Han älskas av publiken och har flera gånger utsetts till Sveriges roligaste man. Läs mitt reportage från Året Runt nummer 30, 16 juli 2015.

Robert Gustafsson trivs när tempot är högt

Dags för sommarfars i det gröna med Robert Gustafsson, 50. Ljuset ändras i styrka på scenen i takt med att solens strålar blir varmare i tonen och faller över den förväntansfulla publiken. Kvittrande fåglar hörs från fruktträden och från de prunkande bärbuskarna tillhörande den pittoreska gården som är inringad av ett rött träplank. Den idylliska småstaden Kalmar är utsedd till den bästa sommarstaden 2015 och kom på andraplatsen 2014. Säkert har komikern och skådespelaren Robert Gustafsson, 50, bidragit till att folk vallfärdar hit, sydöstra Småland, på somrarna.
-För åtta år sedan startade jag tillsammans med Peter Dalle och Vicky von der Lancken Krusenstiernas teater, berättar Robert. Varje sommar bjuder vi på föreställningar under bar himmel.
Robert går ut på scen i andra akten och den blandade publiken bestående av turister och smålänningar vrålar snart av skratt.
-Det är så roligt att spela på Krusenstiernska och även väldigt idylliskt lantligt. Det tycker nog besökarna också som ofta är återkommande.
Sommarens föreställning ”Tresteg i snedsteg” utspelar sig i 60-talets Kalmar och trassliga relationer, kärleksaffärer och snedsteg står i fokus.
-Men ett korthus byggt på lögner raseras lätt vid minsta påfrestning utifrån, avslöjar Robert.
Roberts karaktär i sommarfarsen är korrekt och till viss del moraliserande, samtidigt som han är besvärlig och vill reda ut saker.
-För mig är det kul att spela i en fars igen där tempot är högt och dialogen rapp.

Jantelagen är starkt rotad i Robert

Sedan 1980-talet har Robert roat oss och flera gånger blivit utsedd till Sveriges roligaste man. Han blev legitimerad skådespelare genom att gå Scenskolan i Göteborg, även om han satte upp flera revyer i hemorten Skövde och också genomförde flera TV-produktioner under skoltiden. Första uppdraget för TV var ”Skrotnisse och hans vänner” där Robert var Skrotnisses son Kalles röst och sedan spelade han Björnes kompis i ”Björnes magasin”. Genombrottet kom med TV-produktionen ”I manegen med Glenn Killing”, 1992, som senare blev en krogshow och sändes live från Berns i Stockholm.
– Jantelagen är dock så starkt rotad i mig att jag inte tillåter mig att tro att jag är Sveriges roligaste man. Det ligger en enorm skicklighet och lång erfarenhet bakom att vara rolig och att underhålla. Om jag kör en föreställning 30 kvällar i rad ska det vara roligt varje kväll och publiken som ser showen ikväll ska få samma valuta för sina pengar som de som såg den igår.
Robert ser sig hellre som skicklig än rolig och erkänner att han med sina 25 år som skådespelare och komiker har skaffat sig bred erfarenhet.

En tre år äldre bror föddes med ett hjärtfel

– I början var jag bara en liten valp. Högt skrek jag ”Se mig” och ”Här är jag”. Min attityd har förändrats i och med att jag nu syns och har gjort det så länge. Idag går jag igång på projekt som tycks omöjliga och konstiga. Ska man hålla på med detta 14 timmar om dygnet som jag gör gäller det att man känner lust till sitt yrke. Jag är ju arbetsnarkoman och vet inte riktigt vad jag ska göra med min tid om jag inte jobbar. Ta det lugnt och vara lycklig? Vad är det? Jag är ju lycklig när jag jobbar. Det finns inget som säger att man är lycklig om man är ledig?
2013 blev Robert hyllad och uppmärksammad för sin roll i filmen ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” och som den autistiske brodern i teateruppsättningen ”Rain Man” på Oscarsteatern i Stockholm.
-Får man skratta med eller åt någon som har en diagnos, undrar Robert. Detta var en nyckelroll för mig personligen då jag tillsammans med Jonas Karlsson undersökte det tragikomiska.
Föreställningen var seriös och allvarlig, men också rolig och tanken var att anhöriga skulle känna igen sig.
-Men som anhörig skrattar man inte på samma ställen som om man inte är anhörig, tror Robert som själv har personlig erfarenhet. Min bror Kristian föddes med hjärtfel och en störning, troligtvis orsakad av syrebrist vid födseln och han fick gå i en klass för gravt handikappade, trots att han inte var utvecklingsstörd utan snarare led av ett syndrom. Fastän det var han som var tre år äldre än jag, så var det jag som fick vara storebror. Den trilskande hjärtklaffen pockade hela tiden på uppmärksamhet och stor omsorg i hemmet.
Som barn var det svårt för Robert att hantera att brodern fick den största uppmärksamheten och han fick hitta och gå egna vägar för att bli bekräftad.
-När jag uppträdde på roliga timmen i skolan och mina klasskamrater tyckte att jag var rolig, var det ett sätt för mig att bli sedd.

Panikångest och kontrollbehov

Robert gjorde som nio-åring sin scendebut i skolan och gjorde en parodi på en gymnastiklärare på en soaré i skolan.
-Jag hade varit väldigt trygghetsberoende och mammig i fem-sex års åldern men lärde mig nu att stå på egna ben och ta ansvar och var nog ganska envis. Ville någon att jag skulle gå åt ett håll, så gick jag säkert åt det motsatta.
Karaktärerna har blivit många under åren. Robert hittar inspiration överallt och hela tiden i sin omgivning.
-Titta där! Den gamle mannen tvärs över gatan. Varför haltar han sådär? Brukar han promenera här? Bor han runt hörnet? Vad tänker han på just nu? Jag vill förstå hur andra människor tänker och varför.
För några år sedan gav Robert ut en självbiografi ”Från vaggan till deadline” i vilken han berättar om sin panikångest, sitt kontrollbehov, äktenskapsproblem och ständiga sömnlöshet som fick honom att börja ta en lugnande medicin, vilket senare ledde till ett tablettmissbruk.
-Skulle jag skriva en självbiografi så skulle den vara ärlig och ordentlig. Idag mår jag bra och det är på flera sätt skönt att ha fått min diagnos, tvångssyndrom, Obsessive-Compulsive Disorder, OCD, Jag vet att jag har kontrollbehov och att rutiner är särskilt viktiga för mig så att min kropp känner igen sig och blir lugnare. Har man ett inre kaos som jag har är det viktigt att bringa ordning i det yttre med desto mer ordning och reda. Det finns dock en kraft och en kreativitet i min diagnos som jag förvaltar och använder i mitt yrkesliv på ett positivt sätt, så jag är tacksam för min OCD.

Har instiftat ett eget kulturstipendium

Förra året instiftade Robert ett kulturstipendium, Guldnyckeln, för unga kulturarbetare i Skaraborgs län. Priset kommer att delas ut årligen och Robert bekostar stödet för stipendiet själv.
-Det är mitt sätt att föra vidare det arv och den anda jag som ung fick ta del av.
Robert fick som femtonåring låna nyckeln till både Kulturhuset och Stadsteatern i Skövde och komma och gå som han ville.
-Vilket gjorde det möjligt att göra allt som jag och min kompis Niclas gjorde- vi gjorde lokalradio, skrev intervjuer eller reportage om oss själva, fotograferade oss själva, gick till mörkrummet och framkallade bilderna och skickade in till tidningen. Det var också vi som delade ut tidningarna och jag försörjde mig själv redan som tonåring.
Förutom en summa pengar består priset också av en nyckel i brons som symboliserar att Robert vill bidra till att öppna dörren till en yngre generation som brinner för kultur i olika former.

• Ålder: 50 år
• Yrke: Komiker och skådespelare
• Familj: Hustrun Lotta och de gemensamma sönerna Valentin och John.
• Bor: I Stockholm och sommarställe i Kalmar

Roller vi minns

• TV: NileCity 105,6, Percy Tårar, Parlamentet, I manegen med Glenn Killing, Gäster med gester, Time Out,
• Teater: Arne Anka, Hotelliggaren, Rain Man, Zpanska flugan, Robert Gustafsson- 25-års jubileum
• Film: Rolandz The Movie, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Fyra nyanser av brunt, Torsk på Tallin
• Dansbandsturné: Rolandz

 Karaktärer vi älskar

• Weiron i ottan
• Den homosexuelle brandchefen Greger
• Dansbandssångaren Roland
• Fred Asp med illern Göran

Kuriosa

• Mellan åren 1994-2013 deltog Robert i 18 av säsongerna på Allsång på Skansen med olika framträdanden
• Robert var tävlingscyklist mellan 1975-80 och cyklade 15 mil fem gånger per vecka.
• Robert är en känd imitatör. En av hans mest populära imitationer är av Speedwaystjärnan Tony Rickardsson

 Fascinerande personer för Robert

• Morfadern var familjens spexare som klädde ut sig, tog hem folk och uppträdde
• Pappan berättade roliga historier
• Sten-Åke Cederhök- det var inte texten i sig som var rolig utan hur han berättade den
• Ingemar Stenmark för sin vinnarskalle