Komedidebut för Jonas Karlsson

I höst ser vi Jonas Karlsson, 44, som pojkbandsstjärna i nya komediserien ”Boy Machine” i TV-rutan, men han är också dubbelt aktuell som bedragare. Dels med nya novellboken ”Jag är en tjuv”, men även i huvudrollen som skurk och ledare för ett gäng banditer i komedin ”Ladykillers” på Oscarsteatern i Stockholm. Skådespelaren möter upp på en kall och blåsig uteservering på Södermalm, ett par kvarter från familjens bostad. Han är pålitligt punktlig och ter sig lika förtroendeingivande som förväntat. Han är propert välrakad och har på sig en diskret och sober kavaj. Endast hans vinröda Dr Martens hintar om de punkdrömmar han en gång hade.
-Det är nog inte skurken i sig som är lockande utan att jag har längtat efter att göra en ren komedi, berättar Jonas. Det svänger så härligt med de snabba replikerna och det humorfyllda manuset.
Jonas som tillhör Dramatiska Teaterns fasta ensemble och har drygt ett dussin uppsättningar bakom sig är van vid klassisk teater.
-När jag spelade mot Robert Gustavsson i ”Rain Man” för ett par år sedan fick jag prova på komedin och det gav mersmak.

Spänning och humor

Mycket hårt jobb ligger bakom det faktum att det är roligt på rätt ställen i föreställningen. I ”Ladykillers” hyr ett gäng skurkar ett gästrum hemma hos en gammal änka för att planera en kupp och råna en bank. Änkan förstår snart att det inte står riktigt rätt till med Jonas karaktär professor Marcus och hans kumpaner som utgett sig för att vara en respekterad stråkkvartett. Hennes liv svävar nu i fara. I rollerna förutom Jonas spelar Leif Andrée, Suzanne Reuter och Johan Rheborg.
-Tempot och tajmingen är oerhört viktig i en ensemble och i komedin ställs allt på sin spets, förklarar Jonas. Det känns tryggt och kul att spela tillsammans med dessa komediveteraner.
En av skådespelarna, Leif Andrée, är det extra roligt för Jonas att spela tillsammans med.
-Min första praktik var på Teater Galeasen och jag spelade mot Leif i Lars Noréns pjäs ”Rumäner”, 1997, på Plaza, berättar Jonas. Leif är en stor skådespelare, men framför allt är han en klok, varm och generös människa.
Jonas studerade vid Stockholms Teaterhögskola mellan åren 1994 och 1998.
-Scenskolan och den årskull som jag gick i var bra, men det var först när jag kom på praktik som jag verkligen förstod hur jag kunde använda mina kunskaper praktiskt. Även om det finns olika åsikter om vad som egentligen var mitt genombrott, var det nog just min medverkan i pjäsen ”Rumäner” som för mig innebar en brytpunkt. Plötsligt förstod jag vart jag ville i mitt skådespeleri.

Tidig karriär

Jonas växte upp i ett medelklasshem på Värmdö, i Stockholms län. Då hans bror var fem år äldre och föredrog att vara med jämnåriga, ser Jonas sig som ett typiskt ensambarn som tillbringade mycket tid för sig själv. Han kunde promenera i skogen eller sitta och rita på sitt rum under långa stunder.
-Allt jag ville ha ritade jag, till exempel en synth eller en saxofon. Så småningom började jag göra illustrationer till dikter och berättelser som jag hade börjat skriva ner. I fickan hade jag alltid en anteckningsbok och jag hade tillgång till ett rikt fantasiliv och skogen var mitt äventyrsland.
Han började på Miniteatern och fick sin allra första filmroll som barnhemsbarn i Olle Hedboms ”Rasmus på luffen”, 1981, med Allan Edwall i huvudrollen.
-På låg- och mellanstadiet körde jag och min kompis Per samma sketch om en mamma och en pojke varje fredag på roliga timmen. Även om vi kanske inte var så roliga, så var det i alla fall något som gjorde att vi fortsatte spela samma sketch och våra klasskompisar fortsatte skratta med oss.
Det var också med Per som Jonas lekte musiker och tillsammans spelade de i ett punkband och framförde Sex Pistols-låtar inför publik, nämligen Pers familj och middagsgäster.
-Under en period ville jag bli musiker och spelade senare i ett rockband, nämner Jonas.
På Södra Latins teaterlinje stod det klart för honom att det var skådespelare han ville bli.
-Det här är det jag ska göra. Jag hade hoppat av ekonomlinjen vid Nacka gymnasium och kände verkligen att teater var roligare än någonting annat.
I Sveriges Radios Sommarprat 2005 berättar Jonas ”Det modigaste och finaste man kan göra är att ställa sig på en scen inför främmande människor och berätta något om livet eller om oss”.
-En bra skådespelare ställer sig frågorna ”Hur skulle jag hantera detta?” och ”Kan jag känna igen mig eller hämta något från liknande omständigheter i mitt eget liv?” samt grundar skådespeleriet i riktiga känslor, säger Jonas.

Lust att skriva

Drivkraften, lusten och passionen för sitt yrke har tagit Jonas till många roller, karaktärer och scener. Vid en punkt tog skådespeleriet en alltför stor plats i livet. Parallellt hade han jobbat med både film och teater under en lång period i ett högt tempo.
-Jag behövde vila och tog därför tjänstledigt ett år från Dramaten för att skriva. Nuförtiden tar jag med jämna mellanrum ledigt från teater, film och TV för att ägna mig åt författarskapet och det är en kombination jag trivs väldigt bra med.
Debuten som författare kom 2007 med novellsamlingen ”Det andra målet”.
-Steget mellan skådespeleri och författande är inte långt. Båda konstformerna handlar om att berätta och att få människor att mötas eller lära sig något nytt om sig själv eller andra. Skillnaden är framför allt att när jag skriver så är jag ensam när jag berättar jämfört med på teatern eller inom tv och film där vi är flera människor som ska komma överens och arbeta tillsammans i berättelsen.
I skrivandet bestämmer Jonas själv och har inrett en egen skrivarlya för ändamålet.
– Mina läsare förklarar för mig hur de tolkar novellerna och undrar om de har rätt. Men jag har inga svar eller något facit. För mig är det fint om läsaren själv ”gör” boken och beroende på personlighet läser in olika aspekter.
Längtan att kommunicera och lusten att berätta driver honom.
-Jag får energi av att skriva eller berätta historier och spela roller. Som person är jag ganska långsam av mig, så den långsamma formen av kommunikation inom teatern passar mig utmärkt, liksom skrivarprocessen. Att undersöka hur saker ligger till eller kan twistas till ett varv tycker jag är spännande och utvecklande.
Att ligga på sofflocket är inte Jonas melodi.
-Det handlar om möjligheter och de vill jag inte kasta bort utan istället ta tillvara på och förvalta på ett bra sätt. Min ledighet vill jag känna att jag har förtjänat och efter en lång föreställning kanske jag kan unna mig lite ledighet och exempelvis lyssna på musik. Det finns ingen brist på saker att göra när jag är ledig, då vi är en stor familj med tre barn.Jonas tycker om att promenera i den pulserande storstaden.
-Då känner jag att jag är en i mängden men samtidigt är en del av något större. Jag tycker om att ha mycket människor omkring mig samtidigt som jag gillar att få vara ensam och anonym mitt i den där mängden människor. Jag känner mig tacksam och privilegierad att vara mitt i livet.

Förebilder i livet:

• Allan Edwall- en bra och mångsidig skådespelare som kunde blanda roliga saker med det allvarliga som dessutom skrev böcker, manus och texter.
• Stina Ekblad- som bland annat har lärt mig att arbeta med text och hur man kan jobba med vers.
• Keve Hjelm- professorn på Scenskolan som talade så fint om skådespeleri och visade metoder för att nå dit man vill.

Omvälvande händelser:

• Att få barn och bli förälder med det ansvar det innebär för någon annans liv.
• Insikten att passionen för sitt yrke kan bli för stark och nödvändigheten att dra en gräns.

Oväntade händelser:

• Det är en del av charmen med mitt jobb att jag ibland hamnar i roller eller situationer -där jag verkligen tänker och undrar ”Hur hamnade jag här?” Till exempel i TV-produktionen Boy Machine som handlar om ett pojkband som ska återförenas. Som liten pojke imiterade jag och min vän punkbandet Sex Pistols och punken ligger ju långt från pojkbanden.

Yrke: Skådespelare, dramatiker, författare och regissör
Ålder: 44 år
Bor: På Södermalm i Stockholm
Familj: Frun Hanna Holmquist Karlsson, 43 och de gemensamma döttrarna Julia, 14, Sofia, 10 och Cecilia, 7 år

Roller i urval:

Teater:
Woyzeck, I väntan på Godot, En midsommarnattsdröm, Rickard III, Råttfångaren, Mäster Olof, Rain Man, Fanny och Alexander, Hamlet

Film:
Hans och hennes, Cockpit, Hallonbåtsflyktingen, Livet är en schlager, Miffo och Detaljer

TV:
Gustav IIIs äktenskap, En pilgrims död, Rederiet och Julens hjältar

Kuriosa:
Guldbagge i kategorin bästa skådespelare för sin roll i Detaljer

Noveller:
Jag är en tjuv, Det andra målet, Den perfekte vännen, Spelreglerna, Rummet och God Jul