukssamhälle. Sättet hur man är mot varandra och att man så ofta umgås inom stora familjer tilltalar mig.

Trivs som ensamvarg

Marona växte upp i ett litet samhälle i Gällivare med familj bestående av mamma, pappa och en sex år äldre bror.
-Men jag har alltid haft ett stort behov av att vara ensam och jag har ganska tidigt fått lära mig att ta ansvar och ta hand om mig själv. Så det passar mig bra att bo här lite som ensamvarg, men med vänner och familj som har lovat att hälsa på. I sommar kommer fler säsongsarbetare så det ska bli roligt att umgås med fler hästintresserade.
Tidigt visste Marona att hon ville jobba med människor, men inte riktigt hur. Efter studier vid Umeå universitet började hon att arbeta som konsult inom lön- och personal på ett företag i Gällivare.
-Dagarna var långa med stillasittande framför en dator. Jag kände efter fem års tid på den arbetsplatsen att jag ville något helt annat med mitt liv. Det var för mycket datortid och för lite människor i vardagen.
Kroppen började också säga ifrån och innan Marona bestämde sig för att säga upp sig från sitt jobb och börja leva annorlunda blev hon sjukskriven med anledning av utmattningssyndrom.
– På kvällarna kunde jag inte somna och jag kände panikångesten komma krypande. Jag grät mycket och ville inte att det skulle bli morgon. Det var som att hela min kropp ville något annat. Det liv jag levde var inte det jag ville ha.
Beslutet att säga upp sig togs inte över en natt.
-Jag hade funderat länge och väl, så när kroppen också sa ifrån så var beslutet enkelt att fatta. Många i min omgivning tyckte att jag var modig som sa upp mig från en trygg anställning, men för mig fanns det aldrig ett alternativ.
Planen var att leva ett annat slags liv och att åka tillbaka till Island. Under sommaren for Marona till sin kusin som hade islandshästar på Gotland för att byta miljö och hjälpte henne att leda turridningar.
-Trots att jag jobbade hela sommaren på min tilltänkta semester fick jag energi och kände mig lycklig, berättar Marona. Det blev min sex-månaders långa rehabilitering.
Sedan Marona kommit till Island mår hon bättre och sover djupare. Den friska luften tycks göra gott. Marona har en kronisk, autoimmun sjukdom- Hidradenitis suppurativa, HS, som bland annat innebär att hon får skov och stora smärtsamma bölder med varaktiga flytningar på kroppen. Sjukdomen bröt ut när hon var i tonåren och ingen vet riktigt orsaken. Det finns heller inget botemedel.
-Sjukdomen blir som så många andra sjukdomar värre vid stress, så jag hoppas på att miljön här på Island ska lindra mina besvär. Under de stressiga åren som konsult förvärrades hudförändringarna och det blev många sjukdagar. Hur förklarar man för sin chef att ens kropp är allergisk mot sig själv?
Även om Maronas arbetsdagar är längre på Island är schemat betydligt enklare och mer överskådligt.
-Hästarna och fåren ska ha mat vissa tider, oavsett vilken veckodag det är. Turer kan vara inplanerade långt i förväg, men det finns ju också möjlighet för folk att komma in spontant till gården och rida, så man vet inte riktigt vad dagen har att erbjuda och det kan bli spännande överraskningar. Men aldrig något som innebär en stressfaktor för mig. Jag tar varje dag som den kommer och njuter av vad livet har att erbjuda just i stunden. För tillfället är det just precis vad både jag och min kropp behöver.

Bröllop Tjolöholms slott

Bröllopsfotograf Tjolöholms slott 2_slott_tjoloholm Tjolöholms slott Brudgum i biljardrummet på slott brud skålar med sina tärnor mor gratulerar sin dotter på bröllopsdag utomhusvigsel på Tjolöholms slott vigsel utomhus i Fjärås Vigsel utomhus på slott Brudpar i trädgård Bröllopsfotografering rallyförare Brudpar på trapp vid slott Bröllopsdukning middag Tjolöholm Dukning bröllopsfest Brud med lila brudbukett Brudgum med lila slips lila tema på bröllop Slottsbröllop Göteborg Barn på bröllop
Fredrik och Veronica är bland de coolaste jag vet- båda två rallyförare. Det var för drygt ett år sedan jag vågade köra bil i Stockholm på riktigt. Genom stan mitt i rusningstrafik. Och började tycka att det är ok att köra omkring och leta parkeringsplats halvtimmavis varje kväll efter stallet. Men det är betydligt fler hästkrafter i Salstens bilar än hos de fyrbenta vänner som jag träffar. Undrar vad mina skakiga spagettiben skulle säga om att köra en av deras bilar. Undrar om jag skulle få en adrenalinkick? Antagligen behöver jag inte fundera så mycket mer kring det utan istället hoppas på att jag får komma och vara bröllopsfotografTjolöholms slott igen. Den 16 juli var en ljuvlig dag- började med regn som vid så många tillfällen men som upphörde just innan vigseln. Hur kan det bli så? Veronica hade övernattat i Mor Brittas stuga med sina tärnor men gjorde förberedelserna i slottet. Fredrik hängde med sina vänner i biljardrummet. En känslosam och lycklig mamma beundrade sin dotter som brud i den fina brudklänningen. Den stolta pappan förde sin dotter fram genom slottsparken till sin blivande man, brudgummen. Förutom släkt och vänner firade parets son denna dag i kärlekens tecken och var sprudlande glad. Vigseln var borglig och utomhus och Veronicas brudbukett som gick i lila toner matchade väl in slottsträdgårdens lavendel. Den vackra salen i slottet var traditionellt dukad för bröllopsmiddag och dignade så småningom med fantastisk mat. På festen som följde spelade DJn bland annat Håkan Hellström och det är inte för intet som jag älskar att fotografera bröllop i Göteborg!

Toscana vingården Terreno

 SofiaRuhne ägare till vingården Terreno Chianti Classico Vingård i Chianti Terreno
Sofia har hittat sitt kall under Toscanas sol

Redan som barn fick Sofia Ruhne lära sig att jobba hårt för det goda livet. Nu lever hon och utvecklar den dröm som föräldrarna lagt grunden till. Sedan fem år har Sofia tagit över och driver vingården Terreno som ligger på en av de höga kullarna i Chiantidistriktet, strax söder om Florens, och som idag producerar ekologiska prisbelönta viner och olivolja av hög klass.

Den fem mil långa och slingriga landsvägen mellan Florens i norr och Siena i söder är omgiven av sagolandskap med böljande vinbeklädda kullar och terrasser av olivträd. Vingårdarna ligger tätt och landskapet rymmer även medeltida bergsstäder. Här lever och odlar människor sedan tusentals år vin och oliver, äter och dricker gott. Det traditionella vinet Chianti Classico som bär sigillet med den svarta ungtuppen är ett av vinerna som Sofia Ruhne, 35, tillverkar på sin vingård i Toscana, mitt i det berömda vindistriktet Chianti.
-Jag vet inte hur många tuppar som jag genom åren har etiketterat på flaskor för hand, men det är ett fint sigill att ha på flaskan och tillika en kvalitetsstämpel, berättar Sofia leende.
Sofia är glad att etiketteringen sedan en tid tillbaka sköts maskinellt och berättar om hur det var när hon tillsammans med sin familj kom till byn Greve i slutet av åttiotalet.
-Naturligtvis väckte vi uppståndelse med våra blonda hårsvall. Folk kunde gå fram och krama om oss eller kanske ta foton tillsammans med oss.
Det är inte svårt att förstå att söta och blonda Sofia med sina tre systrar var exotiska i Toscana, som vid den tiden ännu inte hade upptäckts av alltför många turister.
-Först på nittiotalet hittade engelsmännen hit, snabbt följt av holländare, tyskar och skandinaver, förklarar Sofia.

De bästa av två världar

Föräldrarnas beslut om flytt till Italien var spännande för barnen även om flytten var på halvtid och skolgången förblev i Sverige.
-Vi levde i de bästa av två världar, utbrister Sofia. Somrarna och loven tillbringades under den toscanska solen i den italienska villan tillsammans med getter, höns, kaniner och duvor medan vi var kvar i Bromma med närheten till storstaden och Stockholms skärgård under större delen av året.
Föräldrarna Mats och Birgitta Ruhnes livsresa och beslut om att bli vingårdsägare i Italien hade dock en jobbig bakgrund och som påverkade hela familjen hårt.
-Min pappa hade jobbat inom sjöfart och olika rederier. Han hamnade i en omfattande rättslig strid med flera rättegångar under flera års tid. Dessa år var jobbiga och påfrestande för hela familjen. Vi sa att om pappa vinner, så köper vi en vingård i Italien, berättar Sofia.
Mats vann slutligen striden som innebar att familjen nu hade råd att förverkliga sin dröm om en vingård i ett varmare klimat.
Både Birgitta och Mats hade rest och tillbringat mycket tid i Toscana, dels genom arbete som reseledare i Italien på sextiotalet, men även privat.
-Valet av plats var därför självklart. Mamma blev genast förälskad i det 400 år gamla vackra vita stenhuset med torn i mitten. ”Detta är en chans i livet” tänkte vi allihopa.
Familjen blev rekommenderad att köpa en gård som redan hade ett ganska bra vin.
-Att komma utifrån och arbeta upp en vingård kan vara svårt, speciellt om man inte har erfarenhet av att göra vin tidigare.
Hela familjen reste ner till Greve in Chianti valborgshelgen 1988 där de fått reda på att en vingård var till salu.
-På gården Terreno hade ägaren just blivit änkeman. Hans fru omkom plötsligt och väldigt tragiskt i en eldningsolycka när hon skulle hälla bensin på en pyrande lövhög och själv började brinna, berättar Sofia.
Änkemannen som sörjde sin omkomna hustru och som inte alls hade varit intresserad av vinodling utan istället hade arrenderat ut vinfälten till bönder, stängde nu dörren till sitt hus och ville göra en snabb affär.
-Han ställde ett ultimatum ”Vill ni köpa gården måste ni bestämma er imorgon” fortsätter Sofia. Så vi tittade på huset den 1 maj, skrev på alla köpehandlingar den 2 maj och åkte sedan hem till Stockholm igen den 3 maj, minns Sofia.
Arbetet att rusta upp gården och utveckla vintillverkningen påbörjades snart. Mats och Birgitta löste ut arrendet, letade genast reda på arbetarna som hade jobbat med vintillverkningen på gården och återanställde dem.
-Om det var några som visste hur gården och vinet skulle skötas var det ju de personer som bott här länge tänkte vi.

Många nya sorter

Familjen var med i det dagliga arbetet och på alla skördar. Genom studier kom de fram till att det fanns potential att utveckla vinodlingen. Fält planterades om och beslut togs att fortsätta göra traditionellt vin men även att börja experimentera. Av de 150 hektar som gården innefattar används 20 hektar till vinrankor och tolv olika druvsorter odlas idag.
-Mamma började genast göra om i huset och flera små rum blev istället gemensamma sällskapsytor. Vi har alltid haft mycket folk omkring oss och vår dörr stod alltid öppen för gäster, så detta var verkligen stället för stort umgänge.
Sofias och systrarnas kompisar fick bo på Terreno så länge de ville om de rättade sig efter husets primära regel.
-Dealen var att alla måste jobba fyra timmar per dag för sovplats och mat. Det finns inte en grindstolpe som jag inte har målat, en husvägg jag inte har strukit färg på. Alltid fanns det göromål att utföra.
Barnen hjälpte till med matlagning eller att hämta örter i trädgården, plockade kottar, klippte gräsmattor och buskar, krattade löv, gick på fälten och flyttade stenar eller band upp vinrankor. Etiketter sattes på flaskor för hand och flaskorna packades varsamt ned i kartonger.
-Ett arbete som tog veckor och ibland hände det att jag somnade vid vinlådorna, fnissar Sofia och visar en bild från familjealbumet där hon sover sött bredvid några vinlådor. Sysslorna var många, men när barnen väl var klara för dagen kunde de få göra vad de ville.
-Då blev det åktur med moppe ner till byn eller bad i poolen när jag var för stor för att bygga och leka med dockhus.

Studerade i Milano

Sofia tog studenten i Stockholm innan hon permanent flyttade till Italien. Beslutet att ta över gården växte långsamt fram och dessförinnan har hon bland annat hunnit studera historia på universitetet i Milano.
-Jag älskar den varma solen och kände att jag kunde öka min livskvalitet genom att flytta ner hit för gott. Här odlar jag mina grönsaker själv och lever en dag i taget samtidigt som jag har en långsiktig plan. Det går inte att stressa fram ett bra vin utan det får ta den tid det tar för vinet att utvecklas varför en långsiktig planering är nödvändig. Även om jag är en arbetsmyra är tempot helt annorlunda här än i Sverige, där man hela tiden jobbar med andan i halsen upplever jag.
Familjen har hela tiden sett Terreno som ett familjeföretag.
-Att gården stannar i  familjen är viktigt för oss. För mig var det en spännande utmaning att ta över gården samtidigt som det passade den situation i livet jag befinner mig i. Mina systrar har små barn och familjer och då kan det vara en fördel att bo i Sverige. För mig har Terreno alltid varit ett andningshål och ett ställe där hela familjen laddade batterierna även om vi också samtidigt arbetade här.
-Jag vet att jag kommer att göra bra vin om tio år och det är en lång och spännande resa att göra detta hantverksvin. Den är en livsstil där man jobbar tillsammans med människor i en svindlande vacker natur och jag känner att jag är väldigt lyckligt lottad.

 

Kort om vin:

  • Vingårdarna i Toscana ligger tätt och de flesta erbjuder vinprovning.
  • Villa Vignamaggio är en historisk villa i Toscana vars viner var de första som kallades Chianti.
  • Chianti Classico består av två röda druvsorter, Sangiovese och Canaiolo och två gröna, Malvasia och Trebbiano.

Sofias smultronställen i Toscana:

  • Marknaderna är livfulla och här köper du frukt, ost, husgeråd, köksverktyg eller flätade hattar. Olika byar har marknad olika dagar i veckan.
  • En heldag i Siena med en pastalunch på Le Lodge följt av besök i katedralen. Osso bucco till middag.
  • Den kända slaktaren Cecchini som bjuder på sig själv och hyllar nötkreaturet. Han har gjort tillredningen av färskt nötkött till en rockkonst.
  • Besök i historiska städer som Florens, Siena, Cortona eller ta en biltur till en bergsby.


Toscana landskap Toscana  Villa Vignamaggio Mona Lisas terass Vignamaggio

Bröllop Bro Hof Slott

Fotograf bröllop Jessica lund Stockholm Bröllopsfotograf Stockholm Jessica Lund Brudpar 4_brudklanning Brud med hår uppsatt vid spegel Brud framför spegel på Bro Hof Brudgum i herrum Brudgum med bestman och marskalkar i herrum Tärnor i rosa klänningar tillsammans med brud Brud tillsammans med sina tärnor Brud med mamma Första mötet som brudpar Glädje och kärlek Lyckligt brudpar i trappa Brudpar i altargång i kyrka Kyrklig vigsel Såpbubblor vid kyrka Såpbubblor vid kyrka Såpbubblor och barn Bröllopsfotografering med slöja på golfbana Bröllopsfotografering med lång slöja på golfbana Brud med rosa bukett Brudparsfotografering Brudgum med väst Fotografering med brudpar och golfbild puss i golfbil Brud kastar brudbuketten Brud kastar brudbuketten Slottsbröllop Stockholm familjebilder gruppbilder gruppbild bröllop brudgum och marskalkar Bröllopsmiddag bordsdukning slott
Bröllopssäsongen 2016 är redan i full fart och den 28 maj var det dags för mitt tredje bröllop i Stockholm i år. Ett ljuvligt vårbröllop i den skira och spirande grönskan. Så mycket kärlek och glädje. Jag är så otroligt tacksam att jag fick vara en del av Maria och Samuels stora dag tillsammans med deras familjer och vänner som bland annat kunde sjunga Lars Winnerbäck-sånger och blåsa såpbubblor så det stod härligt till! När jag bildbehandlade bilderna från denna underbara dag hade jag ett stort leende på mina läppar hela tiden. Nästan så det kändes lite sådär fånigt att sitta och le över bilderna, men det är väl så: det fina med bröllopsbilder är just att de speglar och fångar en viktig dag tillsammans med ens nära och kära. Man blir berörd och bilderna skickar en tillbaka till den stämning man var i när de togs. Man känner nästan doften från brudbuketten, nervositeten och vördnaden inför vigselakten. Man minns de förväntansfulla blickarna av beundran och delad glädje längs altargången. De stämningsfulla talen, gratulationerna vid kyrktrappen och kramarna och skratten. Sist men verkligen inte minst speglar också bilderna hur mycket detta vackra par betyder för varandra. Det var en väldigt vacker stund att fotografera när Samuel och Maria såg varandra som brudpar för första gången, blickar så fyllda av lycka och kärlek. Paret gifte sig vid Bro Hof kyrka med efterföljande middag och fest på Bro Hof slott. Jag som aldrig har spelat golf eller är golfentusiast älskade att åka med dem runt banan i golfbil, dagen till ära pyntad med Mr & Mrs- skylt. Hoppas att jag får komma tillbaka till detta slott som jag inte kände till sedan tidigare, men verkligen, verkligen gillade som plats för att fira en högtid som bröllop. All fortsatt glädje och lycka till ett härligt par.

Baka gott med dinkel

Dinkelknäcke Dinkellimpa med surdeg Krukbröd med surdeg Baguetter med dinkel
Helt plötsligt har jag gjort flera jobb där det ska bakas med dinkel. Så vad är dinkel? Jo det är en gammal uråldrig vetesort som började odlas i Europa redan på stenåldern, men ursprungligen kommer från Asien. Dinkel är mycket rikt på proteiner och man behöver tillsätta mycket vätska under själva bakningen. Själv behöver jag inte bry mig om det eftersom jag aldrig bakar (för att jag ständigt misslyckas) men någon som kan baka med spelt som det också kallas är Josephine Palm. I senaste numret av magasinet Hembakat, nr 4, har vi med läckra matbröd som dinkelbaguetter, krukbröd med surdeg, knäckebröd och limpa med surdeg.

Island en fotograf på äventyr med islandshästar

Hästar i galopp på fält Island Islandshäst
Det är något magiskt med hästar som springer fritt i flock. Hur de rör sig och samspelar med varandra, graciöst och så fullt av kraft och energi. Man kan ju undra varför de låter oss komma nära, ser oss som ledare och låter oss sitta med dålig balans på deras ryggar? Kanske delar de också vår nyfikenhet inför olikheter och längtan att känna samhörighet?

Black beach Vit islandshäst ridresa till Island
Tidigare i min årskrönika har jag nämnt att jag återvänt till stallet och åter känner den passion för hästar som jag haft sedan barnsben. Drömmen om en egen häst som barn var ouppnåelig, men fullt möjlig för mig som vuxen och hur jag nu vandrar vägen dit. I somras red jag alltså på Fårö efter ett uppehåll på 22 år och en turridning ledd av Marona Lundmark. När jag i januari ser att Marona har börjat arbeta på en hästgård, Skalakot, på södra Island känner jag genast ”Åh vilken dröm!” Jag börjar maila med Marona och får ta del av hennes makalösa historier. Historier som är hennes vardag. När gården sedan söker mer folk att arbeta på gården börjar mitt hjärta att klappa hårdare och snabbare. Jag vill verkligen detta! Men hur ska det vara möjligt? Jag har ju min familj och vardag i Stockholm?

ridning på Island Black beach ridning Tintin på black beach Vik strand
Men det fina med livet är ju just att du kan oftast forma det som du vill och önskar. Några veckor senare sitter kontrollfreaken Jessica Lund på ett flygplan på väg till Island utan någon som helst riktig plan. Inte mer än att jag ska bo och arbeta på en hästgård med 120 hästar under en månads tid på Island. Jag är tacksam att vara egen företagare så att jag kan ta ledigt och följa en dröm jag har. Såklart att jag funderar både en och två gånger huruvida jag är en bra mamma eller inte som reser bort, men får det goda rådet av BFF Lina Lanestrand ”Du är en bra mamma och en förebild för din dotter om du följer och förverkligar dina drömmar”. Med tårarna brännande bakom ögonlocken efter att ha sagt hejdå till min dotter och sambo, låter jag Linas ord löpa som ett radband genom huvudet under hela bussresan till flyget. Jag tar en selfie och postar på Instagram som visar och manifesterar hur rädd jag är men samtidigt nyfiken på att se om förändringen skulle märkas på bild.

Skalakot ryttare Island
Väg-bilden är den första bild jag tar på Island. Jag har just stigit av bussen som tagit mig ungefär 15 mil söder från Reykjavik. Ingen aning om vad som väntar mig men äventyret startar här. Påbörjar jag denna väg leder den mig till något nytt. Känner mig tacksam och trygg över att vara omringad av maffiga berg. Förutom att berg ger en rogivande känsla inbjuder de att bestigas och komma upp på lite höjd. Vilka fantastiska hästar som klättrar över dessa branta stigar. Kan man ha bättre resesällskap?

vackert sto islandshästar på Island vit islandshäst islandshäst med blått öga
Emelie Cajsdotter skriver i sin bok ”Kungens alla hästar” att hästar är läromästare som kan bjuda in oss eller provocera oss människor att möta vår fulla potential. När jag i höstas red kallblodstravaren som var explosiv och glad över att springa fort, så glad att han bockade och tog glädjeskutt, blev jag provocerad och rädd. Det var inte helt enkelt att klura ut vad jag var rädd för. Var det farten? Tempot? Explosiviteten? Energin? Livsglädjen han hade som provocerade mig? Eller var det att tappa kontrollen? Att bara följa med hästen som jag var rädd för? Var jag kanske rädd för att han skulle springa ifrån mig och lämna mig kvar?

hästar som springer fritt Häst i flock med berg i bakgrunden Hästar i det fria islandshäst med lång man föl med sin mamma i hage
Det bästa på Island och jobbet på hästgården var för mig att ge hästarna i stallet mat på morgonen. Att möta de vackra och kloka djurens blickar och få ge dem något. I detta fallet mat. De kunde visserligen kivas med varandra om att få mat först och utdela både ett eller två bett mot varandra, men att hälsa dem god morgon och småprata lite och samtidigt höra dem tugga var väldigt glädjefyllt, meditativt och rogivande. Så väldigt basalt. Att äta. Att tillföra kroppen energi. Jag älskade också att stå och studera hästarna i flock.

ryttare på vit islandshäst flicka blir pussad av hästar
Dottern och sambon kom på besök. Så gjorde även snön även om det var en tillfällig gäst. De sociala unghästarna turades om att hälsa på min dotter. Sambon visade sig vara en skötsam stallpojke som gjorde nytta när vi ledde turridning för turister. Som fotograf måste man ju upp på berget och ta fina bilder. Även om jag inte är så förtjust i just vita hästar erkänner jag att de är vackra på bild. Det var fint att se hur hela min familj som bor på Odenplan i Stockholm ändå smälte så naturligt in i bondgårdslivet på Island.

häst räcker ut tungan glad islandshäst häst som skrattar skrattande häst
Det är för tidigt för att summera min resa på Island men jag blev så mycket gladare och fylld av energi i samvaron med de kloka hästarna. Känner mig lite som hästen på de sista bilderna. Även om man kanske inte alltid kan ändra sin situation kan man ändra inställning till och tankar om saker och ting. En av de absolut bästa minnena från Island var kvällen när jag och en tysk kille raceade med två hästar i solnedgången på Black beach. Just när jag inte trodde att hästen kunde springa snabbare la Tintin, hästen som jag red, in en växel till. Jag kände mig aldrig rädd, utan hela tiden trygg på Tintins rygg. Höll om honom med mina ben och lätt om halsen. Kände bara tillit och släppte kontrollen helt och lät honom springa. Det var helt magiskt! Några av bilderna är till salu i en begränsad upplaga. Kontakta mig för mer information.

Chateau la Durantie Bröllop

Jessica Lund Wedding at Chateau La Durantie in DordogneChateau La Durantie Jessica Lund Chateau La Durantie French Flower Style Chateau La Durantie inbjudan bröllop Vera Wang brudklänning skor och parfym på bröllop Chateau La Durantie Chateau La Durantie Chateau La Durantie Brudgummens saker Bröllopsring Brudgum och skor brud knyter fluga på brudgum förberedelser Bröllop i Frankrike Chateau la Durantie Bröllop Jessica Lund St Yriex la Perche Brud i kyrka Frankrike Att gifta sig i Frankrike bröllop i Frankrike Chateau La Durantie Ceremony France ceremony groupphoto outside cathedral Groom Jessica Lund Wedding photographer France Bridal couple in car Reception Wedding Reception Wedding in France dance Wedding Wedding Chateau La Durantie Flower decoration Chateau La Durantie Frenchflowerstyle Chateau La Durantie Chateau La Durantie Champagne Wedding Champagne tower Chateau La Durantie Bröllop Dordogne Bröllop Frankrike Wedding France Wedding France Dordogne Wedding in Dordogne Chateau La Durantie Wedding at Chateau La Durantie France Wedding Wedding in France Couple cutting the wedding cake Weddingparty Wedding in France
Chateau la Durantie är slottet för dig med drömmar. För dig med längtan till kärlek, till det vackra. Till sol, glädje och lycka. Här finns vackra salar fyllda av ljuvliga minnen och ting från en annan värld, knarrande golv som är till för att du ska dansa på tillsammans med dina vänner. Badrum med speglar för beundran. Personligt inredda sovrum för rofylld sömn för dig och din familj. Trappor och vrår att utforska tills du nästan blir snurrig. Även om jag har bott i Frankrike och fortfarande tillbringar en del tid resande i landet har jag hittills inte stött på ett sånt sagolikt slott. Jag blev betagen från allra första sekund. Greg och Audrey kontaktade mig för att vara deras bröllopsfotograf efter att ha besökt slottet och blivit förtjusta. De ville ha tidlösa, klassiska bröllopsbilder som kändes moderna, men ändå fångade den drömska känslan i slottet. Jag älskar deras smak och val: först och främst Chateau La Durantie, brudklänningen från Vera Wang (min andra Vera Wang i år!), brudbukett och blomsterdekorationer från French Flower Style, små detaljer som smycken, färgen på bilen som tog oss till katedralen i lilla byn St Yriex la Perche där vigseln hölls samt bordsdekorationer. Det var superkul att jobba med en fransk filmare från Zen Film Works och talangfulla makeup artisten Sanni som sminkade bruden. Greg och Audrey bor i USA och firade sin kärlek under fyra dagar i sydvästra Frankrike tillsammans med familj och vänner. Oförglömliga dagar i vackra Dordogne. Bokningar för bröllopsfotograferingar under 2016 är nu öppen, så varmt välkommen att kontakta mig som fotograf till ditt bröllop i Frankrike.

Bröllop Ronnums herrgård

Bröllopsfotografering Jessica Lund Bröllop Jessica Lund förberedelser brudgum förberedelser brudgum Ronnums herrgård förberedelser brud Ronnums herrgård Brud och tärnor Brudens förberedelser Ronnum Bröllop Ronnums herrgård Vigsel i kyrka Norskt bryllup i Sverige Såpbubblor bröllop Brud i bil Brudpar i bil brudslöja Bröllopsfoto Sverige Regn på bröllop Regn på bröllopsfotografering Ronnums herrgård Brudpar och chaufför Ronnums herrgård
Att gifta sig i Sverige innebär en stor risk för att det ska regna på bröllopet. I alla fall om ni frågar mig som snart har fotograferat över 100 bröllop. Jag brukar ha en plan B och ofta en plan C vid bröllopsfotograferingar. Samtidigt börjar jag mer och mer gilla att ta bilder i regn och vara närvarande i stunden, hitta kreativa lösningar istället för att på förhand söka planera bilderna till perfektion. Det händer något med en när det ”värsta som kan hända” händer. Nu är kanske regn inte det allra värsta som kan inträffa på ett bröllop, men väldigt många brudpar oroar sig just för huruvida det kommer regna eller ej på bröllopsdagen. Som bröllopsfotograf kan jag tryggt och lugnt dela med mig av min erfarenhet att det är ganska ofta det regnar och det är inte sällan väldigt befriande och kreativt med regnet. Att njuta av dagen just som den är. Att vara tacksam för kärlek, lycka och glädje i sällskap med sina nära vänner och kära familj. När det som man i själva verket oroar sig för händer, kan man byta ut oron mot befrielse och lättnad – istället göra det man ska- gifta sig och njuta av en av de absolut underbaraste dagarna i ens liv. Birgitte och Christer-André som bor och jobbar i Oslo ville fira sin kärlek i Sverige och valde att gifta sig i Ronnum med fest och middag på Ronnums herrgård. Tidigt kontaktade de mig eftersom ”Vi er veldig interessert i å ha deg som fotograf, bildene dine ser fantastiske ut. Vi gleder oss veldig til bryllupet. Vi håper det blir en uforglemmelig dag med elegante, romantiske og idylliske rammer. Vi ser etter en fotograf som klarer å fange spesielle øyeblikk og idyllisk stemning, noe det virker som du kan.” Under ett bröllop så älskar jag att vara närvarande känslomässigt och fånga det som jag ser och känner under dagen. Ibland, speciellt under porträtten, går jag in och styr mina par lite grand, men lika ofta tar jag ett steg tillbaka och istället iakttar samt fångar det som utspelar sig framför min kamera. Birgitte och Christer-André är ett superfint par, så sprudlande glada och varma. Inget regn i världen kunde hindra dem från att njuta av en magisk dag tillsammans med härliga gäster. Jag har just fått veta att de ska få en liten bebis snart och blir alldeles varm i mitt hjärta när jag tänker på vilka fina föräldrar den bebisen kommer få. Omgiven av så mycket kärlek och värme. Det kan inte sägas nog med gånger, men jag är så tacksam för att få vara med fantastiska brudpar på deras resa en bit genom livet!

Tomas von Brömssen

Tomas von Brömssen
Drömroll att spela sig själv

För ungefär ett år sedan var jag i Göteborg och träffade den folkkära skådespelaren Tomas von Brömssen, då han var aktuell med vad han kallade sin sista revy. Tomas berättade för mig att om det skulle ha funnits en drömroll under hela hans långa karriär, så skulle den vara att få spela sig själv. Som han alltså gjorde i sin sista revy. Reportaget publicerades i Allers nr 46.

”Tomas sista revy” blev en fyra månaders lång succé för Tomas von Brömssen, 72, med extraföreställningar på Lisebergsteatern i Göteborg. Nu är det Stockholms tur med premiär på Intiman den 2 oktober. Publiken möter Tomas och flera av hans välkända karaktärer som Kyparen, Stintan och Clownen, men även ett par nya figurer. Revyn blir en summering av karaktärernas livsresa och spelas under hela våren.
-Jag har fått hybris, utbrister en svartklädd Tomas med pigga ögon och ett finurligt, tillika försiktigt, leende över läpparna. Hela tiden har jag haft den där bluffkänslan inom mig och undrat ”När ska de komma på mig – att jag ingenting kan?” Och så går jag och sätter jag upp en egen revy igen. Jag får göra allt själv, även ta hela ansvaret och jag fullkomligt älskar det.
Att Tomas kan råder det för en utomstående ingen tvekan eller tvivel om. Publiken är trogen sin folkkära underhållare som fått utmärkelsen Årets göteborgare 1995. Hans föreställningar blir snabbt utsålda och spelas under lång tid. Damer som går förbi restaurangen, där intervjun med Allers äger rum, blir förtjusta när skådespelaren glatt hälsar tillbaka genom fönsterglaset. Även på filmduken har Tomas varit framgångsrik och förutom flera nomineringar för skådespelarinsatser har han vunnit en guldbagge för sin roll i Bo Widerbergs film Lust och fägring stor.
-Det  var väldigt tacksamt att jobba med en regissör som Bo Widerberg, för han visste precis vad en skådespelare behöver och i exakt rätt sekund. Jag kände mig väldigt trygg när jag jobbade med Bo och kunde prestera bra under hans ledning. Ska man hoppa ner i det kalla vattnet gäller det att få mycket kärlek tillbaka, och det var Bo väldigt generös med.

Minnesvärd roll

Trots stora roller inom både teatern och på filmduken är det för sin roll som skrothandlarsonen Herbert vi bäst minns honom. Tomas blev rikskänd för det svenska folket 1976 i TV-serien Albert och Herbert. Sten-Åke Cederhök kallar Tomas för Hebbe lelle och de båda göteborgska karaktärerna som befinner sig i samhällets marginal fick sin publika höjdpunkt med julkalendern 1982.
-Förutom vårt far- och sonförhållande i Albert och Herbert betydde Sten-Åke mycket för mig när det gäller komik och revy. Han dog precis innan premiären av min första revy 1990 och jag hade verkligen önskat att han hade fått se den.
Tomas bestämde sig för att sätta upp en egen revy tillsammans med regissören Bo Hermansson som har varit hans parhäst sedan TV-klassikern Albert och Herbert.
-Nu var Albert- och Herbertepoken slut och det var dags för mig att stå på egna ben. Med skräckblandad förtjusning stod jag nu ensam på scen i en två-timmars lång föreställning. Jag fick bekräftat att jag kunde få människor att skratta och det var så roligt. Cirkeln slöts för mig där och då.
Kanske är det den första revyn som Tomas är mest stolt över. Att han vågade och kunde själv. Och att han trotsade jantelagen. ”Du ska inte tro att du är något” byttes ut mot en känsla av att publiken ville honom väl.

Chans att studera

-Jag blev mött av en värme och inte alls av avund eller missunnsamhet.
Barndomen beskriver Tomas som trygg, stabil och väldigt fin. Han kunde sitta stilla i flera timmar och bara stirra rakt in i en vägg. Lämnade modern honom i sandlådan kunde hon vara säker på att hitta honom på exakt samma plats ett par timmar senare.
-Det är väl det inre lugn jag alltid har haft med mig som var starkt redan då. Jag tyckte om att tiden liksom stod stilla. I efterhand kan jag tänka att det var en slags meditation jag utförde.
Tryggheten från uppväxten har tagit Tomas hela vägen till de stora scenerna.
– På scenen känner jag mig lika trygg och hemma som i mitt eget hem. För mig är det härligt att möta publiken och jag tycker om att få dem att skratta.
Tomas hade en rolig farbror, Emil, och förmodligen var det han som fick Tomas att upptäcka humorn samt väcka intresset att försöka locka fram skrattet hos andra.
-Vi skrattade alla åt och tillsammans med farbror Emil. Han hade ett lekfullt förhållande till livet som jag fascinerades av som barn.

Gjort en klassresa

Föräldrarna Elvi och Birger von Brömssen tillhörde arbetarklassen trots att faderns efternamn tydde på ett adligt förflutet. Tillsammans med föräldrarna och tre bröder bodde Tomas i en mindre lägenhet i stadsdelen Lunden, Örgryte.
-Det är en klassresa jag har gjort. Tidsandan som jag växte upp i förmedlade känslan att allt är möjligt för vem som helst. Föräldrar från arbetarklassen fick möjlighet att låta sina barn studera, vilket blev fallet för mig.
Fadern Birger var rockvaktmästare till en början, men öppnade senare en ramaffär.
-Det passade honom väldigt bra då han själv målade tavlor. Men han var inte bara konstnär, han var också en fantastisk historieberättare. För oss barn berättade han sagor och illustrerade dem. Favoritsagan var ”Andra gången jag var i Afrika”.
I själva verket hade fadern aldrig varit i Afrika, men med hjälp av fantasins värld berättade han om sina resor dit och tecknade Tomas och hans bröder i sagor tillsammans med palmer, savanner och vilda djur. Han porträtterade även barnen flitigt i målningar eller fotografier.
-Mitt hem är fullt av tavlor som min pappa har målat. Han verkade aldrig tröttna på att måla av mig eller mina bröder, så vi finns i hundratals upplagor. Kanske är det utställningen som min pappa drömde om på dödsbädden som nu befinner sig i mitt hem.
Modern Elvi tog realen med ambition att bli lärare, men blev hemmafru.
-Det var en stor sorg för henne att hon inte blev lärare, och kanske var det hennes drömmar om läraryrket som fick mig att vilja studera vidare.
Möjligheten att bli något annat än fabriksarbetare lockade.
-Min fröken bar genomskinligt, blankt nagellack och luktade gott kaffe.
Men en rullbandspelare i plast med inbyggd mikrofon i sällskap med klasskompisen Sten Björkander visade sig vara roligare än studierna och Tomas fick gå om ett par klasser innan han tog studenten.
-Tillsammans gjorde vi program bestående av långa  intervjuer med olika karaktärer.  Nästan som radioteater.
Klasskompisarna fick ta del av banden och Tomas upptäckte att de tyckte han var rolig.

Imponerade på juryn

1965 sökte Tomas in till scenskolan i Göteborg utan framgång. Året därpå blev han däremot antagen i Malmö och fick juryn att tappa hakan för sina improvisationer. I början av 70-talet spelade han med Unga Teatern i Malmö och medverkade i några TV-produktioner för att återvända till hemstaden 1973 där han blev engagerad vid Göteborgs stadsteater och senare vid Folkteatern.
-Man kan undra var uttrycksbehovet hos mig har kommit ifrån, men det är så otroligt roligt att stå på scen. Min första revy öppnade en ny dörr och jag fick ta fullt ansvar. Istället för att få en roll i en föreställning tilldelad är det jag som ska se till helheten, men även till detaljer, dekor och rekvisita. För mig har det aldrig funnits en drömroll jag strävat efter att få, men om det skulle ha funnits en sådan roll är det nog att få spela mig själv, som jag gör nu. Det finns en närvaro som är unik, något äkta och levande i en egen revy och jag är tacksam att få göra detta och möta publiken på detta sätt.
Tomas första revy blev en succé som spelades i över ett års tid i Göteborg, följt av spelningar i Stockholm och Oslo. Sedan blev det Tomas revy II & III som också den blev en stor framgång. Det återstår att se om detta verkligen är Tomas sista revy och farvälföreställning.

 

Namn: Tomas von Brömssen
Yrke: Skådespelare och underhållare
Ålder: 72 år
Bor: I hus i västra Göteborg
Familj: Hustrun Dorte Pedersen och dottern Johanna från första äktenskapet med Eva
Aktuell med: Tomas sista revy på Intiman

 

Oväntade händelser i Tomas liv:

  • Spelade klarinett på Håkan Hellströms konsert på Ullevi 2014 inför nästan 70 000 åskådare

 

Nyckelroller/minnesvärda roller:

  • Skrothandlarsonen Herbert i Albert och Herbert 1976 och Albert och Herberts julkalender 1982
  • Uppmärksammad Peer Gynt på Folkteatern i Göteborg 1986
  • Guldbagge för sin roll som Stig i Bo Widerbergs film Lust och fägring stor 1995
  • Återförening med Sven Wollter i Påklädaren på Göteborgs Stadsteater 2011
  • Guldbaggenominerad för bästa skådespelare i Ormens väg på Hälleberget, regi Bo Widerberg

 

Motspelare:

  • Sten-Åke Cederhök (Albert och Herbert, Vildanden, Sommarkvetter)
  • Stellan Skarsgård (Vildanden, Ormens väg på Hälleberget)
  • Ulla Skoog (revyerna Rent under och Fritt fall)
  • Povel Ramel (Kolla klotet, Lorensbergsteatern i Göteborg och Cirkus i Stockholm)
  • Sven Wollter (Teaterföreställningen Påklädaren och filmen Mannen från Mallorca)

Kassler och Stig Lindberg

Äpplekassler Flygande Jakob Kall sallad med kassler Kasslerpanna Pizza med kassler Soppa med kassler Kasslerwok Medelhavsgratäng med kassler
Kassler är ganska underskattat. I alla fall som maträtt hemma hos mig. Köper nästan aldrig och kan bara göra kasslerpaj om så skulle vara fallet. När jag tänker efter har jag nog aldrig varit på en middag där det har bjudits på kassler. Johanna Mellberg visade mig vad mycket roligt och gott man kan göra med just kassler. Vad sägs om flygande Jakob, gratäng, medelhavsrätt, soppa eller pizza, kall sallad eller läcker panna? Lite fräscha och somriga rätter, men som lika gärna kan göras en annan årstid. Gustavsbergs porslinsfabrik var gulliga och lånade ut vackert porslin och rekvisita till jobbet som publicerades i tidningen Året Runt. Ljuvliga blommor från Makalösa blommor på Sveavägen i Stockholm som trollar fram nästan vilken årstid man vill när det gäller blommor, i alla fall snittblommor. De fina handdukarna och underlagen kommer från Axlings linne och glas samt bestick från antikaffärerna på Upplandsgatan vid Odenplan. Mina två favoriter blev salladen på Stig Lindbergs ”Adam” och äpplekasslern på ”Grön berså”, också Stig Lindberg.