Det är något visst med att fota bröllop på öar, det vet jag som fotat bryllup på Lofoten och Färöarna, det är ljuset och det är färgerna. Men jag behövde alltså komma och fota bröllop på Gotland för att kunna ta en vacker bild på ett brudpar på en klippa som jag haft i mitt huvud under några år. Det var i Högklint de bästa förutsättningarna gavs! Jag vill tacka ett fantastiskt brudpar som trotsade blåst och kyla och som framför allt har rekognoscerat fantastiska platser till mig att fota på. Jag vill också tacka mina två härliga assistenter igår, brudens syster Anneli och väninnan Linda- ni var grymma och jag skulle sannerligen behöva er vid fler bröllop! Fler vackra bilder från Anna och Jonathans finstämda dag kommer. Jag är fortfarande djupt rörd över att få ha förevigat och vara med på denna dag med så mycket glädje, lycka, kärlek och värme. Och det är fint att vara tillbaka på Gotland under en årstid som inte är fullt så förtrollandet lummig som på somrarna, dock med en skir, kargare skönhet och blekare färgskala.
Läs mer om mig och mitt arbete som bröllopsfotograf på Gotland och se bilder från bröllop jag fotograferat.
Ett bröllop på sagolika Färöarna som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Dels för att jag alltsedan jag fick förfrågan att vara deras bröllopsfotograf började drömma och tänka på den stora dagen och planera fotograferingen och fick följa deras vackra väg fram till bröllopet. Dels för att detta var mitt första bröllop utomlands och till vilken plats sen! Det går faktiskt inte att varken i ord eller bilder beskriva hur förtrollande det var att besöka denna sagolika ögrupp. Detta var ett bröllop med danska, färöiska och skotska traditioner. Brudparet bor i Köpenhamn och Danmark, men brudgummen är från Färöarna, brudens pappa från Skottland. Jag har aldrig nånsin, och kommer troligtvis inte heller, att få äta så god mat som vid denna bröllopsmiddag. Fisk, skaldjur, soppa, ostar, ja allt var utsökt. Speciellt vackert var alla sånger som gästerna sjöng lite då och då, det blev en fin stämning och gemenskap när alla sjöng vackra folksånger. Jag håller tummarna att en dag få återvända till Färöarna!
Armand Mirpour nu igen? Jo men det är för att lockiga pojkar är lite vackrare och snyggare och man måste helt enkelt blogga dem lite oftare. Fin tröja från Lagom också. Jag har fått höra nytt spännande material från Armand och kan avslöja att det låter sjukt bra! Fin helg allihopa!
Vilken vecka! Bästa popveckan nånsin! Skivsläpp av Hästpojken, Mary Onettes och Håkan Hellström! Jag älskar alla dessa tre artister/band. En bekant till mig undrar varför jag fortfarande har bilden på Håkan Hellström på förstasidan på min redaktionell-flik på min hemsida. Det är enkelt. Det är den finaste bild jag nånsin tagit och nånsin kommer att ta. (inte samma bild som denna) Håkan Hellström. Det kommer aldrig vara över för mig. Näe, inte för mig heller. Du kommer alltid att vara den finaste jag fotat! Och din musik och dina låttexter har betytt så mycket på så många olika plan. Tack för att du fortsätter göra fantastisk musik!
Tycker att denna rubrik som även är titeln på Martina Haags debutroman säger -om inte allt- så väldigt mycket om vår tid och vårt bekräftelsebehov. Det första jag brukar göra på morgonen är att slå på datorn och Facebook och möta en ny dag med att höra om hur bra alla är och vad mycket fint och stort alla gör. Hela tiden. Check på hur många likes inläggen får också. Ett kvitto på att vara uppskattad och älskad och beundrad. Och en viktig del är att gilla alla som är så bra och gör så bra saker. Självklart skriver jag också ibland hur bra jag är och hur många bra saker jag gör. För ibland gör jag bra saker och ibland känner jag att jag är riktigt bra. Värre är det med dagar som dessa känslor eller handlingar eller egenskaper inte alls finns där. De dagar man tycker att allt man gör är skit och meningslöst och man hellre skulle vilja ut och promenera i skogen och just inte göra något bra eller märkvärdigt alls. Baka en kaka med sin dotter eller sitta och titta på en film med täcket i soffan med familjen trots att det är onsdag. Att stanna upp en stund och bara få vara. Få finnas till. Och inte vara så himla underbar och älskvärd eller framför allt tillgänglig hela tiden. För när allt kommer till kritan mår jag bäst när jag bara får finnas till och hjälpa andra och när jag får finnas i ett mindre sammanhang med några få utvalda som älskar och beundrar mig utan att jag hela tiden behöver konstant berätta och påminna alla om hur jäkla bra jag är. Om jag inte fortsättningsvis skriver lika ofta på Facebook hur bra jag är eller gillar era andra inlägg när ni berättar samma, så vet ni varför. Imorrn är det internationella kvinnodagen, jag skulle vilja uppmuntra mina fina starka och samtidigt svaga vänner att fortsätta vara just precis som ni är. Skit i att vara så himla perfekta och älskvärda. Ni vet att ni är unika och värdefulla och viktiga. Just för att ni är ni.