Bröllop i Stockholm och Sverige verkar ha en av de få regnfria och varma dagarna under hela 2015. Tror att vi alla minns den 4 juli med strålande sol och 26 grader varmt med tanke på allt regn hela våren och juni. Emma och Tom som bor i Boston kom till Sverige för att gifta sig i Gustav Adolfs kyrka på Östermalm. Middag och fest på söta Skridskopaviljonen på Skeppsholmen. Ett intimt och internationellt bröllop när Stockholm visar sig från sin bästa sida. Emma var så otroligt vacker i sin Vera Wang klänning och cool med sitt flor under vigseln att jag faktiskt rös när jag såg henne i altargången. Jag kan inte nog föreställa mig hur upplevelsen var för Tom men jag såg hans kärlek till Emma, lyckan över att vara där vid altaren tillsammans med henne och jag kände hur hela kemin förändrades och lyfte i kyrkan när de satte ringarna på varandras fingrar och tog varandras händer. Kramarna och den delade glädjen vid gratulationerna vid kyrkotrappan. Nu kan man ju undra varför jag inte visar de bilder jag talar om. Men jag tycker inte att man behöver visa allt för alla. Ibland handlar det om att välja det man vill dela med sig av och till vem. Men porträtten vid Djurgårdsbrunn och från Skeppsholmen måste vi få se. Jag tycker själv väldigt mycket om dem. Brudklänningen av Vera Wang har vi redan nämnt. En elegant men tillika enkel brudbukett från NK och hår och smink gjordes av Björn Axen som alltid gör mina brudar vackra och som jag gärna rekommenderar. Redan när Emma kontaktade mig och sökte en kreativ fine art fotograf och vi inledde mailkontakt kändes det så rätt att vara deras bröllopsfotograf. Är det en tillfällighet att man dras till samma saker? Gillar samma saker? När Emma beskrev mina bilder som klassiska, enkla, romantiska och eleganta var det verkligen en perfekt match till hennes och Toms bröllop. Ibland undrar jag varför nästan alla mina brudpar har vita brudbuketter? Är det så enkelt att jag älskar vita blommor själv? Men jag älskar ju färg på buketterna också så utmana mig nu kära brudar under 2016 och se gärna till att ha lite mer färg i buketterna!
Dimmiga dagar i Stockholm
Stockholm är insvept i ett grått täcke. Jag har inte sett solen på en hel vecka tror jag. På nyheterna och vädret läste jag att det är 25-30 grader i Frankrike. Min väninna i Paris la upp en bild på Facebook när hon fixar i trädgården i t-shirt. Nå, jag gillar faktiskt ruggiga dagar. Att sitta inne med massa tända ljus och en gosig filt i soffan. Vi har en massa gott te hemma nu, dels efter vår senaste Frankrike-resa då vi var galna nog att handla 40 paket guldte som inte längre säljs i Sverige, men är det godaste påste jag vet. Så i fjällen var i ju tvungna att köpa med oss gott grönt te som vi druckit där och jag får tillbaka den mysiga känslan att sätta sig ner på fjällstationen med en rykande kopp te efter en fjällvandring. Magiskt att dofter och smaker kan ta en tillbaka i tiden och känslan av något fint man upplevt. Så har min sambo varit i Kina och köpt hem oolongte och jasminte, så gärna fler gråa urtrista dagar för min del! Men ibland behöver man ju gå ut och då är det roligt att träffa ett sådant gulligt par som Emelie och Tobias. Liksom smaker och dofter kan ta en tillbaka i tiden och förstärka minnen och känslor, har fotografi liknande magiska egenskaper. Ett fotografi stannar tiden och hjälper oss att minnas vad vi upplevt och känt. Vad som var viktigt då. Foto säger mycket om oss och den tid som vi lever i och speglar till viss del den verklighet vi valt att leva i. Att välja att leva med en annan människa är stort och ett av de absolut viktigaste valen i våra liv. Att gifta sig med den person man älskar och vill dela en framtid med är lika euforiskt som verkligt. Jag finns där för dig. Jag vill vara där för dig. Skapa en framtid och möjligheter tillsammans. I gråa, trista tider är det viktigt att ha något att se fram emot och dela sina förväntningar med. Jag drömmer om sol och lavendelfält i Provence tillsammans med min familj och för paret på bilderna väntar ett äventyr på Gotland. En av de absolut största och viktigaste dagarna i Emelie och Tobias liv. Ett bröllop och fest med nära och kära i Visby.
Stockholm i mitt hjärta och mannen med kavajen, Lasse Berghagen
Få artister i Sverige är så folkkära som Lasse Berghagen. Att promenera med Lasse i Stockholm city på Strandvägen och mot kyrkan där är att mötas av många leenden, glada skaror ansikten och förväntansfulla blickar, några försiktiga hej och modiga studenter från studentflak som fullkomligt skriker ”Lasse Berghagen. Heeeej! Hurra! Det är Lasse Berghagen! Du är vår hjälte!”… Att promenera med Lasse i Stockholm city är också att vandra i tiden. Tillbaka till min barnkammare, till min grammofon och alla kära barnvisor, Teddybjörnen Fredriksson och sedan minnas åtskilliga kvällar framför TVn och allsång på Skansen. Stockholm i mitt hjärta. Jag kommer nog alltid att ha en liten bit av Lasse Berghagen i mitt hjärta. Vill du veta lite mer om Lasse och hans barndom i Dalarna läs Lasses egna ord i boken Flakmopedisten, Piratförlaget.
Leif Andrée, gör min värld lite bättre
Leif Andrée är nog den skådespelare som gjort flest film och TV i Sverige. Sedan 1988 har Leif gjort närmare hundra roller! Ändå var det 2008 på Stockholms stadsteater och monologen Gabriel skriven av Martina Montelius som fick mitt hjärta att slå riktigt fort. Vilken monolog. Vilken prestation. Vilken Leif! Jag har fotograferat Leif vid två tillfällen och det slog mig direkt vid första tillfället vilken underbart fin människa han är och hur många som tycker om honom. Vart han än går hälsar folk glatt och säger något spontant till honom. Leif är en av de människor som går rakt in i hjärtat och som finns kvar. Och jag känner jag vill se Gabriel igen. Eller Jeppe på berget i höst.