Marona började ett nytt liv på Island

När Marona blev sjuk av stress i utmattningssyndrom insåg hon att livet måste förändras. Efter ett tidigare besök på Island längtade hon ständigt tillbaka till den karga ön. Så hon bytte kontorsstolen mot hästryggen!

Det är fågelkvitter i luften och luktar vår. Solens första strålar har hittat gårdsplanen på Skalakot som är en hästgård med drygt 120 hästar och ännu fler får. Bäcken porlar intill det plåtklädda huset. Av gårdagens storm märks ytterst lite.
– När jag tittar ut genom fönstret på morgonen ser jag hav och massiva berg som har en lugnande effekt på mig, säger Marona och får något drömskt i blicken. Tystnaden på Skalakot är så trivsam.
I januari 2016 flyttade Marona på obestämd tid till Island. En hästgård som hon hade besökt på sin allra första islandsresa några år tidigare sökte personal för att ta hand om hästar och leda turridning. Marona var snabb med att söka jobbet.
– Det var ju som gjort för mig, utbrister Marona. En gård jag kände till, jag hade träffat ägarna och jag hade erfarenhet av turridning sedan tidigare, så det var nog meningen att just jag skulle ha det här jobbet.
Marona är tacksam att få vara i en storslagen natur och träffa nya människor.
-För mig som är intresserad av människor och djur är det den bästa av två världar. Jag får jobba med djur och vara ute hela dagarna och samtidigt träffa förväntansfulla och glada människor som är på resande fot. Jag är en del av deras äventyr och upplever på så vis deras glädje och iver. Genom deras nyfikna ögon ser jag saker och ting.
De flesta turister som deltar på turridningarna som Marona leder är helt nybörjare och har aldrig suttit på en hästrygg förut.
-Jobbet är mer än ridning för mig. Jag vill bidra till turisternas upplevelse på Island. Under turridningarna tycker jag att det är roligt att välja häst utifrån den person jag ser framför mig. Människans personlighet kan ofta speglas i hästens. Den robusta och starka islandshästen har mer personlighet än man kan tro, berättar Marona.
Från att komma från ett jobb där allt måste planeras väl och omsorgsfullt i detalj har Marona gått till att leva och ta dagen som den kommer.
-Man är så beroende av vädret här som i sin tur kan växla snabbt så man har egentligen inget annat val. Är det storm stängs vissa vägar av och projekt kan inte genomföras, vilket gör att det är svårt att planera.
Redan 2008 var Marona på Island och jobbade tillfälligt på en hästgård under några månaders tid.
-Jag förundrades över att hästarna var så uthålliga, pigga och starka trots det tuffa klimatet.
En vän till Marona skulle under sommarsäsongen jobba på en av Islands många hästgårdar och Marona tänkte att det kunde vara kul att följa med.
-Sedan längtade jag ständigt tillbaka till Island. Jag längtade till livet här. Kanske inte så mycket till den romantiska bilden av Island med den vackra och häftiga miljön, utan det var främst livsstilen som lockade mig. Människorna här är lite som i norra Sverige som jag kommer ifrån. Lite svåra att komma in på livet, försiktiga och lever i ett mindre lantbrukssamhälle. Sättet hur man är mot varandra och att man så ofta umgås inom stora familjer tilltalar mig.

Trivs som ensamvarg

Marona växte upp i ett litet samhälle i Gällivare med familj bestående av mamma, pappa och en sex år äldre bror.
-Men jag har alltid haft ett stort behov av att vara ensam och jag har ganska tidigt fått lära mig att ta ansvar och ta hand om mig själv. Så det passar mig bra att bo här lite som ensamvarg, men med vänner och familj som har lovat att hälsa på. I sommar kommer fler säsongsarbetare så det ska bli roligt att umgås med fler hästintresserade.
Tidigt visste Marona att hon ville jobba med människor, men inte riktigt hur. Efter studier vid Umeå universitet började hon att arbeta som konsult inom lön- och personal på ett företag i Gällivare.
-Dagarna var långa med stillasittande framför en dator. Jag kände efter fem års tid på den arbetsplatsen att jag ville något helt annat med mitt liv. Det var för mycket datortid och för lite människor i vardagen.
Kroppen började också säga ifrån och innan Marona bestämde sig för att säga upp sig från sitt jobb och börja leva annorlunda blev hon sjukskriven med anledning av utmattningssyndrom.
– På kvällarna kunde jag inte somna och jag kände panikångesten komma krypande. Jag grät mycket och ville inte att det skulle bli morgon. Det var som att hela min kropp ville något annat. Det liv jag levde var inte det jag ville ha.
Beslutet att säga upp sig togs inte över en natt.
-Jag hade funderat länge och väl, så när kroppen också sa ifrån så var beslutet enkelt att fatta. Många i min omgivning tyckte att jag var modig som sa upp mig från en trygg anställning, men för mig fanns det aldrig ett alternativ.
Planen var att leva ett annat slags liv och att åka tillbaka till Island. Under sommaren for Marona till sin kusin som hade islandshästar på Gotland för att byta miljö och hjälpte henne att leda turridningar.
-Trots att jag jobbade hela sommaren på min tilltänkta semester fick jag energi och kände mig lycklig, berättar Marona. Det blev min sex-månaders långa rehabilitering.
Sedan Marona kommit till Island mår hon bättre och sover djupare. Den friska luften tycks göra gott. Marona har en kronisk, autoimmun sjukdom- Hidradenitis suppurativa, HS, som bland annat innebär att hon får skov och stora smärtsamma bölder med varaktiga flytningar på kroppen. Sjukdomen bröt ut när hon var i tonåren och ingen vet riktigt orsaken. Det finns heller inget botemedel.
-Sjukdomen blir som så många andra sjukdomar värre vid stress, så jag hoppas på att miljön här på Island ska lindra mina besvär. Under de stressiga åren som konsult förvärrades hudförändringarna och det blev många sjukdagar. Hur förklarar man för sin chef att ens kropp är allergisk mot sig själv?
Även om Maronas arbetsdagar är längre på Island är schemat betydligt enklare och mer överskådligt.
-Hästarna och fåren ska ha mat vissa tider, oavsett vilken veckodag det är. Turer kan vara inplanerade långt i förväg, men det finns ju också möjlighet för folk att komma in spontant till gården och rida, så man vet inte riktigt vad dagen har att erbjuda och det kan bli spännande överraskningar. Men aldrig något som innebär en stressfaktor för mig. Jag tar varje dag som den kommer och njuter av vad livet har att erbjuda just i stunden. För tillfället är det just precis vad både jag och min kropp behöver.