Fotograf i Stockholm årskrönika 2016

Fotograf Stockholm Jessica lund

 

Årskrönika 2016

Då var det dags att ta en titt på roliga jobb som gjorts under 2016. Det som främst hänt är att jag tappade fem av mina största uppdragsgivare i och med att de stora tidningsförlagen Aller Media, Bonnier tidskrifter och Egmont ville att vi frilansare skulle skriva på ett avtal för att få fortsätta göra jobb för tidningarna. Ett avtal som innebär att man som upphovsman ger bort sin upphovsrätt vilket betyder att de får sprida materialet hur de vill. Eftersom min specialitet är personporträtt är det såklart helt oacceptablet att skriva på ett sådant avtal- jag måste försäkra mina intervjupersoner och de jag fotograferar att texten och bilden visas i den publikation jag har förfrågat om och att de ska ha rätt att säga nej till vidare spridning. Som det varit förut- låt säga att jag har intervjuat Rolf Lassgård, och tidningen har velat återpublicera artikeln i en norsk dottertidning eller liknande, har frågan gått till mig eftersom jag som upphovsman har rätt att bestämma hur texten och bilderna ska visas och spridas, och jag i min tur har kunnat fråga Rolf om han vill vara med i ytterligare en publikation. För mig är det viktigt att ha kontrollen över vart mitt material hamnar och jag kan därför inte intervjuförfråga personer längre och således inte fortsätta arbeta för de tidningar som jag brukat jobba för. Det känns heller inte så fräscht att material återanvänds och omarbetas i nya format, så jag tackade därför för mig och har haft det tuffare som frilans på grund av detta. Men när en dörr stängs öppnas ju ett fönster sägs det. Jag fick möjlighet att göra något hela annat som varit otänkbart om jag haft uppdrag i vanlig takt- och reste till Island och jobbade på en hästgård. Mer om det nedan. Jag fick också två hela stipendium som uppmuntrade mig att jag var på rätt väg, stort tack till Längmanska kulturfonden som trodde på mig och stödde mig för min fotobok om svenska artister. Och Författarfonden har varit generösa och stöttat mig med ett ett-årigt arbetsstipendium för mitt framtida konstnärsskap, så jag är tacksam och känner mig privilegiad. Ser fram emot ett kul 2017!

Skådespelarporträtt

Snön kom och med den magin med fantastiska skådespelare som Shima Niavarani, Frida Hallgren och Helena af Sandeberg.

Shima NiavaraniFrida Hallgren fotograferad av Jessica Lund av Jessica lundHelena af Sandeberg fotograferad av Jessica Lund i Stockholm
Utställning fotoboken

Sålde fem bilder på en och samma kväll under vernissagen i samarbete med Galleri KontrastStrand hotell- mer än Van Gogh under sin livstid! Vill du också pryda en vägg hemma med ett fotografi av din favoritartist kontakta mig eller gör en beställning i min webshop.

Jessica Lund utställning artistporträtt på Strand hotellDe som betydde något. Fotobok om svenska artister av fotograf Jessica Lund
Artistporträtt

Du kan fortfarande köpa min fotobok om svenska artister i min webshop eller på välsorterade bokhandlar som Konstig och Fotografiska. Fotografiska ordnade förresten Fotobokens dag i november och jag fick äntligen träffa Anton Corbijn och känns så fint att han har min fotobok om svenska artister!


Bilder ur Jessica Lunds fotobok om svenska artister

 

Bröllopsfotograf

Vackra underbara par som gifte sig samtliga årstider. Vackra Rana var en dröm under körsbärsträden, rallyparet fick varandra och hade en magisk dag på Tjolöholms slott och jag var så glad att få åka tillbaka till härliga Skåne och vara bröllopsfotograf.


Bröllop Stockholm körsbärsträd Kungsträdgården fotograferat av fotograf StockholmBröllopsfotograf Tjolöholms slott Jessica LundBrudpar fotograferat av bröllopsfotograf Skåne
Matfotograf

Glutenfritt var ordet 2016 och både Josephine Palm och Susanne Hovenäs gjorde två fina brödjobb med mig. Susanne har ingen egen hemsida men jag får göra lite reklam för hennes fina bok med glutenfritt istället.
Glutenfritt bröd av Josephine Palm fotograferat av Jessica LundGlutenfritt bröd av Josephine Palm fotograferat av Jessica LundGlutenfritt bröd Susanne HovenäsBröd fotograferat av matfotograf Jessica Lund
Modefotograf

Angela gör under märket Noyemi fantastiska klänningar både till fest och bröllop.
Mode Noyemi klänning modefotograf StockholmModefotograf Stockholm Jessica LundNoyemi klänningar i Stockholm

 

Resereportage Island

Under en månads tid bodde jag och arbetade på en hästgård på Island. Läs en längre text om detta på min blogg men även mitt reportage om Marona. Hästar är underbara djur som är riktiga läromästare.

Islandshästar på IslandIslandshäst på Black beach IslandTurridning Skalakot på Island

Barnfotograf

Gör som Alice och Eriks föräldrar och boka in mig för barnfotografering i min studio vid Odenplan!

Bild på barn i studio av barnfotograf StockholmBarnfotografering i studio VasastanBarnfotograf Stockholm Vasastan

 

Företagsporträtt

Proffsiga bilder i min studio centralt belägen i Vasastan. Blev fler och fler företagsfotograferingar för mig förra året och så även i början av detta. Kul tycker jag!

Företagsporträtt fotograf Stockholm Odenplan

Tomas von Brömssen

Tomas von Brömssen
Drömroll att spela sig själv

För ungefär ett år sedan var jag i Göteborg och träffade den folkkära skådespelaren Tomas von Brömssen, då han var aktuell med vad han kallade sin sista revy. Tomas berättade för mig att om det skulle ha funnits en drömroll under hela hans långa karriär, så skulle den vara att få spela sig själv. Som han alltså gjorde i sin sista revy. Reportaget publicerades i Allers nr 46.

”Tomas sista revy” blev en fyra månaders lång succé för Tomas von Brömssen, 72, med extraföreställningar på Lisebergsteatern i Göteborg. Nu är det Stockholms tur med premiär på Intiman den 2 oktober. Publiken möter Tomas och flera av hans välkända karaktärer som Kyparen, Stintan och Clownen, men även ett par nya figurer. Revyn blir en summering av karaktärernas livsresa och spelas under hela våren.
-Jag har fått hybris, utbrister en svartklädd Tomas med pigga ögon och ett finurligt, tillika försiktigt, leende över läpparna. Hela tiden har jag haft den där bluffkänslan inom mig och undrat ”När ska de komma på mig – att jag ingenting kan?” Och så går jag och sätter jag upp en egen revy igen. Jag får göra allt själv, även ta hela ansvaret och jag fullkomligt älskar det.
Att Tomas kan råder det för en utomstående ingen tvekan eller tvivel om. Publiken är trogen sin folkkära underhållare som fått utmärkelsen Årets göteborgare 1995. Hans föreställningar blir snabbt utsålda och spelas under lång tid. Damer som går förbi restaurangen, där intervjun med Allers äger rum, blir förtjusta när skådespelaren glatt hälsar tillbaka genom fönsterglaset. Även på filmduken har Tomas varit framgångsrik och förutom flera nomineringar för skådespelarinsatser har han vunnit en guldbagge för sin roll i Bo Widerbergs film Lust och fägring stor.
-Det  var väldigt tacksamt att jobba med en regissör som Bo Widerberg, för han visste precis vad en skådespelare behöver och i exakt rätt sekund. Jag kände mig väldigt trygg när jag jobbade med Bo och kunde prestera bra under hans ledning. Ska man hoppa ner i det kalla vattnet gäller det att få mycket kärlek tillbaka, och det var Bo väldigt generös med.

Minnesvärd roll

Trots stora roller inom både teatern och på filmduken är det för sin roll som skrothandlarsonen Herbert vi bäst minns honom. Tomas blev rikskänd för det svenska folket 1976 i TV-serien Albert och Herbert. Sten-Åke Cederhök kallar Tomas för Hebbe lelle och de båda göteborgska karaktärerna som befinner sig i samhällets marginal fick sin publika höjdpunkt med julkalendern 1982.
-Förutom vårt far- och sonförhållande i Albert och Herbert betydde Sten-Åke mycket för mig när det gäller komik och revy. Han dog precis innan premiären av min första revy 1990 och jag hade verkligen önskat att han hade fått se den.
Tomas bestämde sig för att sätta upp en egen revy tillsammans med regissören Bo Hermansson som har varit hans parhäst sedan TV-klassikern Albert och Herbert.
-Nu var Albert- och Herbertepoken slut och det var dags för mig att stå på egna ben. Med skräckblandad förtjusning stod jag nu ensam på scen i en två-timmars lång föreställning. Jag fick bekräftat att jag kunde få människor att skratta och det var så roligt. Cirkeln slöts för mig där och då.
Kanske är det den första revyn som Tomas är mest stolt över. Att han vågade och kunde själv. Och att han trotsade jantelagen. ”Du ska inte tro att du är något” byttes ut mot en känsla av att publiken ville honom väl.

Chans att studera

-Jag blev mött av en värme och inte alls av avund eller missunnsamhet.
Barndomen beskriver Tomas som trygg, stabil och väldigt fin. Han kunde sitta stilla i flera timmar och bara stirra rakt in i en vägg. Lämnade modern honom i sandlådan kunde hon vara säker på att hitta honom på exakt samma plats ett par timmar senare.
-Det är väl det inre lugn jag alltid har haft med mig som var starkt redan då. Jag tyckte om att tiden liksom stod stilla. I efterhand kan jag tänka att det var en slags meditation jag utförde.
Tryggheten från uppväxten har tagit Tomas hela vägen till de stora scenerna.
– På scenen känner jag mig lika trygg och hemma som i mitt eget hem. För mig är det härligt att möta publiken och jag tycker om att få dem att skratta.
Tomas hade en rolig farbror, Emil, och förmodligen var det han som fick Tomas att upptäcka humorn samt väcka intresset att försöka locka fram skrattet hos andra.
-Vi skrattade alla åt och tillsammans med farbror Emil. Han hade ett lekfullt förhållande till livet som jag fascinerades av som barn.

Gjort en klassresa

Föräldrarna Elvi och Birger von Brömssen tillhörde arbetarklassen trots att faderns efternamn tydde på ett adligt förflutet. Tillsammans med föräldrarna och tre bröder bodde Tomas i en mindre lägenhet i stadsdelen Lunden, Örgryte.
-Det är en klassresa jag har gjort. Tidsandan som jag växte upp i förmedlade känslan att allt är möjligt för vem som helst. Föräldrar från arbetarklassen fick möjlighet att låta sina barn studera, vilket blev fallet för mig.
Fadern Birger var rockvaktmästare till en början, men öppnade senare en ramaffär.
-Det passade honom väldigt bra då han själv målade tavlor. Men han var inte bara konstnär, han var också en fantastisk historieberättare. För oss barn berättade han sagor och illustrerade dem. Favoritsagan var ”Andra gången jag var i Afrika”.
I själva verket hade fadern aldrig varit i Afrika, men med hjälp av fantasins värld berättade han om sina resor dit och tecknade Tomas och hans bröder i sagor tillsammans med palmer, savanner och vilda djur. Han porträtterade även barnen flitigt i målningar eller fotografier.
-Mitt hem är fullt av tavlor som min pappa har målat. Han verkade aldrig tröttna på att måla av mig eller mina bröder, så vi finns i hundratals upplagor. Kanske är det utställningen som min pappa drömde om på dödsbädden som nu befinner sig i mitt hem.
Modern Elvi tog realen med ambition att bli lärare, men blev hemmafru.
-Det var en stor sorg för henne att hon inte blev lärare, och kanske var det hennes drömmar om läraryrket som fick mig att vilja studera vidare.
Möjligheten att bli något annat än fabriksarbetare lockade.
-Min fröken bar genomskinligt, blankt nagellack och luktade gott kaffe.
Men en rullbandspelare i plast med inbyggd mikrofon i sällskap med klasskompisen Sten Björkander visade sig vara roligare än studierna och Tomas fick gå om ett par klasser innan han tog studenten.
-Tillsammans gjorde vi program bestående av långa  intervjuer med olika karaktärer.  Nästan som radioteater.
Klasskompisarna fick ta del av banden och Tomas upptäckte att de tyckte han var rolig.

Imponerade på juryn

1965 sökte Tomas in till scenskolan i Göteborg utan framgång. Året därpå blev han däremot antagen i Malmö och fick juryn att tappa hakan för sina improvisationer. I början av 70-talet spelade han med Unga Teatern i Malmö och medverkade i några TV-produktioner för att återvända till hemstaden 1973 där han blev engagerad vid Göteborgs stadsteater och senare vid Folkteatern.
-Man kan undra var uttrycksbehovet hos mig har kommit ifrån, men det är så otroligt roligt att stå på scen. Min första revy öppnade en ny dörr och jag fick ta fullt ansvar. Istället för att få en roll i en föreställning tilldelad är det jag som ska se till helheten, men även till detaljer, dekor och rekvisita. För mig har det aldrig funnits en drömroll jag strävat efter att få, men om det skulle ha funnits en sådan roll är det nog att få spela mig själv, som jag gör nu. Det finns en närvaro som är unik, något äkta och levande i en egen revy och jag är tacksam att få göra detta och möta publiken på detta sätt.
Tomas första revy blev en succé som spelades i över ett års tid i Göteborg, följt av spelningar i Stockholm och Oslo. Sedan blev det Tomas revy II & III som också den blev en stor framgång. Det återstår att se om detta verkligen är Tomas sista revy och farvälföreställning.

 

Namn: Tomas von Brömssen
Yrke: Skådespelare och underhållare
Ålder: 72 år
Bor: I hus i västra Göteborg
Familj: Hustrun Dorte Pedersen och dottern Johanna från första äktenskapet med Eva
Aktuell med: Tomas sista revy på Intiman

 

Oväntade händelser i Tomas liv:

  • Spelade klarinett på Håkan Hellströms konsert på Ullevi 2014 inför nästan 70 000 åskådare

 

Nyckelroller/minnesvärda roller:

  • Skrothandlarsonen Herbert i Albert och Herbert 1976 och Albert och Herberts julkalender 1982
  • Uppmärksammad Peer Gynt på Folkteatern i Göteborg 1986
  • Guldbagge för sin roll som Stig i Bo Widerbergs film Lust och fägring stor 1995
  • Återförening med Sven Wollter i Påklädaren på Göteborgs Stadsteater 2011
  • Guldbaggenominerad för bästa skådespelare i Ormens väg på Hälleberget, regi Bo Widerberg

 

Motspelare:

  • Sten-Åke Cederhök (Albert och Herbert, Vildanden, Sommarkvetter)
  • Stellan Skarsgård (Vildanden, Ormens väg på Hälleberget)
  • Ulla Skoog (revyerna Rent under och Fritt fall)
  • Povel Ramel (Kolla klotet, Lorensbergsteatern i Göteborg och Cirkus i Stockholm)
  • Sven Wollter (Teaterföreställningen Påklädaren och filmen Mannen från Mallorca)

Stockholmsfotograf ger ut fotobok

2015 Jessica LundÅrskrönika 2015

Den 1 januari 2015 flög jag hem till Stockholm från ett soligt Provence, en mysig ledighet och nyårsfirande i fina vänners lag. Det nya året började direkt i kärlekens tecken med en bröllopsfotografering i Örebro. Och när jag tittar igenom min kalender ser jag att det varit ett starkt kärleksfyllt år på flera sätt, temat har löpt som en råd tråd. Av denna anledning har jag också lyft fram några av de jobb jag tycker passar in bra på temat. Jag har framför allt lärt känna en häst i år som berikat min vardag och mitt liv på flera sätt. Är övertygad om att den nya bekantskapen syns i mina bilder och val av jobb. Som frilans styr jag i hög grad vilka jobb och reportage jag vill göra. Vill tacka mina intervjupersoner för förtroendet att jobba med mig. Jag har själv blivit intervjuad och fotograferad vid några tillfällen i år med anledning av mitt boksläpp och jag förstår mer och mer hur viktigt det är med rätt känsla och inställning. En nyfikenhet men samtidigt respekt för andra. Nödvändigheten till och förståelse för integritet. 2016 nu kör vi!

Rolf Lassgård och Tomas von Brömssen

Två fina herrar, båda skådespelare till yrket, bjöd på intressanta samtal. Den första var Rolf Lassgård som jag länge velat intervjua och skriva ett personporträtt på. Snön riktigt yrde när vi tog bilder på Gävlegatan i närheten av min studio. Ska se Rolf i filmen ”En man som heter Ove” och ser fram emot att se vår folkkära skådespelare på stora bioduken igen. Den andra var Tomas von Brömssen som jag intervjuade i Göteborg, staden som för mig alltid är ett kärt besöksmål. Har tyvärr inte bloggat artikeln om Tomas ännu men den är på g, som man säger och värd att vänta på.

Rolf Lassgård Tomas von Brömssen

Tjolöholms slott och Göteborg

Det blev fler resor till Göteborg. Jag var samarbetspartner och bröllopsfotograf på Tjolöholms slotts bröllopsmässa i slutet av januari. Min första mässa som utställande fotograf och det var så roligt att jag ska göra om det i år också. Varmt välkommen att träffa mig på Tjolöholms slott och Brudparens dag, i en underbar och magisk miljö på slottet, den 30 januari 2016. Ett supergulligt brudpar har redan bokat mig som bröllopsfotograf  till deras sommarbröllop på slottet men jag har fler lediga datum i min kalender och jag fotograferar gärna på Tjolöholm igen. I körsbärsblommornas tid, närmare bestämt i slutet av april, gifte sig Malin och Anders på Tjolöholm och vi hade tur att till och med kunna ta några bilder i en av de fantastiska vitsippe-backarna kring slottet. Älskar den skira grönskan som kommer i början av maj.

Tjolöholms slott Tjolöholms slott Bröllopsfotograf Tjolöholms slott

Fotograferingar

Beate Sommer och Alexandra Charles är båda två färgstarka kvinnor. Vad gör det att det är trist och grått ute när man har sprudlande kvinnor framför kameran? Köpte faktiskt själv en orange tröja i Toscana i somras. Det är verkligen en varm, välkomnande färg.

Beate Sommer Alexandra Charles

Robert Gustafsson och Jonas Karlsson

Dags för grönska och två intressanta skådespelare inom loppet av två dagar. Robert Gustafsson kallas inte för Sveriges roligaste man för intet. Reportaget om Robert ligger ute på min hemsida. Bästa TV-serien under 2015 enligt min åsikt är tveklöst Boy Machine. Jag träffade Jonas Karlsson under inspelningsdagarna och han talade så varmt om sin roll som pojkbandsstjärna. Är lika stolt som glad när jag såg att min kompis Tobias Höiem- Flyckt från franskstudier i Aix-en-Provence var fotograf i serien. Lånade ut mörkrummet på Kulturama till Tobias när han skulle göra arbetsprover och söka in till utbildning, så självklart tar jag åt mig lite av äran att vi har en superduktig fotograf. Var med min dotter och såg premiären av ”Ladykillers” och njöt lika mycket som hon av teaterföreställningen. Så kul att se Jonas i olika roller. På min hemsida kan ni läsa reportaget om Jonas men även följa mitt jobb som journalist på bloggen.

Robert Gustafsson Skådespelaren och författare Jonas Karlsson

Toscana

Juni månad är en perfekt månad att resa till Toscana. Varmt, men inte för varmt och inte överfyllda bergsbyar eller torg i städer av turister. Att besöka Villa Vignamaggio är att resa tillbaka i tiden och känna historiens vingslag. Det sägs att det var här Leonardo da Vinci målade av Mona Lisa och en terrass är uppkallad av henne. Jag drömmer såklart om att fotografera ett bröllop här, det vore fantastiskt. I år reste jag runt lite mer i Toscana och framför allt i de södra delarna som jag vill utforska ännu mera. De slingriga landsvägarna rymmer vyer och kulligt sagolandskap som kantas av vinodlingar, cypresser och bergsbyar.

Villa Vignamaggio Toscana Villa Vignamaggio Toscana Toscana Toscana

Bröllop i Toscana

Elin och Christoffer valde att gifta sig just i ett sådant sagolandskap. Tema Toscana hjälpte paret med förberedelser och bokningar så att deras stora dag skulle bli just så speciell och magisk som de drömde om. Jag är så otroligt glad att jag fick dela en superfin dag med dem.

Vigsel Toscana Bröllop Toscana Bröllop Toscana Bröllop Toscana

Gotland och Fårö

Packningen till Gotland och Fårö såg lite annorlunda ut och med lite fler varma och vindtäta kläder. Men samtidigt är gotländska naturen svårslagen. Raukar, hav, sandstränder, blåeld, vallmo, islandshästar, stenmurar, myrar, lamm och lammungar, fiskeläger och vallmo. Svensk sommar där den är som bäst. Det var andra gången jag firade midsommar på Fårö. Första gången var för fyra år sedan då jag fotograferade Michaelas och Eriks romantiska midsommarbröllop.

Gotland raukar raukar Langhammar Fårö Dimma på Fårö

Bröllop på Gotland

Min brud ville ha blåeld på sina bilder och jag letade och efterforskade i flera dagar efter det perfekta stället som skulle ligga nära Visby. Tack vare ett tips på Instagram fann jag slutligen min blåelds-äng och visst blev det vackra bröllopsbilder med havet i bakgrunden? Nedan kommer ni se de hästar som förändrat mitt 2015. Tillbaka till något som varit en stor del av mig. Efter att ha förnekat och tryck undan kärleken till hästar under en väldigt lång tid. I somras satte jag mig upp i en sadel igen efter 22 år. På en vacker stor islandshäst, Heimir, som hade en fantastisk galopp på fälten och kring Stora Gåsemora. Det var magisk och en så stark känsla och upplevelse att jag omöjligtvis kunde motstå att återuppta ridningen. Är evigt tacksam Marona och Fias islandshästar som berikade och förändrade mitt liv. Stort! Nu drömmer jag såklart om en egen häst. En dröm jag hade som barn men som inte var möjlig då. Men som faktiskt är fullt möjlig idag. När tiden är rätt och jag hittar min själsfrände. Vilken resa va?! Det är på Fårö det händer!

Bröllop i Visby med blåeld Blåeld på Stora Gåsemora Islandshästar på Stora Gåsemora Fårö Bröllop i Visby av bröllopsfotograf Fiskeläger Fårö Fiskeläger Fårö vallmo Stora Gåsemora Stora Gåsemora

Fotografering i Visby

Brudparet Emelie och Tobias kommer ni snart att få se mer av på bloggen. Men detta magiska ljus på Gotland gör att det är väldigt, väldigt enkelt att vara fotograf. Det var faktiskt bara att trycka av. Jag börjar bli mer och mer irriterad på nyårsraketer och fyrverkerier med tanke på alla våra fyrbenta lurviga vänner. Och alla skador som inträffar med berusade människor som avfyrar raketer i närheten av barn och andra vuxna utan kontroll på vad de gör. Tänker att det vore väl bra om man som första steg får ansöka om tillstånd för att avfyra raketer på nyårsafton. Det kan inte vara vettigt att vem som helst får skjuta raketer hur som helst på nyår. Emelie och Tobias hade fått tillstånd av polisen och under ordnade former kunde de tillsammans med sin familj och vänner njuta av fyrverkerier. Det var så vackert att beskåda.

Visby bröllop Jessica Lund bröllop Visby solnedgång Visby fyrverkerier Bröllop

Bröllop i Stockholm

Stockholm och årets varmaste dag, 4 juli, Emma och Tom firade sin kärlek med bröllop på Skeppsholmen och Djurgårdsbrunn. Den pittoreska skridskopaviljongen var perfekta platsen för middag för paret som bor i Boston, USA och deras bröllopsgäster.

Bröllop i Stockholm Skeppsholmen Bröllop i Stockholm Skeppsholmen Bröllop i Stockholm Djurgården Bröllop i Stockholm Djurgården Brudpar norra Djurgården

Bröllopsfotografering i Skagen

I år har havet spelat en stor del i mina fotograferingar. Här möts två hav och det var mäktigt. Jag förstår varför konstnärer gillar ljuset i Skagen. Så mjukt och skirt. Synd bara att solen inte visade sig lika mycket som regn för övrigt. Otroligt mysig och charmig semesterort. Älskar hur Christer-Andre lyfter upp sin Birgitte.

Bröllop Skagen Bryllup Skagen Bryllup Skagen Skagen bröllop

Görvälns slott

I ett blogginlägg alldeles före denna årskrönika ser vi Anna och Alexander och deras bröllop på Görvälns slott. Därför endast två bilder nu, varav första bilden är en av mina favoriter i år.

Bröllop Görvälns slott Bröllop Görvälns slott

Chateau la Durantie

Första gången för mig i Dordogne och det utsökta franska slottet Chateau la Durantie. Jag var fantastiskt glad att vara bröllopsfotograf i Frankrike!

Chateau La Durantie Wedding at Chateau La Durantie Wedding at Chateau La Durantie Wedding Lanouialle Wedding Lanouialle blue car champagne tower wedding bröllop i Frankrike Bröllopsfotograf Frankrike

Paris

Från slott i sydvästra Frankrike till besök hos vänner i Paris. Vill du boka mig som fotograf till ditt bröllop i Paris varmt välkommen med förfrågan.

Paris Fotograf Paris Bröllopsfotograf Paris

Afternoon tea och kräftskiva

Svag för sötsaker är jag ju och det är tur att jag gör så många goda och roliga jobb med Josephine Palm. Här ser ni ett ljuvligt afternoon tea och sedan kräftskiva.

Afternoon tea bärpuffar med blått engelskt porslin Afternoon tea scones Afternoon tea Afternoon tea scones Kräftskiva Josephine Palm Kräftskiva Josephine Palm Pavlova Västerbottenpaj

De som betydde något

Så kom den då! Min fotobok om svenska artister. ”De som betydde något”. 5 års jobb, varav 4 års plåtningar. 121 svartvita bilder på 75 fantastiska band. Öppnade min egen webshop och kan numera titulera mig bokförläggare. Det har varit en intressant och lärorik resa att lära känna bokbranschen. Hur gör man en bok? Val av formgivare? Val av papper, tryckeri, tryckmetod. Anpassning för tryck. Är väldigt nöjd med resultatet och så glad och lycklig över er som vill köpa den! Stort tack! Nedan några bilder ur boken på Bob Hund, Håkan Hellström, Petra Marklund, Shout Out Louds och Timbuktu.

De som betydde något. Fotobok om svenska artister Bob Hund Jessica Lund Håkan Hellström fotograf Jessica Lund Petra Marklund Shout out louds Timbuktu

Berns

Releasefesten var på Berns anrika salonger och det var en riktig egotripp att så många vänner, medverkande artister och musikälskare kom för att fira boksläppet med mig. Sista dagen av utställningen gick jag runt och tog lite bilder på hur det såg ut och insöp energin från vernissagen i mina känslominnen. Det var en sådan fin kväll. Jag har försökt behålla denna känslan inom mig och vara tacksam istället för att slänga mig mot nya utmaningar. Men jag välkomnar 2016 och ser fram emot nya möten, samtal, bilder att skapa och texter att skriva.

Releasefest på Berns Jessica Lund Releasefest på Berns Jessica Lund Releasefest på Berns fotobok De som betydde något De Som Betydde Något Berns Annika Norlin Berns Stockholmsfotograf Jessica Lund Berns

Jonas Karlsson på Södermalm

Skådespelaren Jonas Karlsson
Komedidebut för Jonas Karlsson

I höst ser vi Jonas Karlsson, 44, som pojkbandsstjärna i nya komediserien ”Boy Machine” i TV-rutan, men han är också dubbelt aktuell som bedragare. Dels med nya novellboken ”Jag är en tjuv”, men även i huvudrollen som skurk och ledare för ett gäng banditer i komedin ”Ladykillers” på Oscarsteatern i Stockholm. Skådespelaren möter upp på en kall och blåsig uteservering på Södermalm, ett par kvarter från familjens bostad. Han är pålitligt punktlig och ter sig lika förtroendeingivande som förväntat. Han är propert välrakad och har på sig en diskret och sober kavaj. Endast hans vinröda Dr Martens hintar om de punkdrömmar han en gång hade.
-Det är nog inte skurken i sig som är lockande utan att jag har längtat efter att göra en ren komedi, berättar Jonas. Det svänger så härligt med de snabba replikerna och det humorfyllda manuset.
Jonas som tillhör Dramatiska Teaterns fasta ensemble och har drygt ett dussin uppsättningar bakom sig är van vid klassisk teater.
-När jag spelade mot Robert Gustavsson i ”Rain Man” för ett par år sedan fick jag prova på komedin och det gav mersmak.

Spänning och humor

Mycket hårt jobb ligger bakom det faktum att det är roligt på rätt ställen i föreställningen. I ”Ladykillers” hyr ett gäng skurkar ett gästrum hemma hos en gammal änka för att planera en kupp och råna en bank. Änkan förstår snart att det inte står riktigt rätt till med Jonas karaktär professor Marcus och hans kumpaner som utgett sig för att vara en respekterad stråkkvartett. Hennes liv svävar nu i fara. I rollerna förutom Jonas spelar Leif Andrée, Suzanne Reuter och Johan Rheborg.
-Tempot och tajmingen är oerhört viktig i en ensemble och i komedin ställs allt på sin spets, förklarar Jonas. Det känns tryggt och kul att spela tillsammans med dessa komediveteraner.
En av skådespelarna, Leif Andrée, är det extra roligt för Jonas att spela tillsammans med.
-Min första praktik var på Teater Galeasen och jag spelade mot Leif i Lars Noréns pjäs ”Rumäner”, 1997, på Plaza, berättar Jonas. Leif är en stor skådespelare, men framför allt är han en klok, varm och generös människa.
Jonas studerade vid Stockholms Teaterhögskola mellan åren 1994 och 1998.
-Scenskolan och den årskull som jag gick i var bra, men det var först när jag kom på praktik som jag verkligen förstod hur jag kunde använda mina kunskaper praktiskt. Även om det finns olika åsikter om vad som egentligen var mitt genombrott, var det nog just min medverkan i pjäsen ”Rumäner” som för mig innebar en brytpunkt. Plötsligt förstod jag vart jag ville i mitt skådespeleri.

Tidig karriär

Jonas växte upp i ett medelklasshem på Värmdö, i Stockholms län. Då hans bror var fem år äldre och föredrog att vara med jämnåriga, ser Jonas sig som ett typiskt ensambarn som tillbringade mycket tid för sig själv. Han kunde promenera i skogen eller sitta och rita på sitt rum under långa stunder.
-Allt jag ville ha ritade jag, till exempel en synth eller en saxofon. Så småningom började jag göra illustrationer till dikter och berättelser som jag hade börjat skriva ner. I fickan hade jag alltid en anteckningsbok och jag hade tillgång till ett rikt fantasiliv och skogen var mitt äventyrsland.
Han började på Miniteatern och fick sin allra första filmroll som barnhemsbarn i Olle Hedboms ”Rasmus på luffen”, 1981, med Allan Edwall i huvudrollen.
-På låg- och mellanstadiet körde jag och min kompis Per samma sketch om en mamma och en pojke varje fredag på roliga timmen. Även om vi kanske inte var så roliga, så var det i alla fall något som gjorde att vi fortsatte spela samma sketch och våra klasskompisar fortsatte skratta med oss.
Det var också med Per som Jonas lekte musiker och tillsammans spelade de i ett punkband och framförde Sex Pistols-låtar inför publik, nämligen Pers familj och middagsgäster.
-Under en period ville jag bli musiker och spelade senare i ett rockband, nämner Jonas.
På Södra Latins teaterlinje stod det klart för honom att det var skådespelare han ville bli.
-Det här är det jag ska göra. Jag hade hoppat av ekonomlinjen vid Nacka gymnasium och kände verkligen att teater var roligare än någonting annat.
I Sveriges Radios Sommarprat 2005 berättar Jonas ”Det modigaste och finaste man kan göra är att ställa sig på en scen inför främmande människor och berätta något om livet eller om oss”.
-En bra skådespelare ställer sig frågorna ”Hur skulle jag hantera detta?” och ”Kan jag känna igen mig eller hämta något från liknande omständigheter i mitt eget liv?” samt grundar skådespeleriet i riktiga känslor, säger Jonas.

Lust att skriva

Drivkraften, lusten och passionen för sitt yrke har tagit Jonas till många roller, karaktärer och scener. Vid en punkt tog skådespeleriet en alltför stor plats i livet. Parallellt hade han jobbat med både film och teater under en lång period i ett högt tempo.
-Jag behövde vila och tog därför tjänstledigt ett år från Dramaten för att skriva. Nuförtiden tar jag med jämna mellanrum ledigt från teater, film och TV för att ägna mig åt författarskapet och det är en kombination jag trivs väldigt bra med.
Debuten som författare kom 2007 med novellsamlingen ”Det andra målet”.
-Steget mellan skådespeleri och författande är inte långt. Båda konstformerna handlar om att berätta och att få människor att mötas eller lära sig något nytt om sig själv eller andra. Skillnaden är framför allt att när jag skriver så är jag ensam när jag berättar jämfört med på teatern eller inom tv och film där vi är flera människor som ska komma överens och arbeta tillsammans i berättelsen.
I skrivandet bestämmer Jonas själv och har inrett en egen skrivarlya för ändamålet.
– Mina läsare förklarar för mig hur de tolkar novellerna och undrar om de har rätt. Men jag har inga svar eller något facit. För mig är det fint om läsaren själv ”gör” boken och beroende på personlighet läser in olika aspekter.
Längtan att kommunicera och lusten att berätta driver honom.
-Jag får energi av att skriva eller berätta historier och spela roller. Som person är jag ganska långsam av mig, så den långsamma formen av kommunikation inom teatern passar mig utmärkt, liksom skrivarprocessen. Att undersöka hur saker ligger till eller kan twistas till ett varv tycker jag är spännande och utvecklande.
Att ligga på sofflocket är inte Jonas melodi.
-Det handlar om möjligheter och de vill jag inte kasta bort utan istället ta tillvara på och förvalta på ett bra sätt. Min ledighet vill jag känna att jag har förtjänat och efter en lång föreställning kanske jag kan unna mig lite ledighet och exempelvis lyssna på musik. Det finns ingen brist på saker att göra när jag är ledig, då vi är en stor familj med tre barn.Jonas tycker om att promenera i den pulserande storstaden.
-Då känner jag att jag är en i mängden men samtidigt är en del av något större. Jag tycker om att ha mycket människor omkring mig samtidigt som jag gillar att få vara ensam och anonym mitt i den där mängden människor. Jag känner mig tacksam och privilegierad att vara mitt i livet.

Förebilder i livet:

  • Allan Edwall- en bra och mångsidig skådespelare som kunde blanda roliga saker med det allvarliga som dessutom skrev böcker, manus och texter.
  • Stina Ekblad- som bland annat har lärt mig att arbeta med text och hur man kan jobba med vers.
  • Keve Hjelm- professorn på Scenskolan som talade så fint om skådespeleri och visade metoder för att nå dit man vill.

Omvälvande händelser:

  • Att få barn och bli förälder med det ansvar det innebär för någon annans liv.
  • Insikten att passionen för sitt yrke kan bli för stark och nödvändigheten att dra en gräns.

Oväntade händelser:

  • Det är en del av charmen med mitt jobb att jag ibland hamnar i roller eller situationer -där jag verkligen tänker och undrar ”Hur hamnade jag här?” Till exempel i TV-produktionen Boy Machine som handlar om ett pojkband som ska återförenas. Som liten pojke imiterade jag och min vän punkbandet Sex Pistols och punken ligger ju långt från pojkbanden.

Yrke: Skådespelare, dramatiker, författare och regissör
Ålder: 44 år
Bor: På Södermalm i Stockholm
Familj: Frun Hanna Holmquist Karlsson, 43 och de gemensamma döttrarna Julia, 14, Sofia, 10 och Cecilia, 7 år

Roller i urval:

Teater:
Woyzeck, I väntan på Godot, En midsommarnattsdröm, Rickard III, Råttfångaren, Mäster Olof, Rain Man, Fanny och Alexander, Hamlet

Film:
Hans och hennes, Cockpit, Hallonbåtsflyktingen, Livet är en schlager, Miffo och Detaljer

TV:
Gustav IIIs äktenskap, En pilgrims död, Rederiet och Julens hjältar

Kuriosa:
Guldbagge i kategorin bästa skådespelare för sin roll i Detaljer

Noveller:
Jag är en tjuv, Det andra målet, Den perfekte vännen, Spelreglerna, Rummet och God Jul

Robert Gustafsson- Sveriges roligaste man

Robert Gustafsson
Han älskas av publiken och har flera gånger utsetts till Sveriges roligaste man. Läs mitt reportage från Året Runt nummer 30, 16 juli 2015.

Robert Gustafsson trivs när tempot är högt

Dags för sommarfars i det gröna med Robert Gustafsson, 50. Ljuset ändras i styrka på scenen i takt med att solens strålar blir varmare i tonen och faller över den förväntansfulla publiken. Kvittrande fåglar hörs från fruktträden och från de prunkande bärbuskarna tillhörande den pittoreska gården som är inringad av ett rött träplank. Den idylliska småstaden Kalmar är utsedd till den bästa sommarstaden 2015 och kom på andraplatsen 2014. Säkert har komikern och skådespelaren Robert Gustafsson, 50, bidragit till att folk vallfärdar hit, sydöstra Småland, på somrarna.
-För åtta år sedan startade jag tillsammans med Peter Dalle och Vicky von der Lancken Krusenstiernas teater, berättar Robert. Varje sommar bjuder vi på föreställningar under bar himmel.
Robert går ut på scen i andra akten och den blandade publiken bestående av turister och smålänningar vrålar snart av skratt.
-Det är så roligt att spela på Krusenstiernska och även väldigt idylliskt lantligt. Det tycker nog besökarna också som ofta är återkommande.
Sommarens föreställning ”Tresteg i snedsteg” utspelar sig i 60-talets Kalmar och trassliga relationer, kärleksaffärer och snedsteg står i fokus.
-Men ett korthus byggt på lögner raseras lätt vid minsta påfrestning utifrån, avslöjar Robert.
Roberts karaktär i sommarfarsen är korrekt och till viss del moraliserande, samtidigt som han är besvärlig och vill reda ut saker.
-För mig är det kul att spela i en fars igen där tempot är högt och dialogen rapp.

Jantelagen är starkt rotad i Robert

Sedan 1980-talet har Robert roat oss och flera gånger blivit utsedd till Sveriges roligaste man. Han blev legitimerad skådespelare genom att gå Scenskolan i Göteborg, även om han satte upp flera revyer i hemorten Skövde och också genomförde flera TV-produktioner under skoltiden. Första uppdraget för TV var ”Skrotnisse och hans vänner” där Robert var Skrotnisses son Kalles röst och sedan spelade han Björnes kompis i ”Björnes magasin”. Genombrottet kom med TV-produktionen ”I manegen med Glenn Killing”, 1992, som senare blev en krogshow och sändes live från Berns i Stockholm.
– Jantelagen är dock så starkt rotad i mig att jag inte tillåter mig att tro att jag är Sveriges roligaste man. Det ligger en enorm skicklighet och lång erfarenhet bakom att vara rolig och att underhålla. Om jag kör en föreställning 30 kvällar i rad ska det vara roligt varje kväll och publiken som ser showen ikväll ska få samma valuta för sina pengar som de som såg den igår.
Robert ser sig hellre som skicklig än rolig och erkänner att han med sina 25 år som skådespelare och komiker har skaffat sig bred erfarenhet.

En tre år äldre bror föddes med ett hjärtfel

– I början var jag bara en liten valp. Högt skrek jag ”Se mig” och ”Här är jag”. Min attityd har förändrats i och med att jag nu syns och har gjort det så länge. Idag går jag igång på projekt som tycks omöjliga och konstiga. Ska man hålla på med detta 14 timmar om dygnet som jag gör gäller det att man känner lust till sitt yrke. Jag är ju arbetsnarkoman och vet inte riktigt vad jag ska göra med min tid om jag inte jobbar. Ta det lugnt och vara lycklig? Vad är det? Jag är ju lycklig när jag jobbar. Det finns inget som säger att man är lycklig om man är ledig?
2013 blev Robert hyllad och uppmärksammad för sin roll i filmen ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” och som den autistiske brodern i teateruppsättningen ”Rain Man” på Oscarsteatern i Stockholm.
-Får man skratta med eller åt någon som har en diagnos, undrar Robert. Detta var en nyckelroll för mig personligen då jag tillsammans med Jonas Karlsson undersökte det tragikomiska.
Föreställningen var seriös och allvarlig, men också rolig och tanken var att anhöriga skulle känna igen sig.
-Men som anhörig skrattar man inte på samma ställen som om man inte är anhörig, tror Robert som själv har personlig erfarenhet. Min bror Kristian föddes med hjärtfel och en störning, troligtvis orsakad av syrebrist vid födseln och han fick gå i en klass för gravt handikappade, trots att han inte var utvecklingsstörd utan snarare led av ett syndrom. Fastän det var han som var tre år äldre än jag, så var det jag som fick vara storebror. Den trilskande hjärtklaffen pockade hela tiden på uppmärksamhet och stor omsorg i hemmet.
Som barn var det svårt för Robert att hantera att brodern fick den största uppmärksamheten och han fick hitta och gå egna vägar för att bli bekräftad.
-När jag uppträdde på roliga timmen i skolan och mina klasskamrater tyckte att jag var rolig, var det ett sätt för mig att bli sedd.

Panikångest och kontrollbehov

Robert gjorde som nio-åring sin scendebut i skolan och gjorde en parodi på en gymnastiklärare på en soaré i skolan.
-Jag hade varit väldigt trygghetsberoende och mammig i fem-sex års åldern men lärde mig nu att stå på egna ben och ta ansvar och var nog ganska envis. Ville någon att jag skulle gå åt ett håll, så gick jag säkert åt det motsatta.
Karaktärerna har blivit många under åren. Robert hittar inspiration överallt och hela tiden i sin omgivning.
-Titta där! Den gamle mannen tvärs över gatan. Varför haltar han sådär? Brukar han promenera här? Bor han runt hörnet? Vad tänker han på just nu? Jag vill förstå hur andra människor tänker och varför.
För några år sedan gav Robert ut en självbiografi ”Från vaggan till deadline” i vilken han berättar om sin panikångest, sitt kontrollbehov, äktenskapsproblem och ständiga sömnlöshet som fick honom att börja ta en lugnande medicin, vilket senare ledde till ett tablettmissbruk.
-Skulle jag skriva en självbiografi så skulle den vara ärlig och ordentlig. Idag mår jag bra och det är på flera sätt skönt att ha fått min diagnos, tvångssyndrom, Obsessive-Compulsive Disorder, OCD, Jag vet att jag har kontrollbehov och att rutiner är särskilt viktiga för mig så att min kropp känner igen sig och blir lugnare. Har man ett inre kaos som jag har är det viktigt att bringa ordning i det yttre med desto mer ordning och reda. Det finns dock en kraft och en kreativitet i min diagnos som jag förvaltar och använder i mitt yrkesliv på ett positivt sätt, så jag är tacksam för min OCD.

Har instiftat ett eget kulturstipendium

Förra året instiftade Robert ett kulturstipendium, Guldnyckeln, för unga kulturarbetare i Skaraborgs län. Priset kommer att delas ut årligen och Robert bekostar stödet för stipendiet själv.
-Det är mitt sätt att föra vidare det arv och den anda jag som ung fick ta del av.
Robert fick som femtonåring låna nyckeln till både Kulturhuset och Stadsteatern i Skövde och komma och gå som han ville.
-Vilket gjorde det möjligt att göra allt som jag och min kompis Niclas gjorde- vi gjorde lokalradio, skrev intervjuer eller reportage om oss själva, fotograferade oss själva, gick till mörkrummet och framkallade bilderna och skickade in till tidningen. Det var också vi som delade ut tidningarna och jag försörjde mig själv redan som tonåring.
Förutom en summa pengar består priset också av en nyckel i brons som symboliserar att Robert vill bidra till att öppna dörren till en yngre generation som brinner för kultur i olika former.

  • Ålder: 50 år
  • Yrke: Komiker och skådespelare
  • Familj: Hustrun Lotta och de gemensamma sönerna Valentin och John.
  • Bor: I Stockholm och sommarställe i Kalmar

Roller vi minns

  • TV: NileCity 105,6, Percy Tårar, Parlamentet, I manegen med Glenn Killing, Gäster med gester, Time Out,
  • Teater: Arne Anka, Hotelliggaren, Rain Man, Zpanska flugan, Robert Gustafsson- 25-års jubileum
  • Film: Rolandz The Movie, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Fyra nyanser av brunt, Torsk på Tallin
  • Dansbandsturné: Rolandz

 Karaktärer vi älskar

  • Weiron i ottan
  • Den homosexuelle brandchefen Greger
  • Dansbandssångaren Roland
  • Fred Asp med illern Göran

Kuriosa

  • Mellan åren 1994-2013 deltog Robert i 18 av säsongerna på Allsång på Skansen med olika framträdanden
  • Robert var tävlingscyklist mellan 1975-80 och cyklade 15 mil fem gånger per vecka.
  • Robert är en känd imitatör. En av hans mest populära imitationer är av Speedwaystjärnan Tony Rickardsson

 Fascinerande personer för Robert

  • Morfadern var familjens spexare som klädde ut sig, tog hem folk och uppträdde
  • Pappan berättade roliga historier
  • Sten-Åke Cederhök- det var inte texten i sig som var rolig utan hur han berättade den
  • Ingemar Stenmark för sin vinnarskalle

 

Rolf Lassgård besöker min studio

Rolf Lassgård i fotostudio Jessica Lund Stockholm
Rolf Lassgård besökte min studio i Stockholm i våras för ett personporträtt till tidningen Allers som publicerades i nummer 15.

Jag har fler roller kvar att utforska

Snön yr och fastnar i den ljusa kalufsen. De eleganta stegen lämnar tjocka fläckar i snön på den vitklädda gatan med namnet Gävlegatan.
-Gävle. Här känner jag mig hemma, inleder Rolf och ler så generöst att han genast får de karaktäristiska skrattrynkorna vi ofta ser på den vita filmduken.
Den välkände och folkkäre skådespelaren Rolf Lassgård, 60, har just avslutat ett intensivt arbete på Dramaten. Tillfälligt befinner han sig i Stockholm, men rör sig flitigt mellan filminspelningspass i Oslo och drömska filmlandskap i Skottland. I april ser vi honom som den optimistiske slarvern Bjarne Nyman i Björn Olssons film ”Miraklet i Viskan”.
Filmen handlar om familjen Nyman som bor och driver en flyttfirma i Viskan vid Ljungan. Eftersom människor sedan länge flyttat från landsbygden in till tätorter, går firman dåligt. Rolf Lassgårds rollfigur Bjarne är gift med Malin, vars far startade flyttfirman en gång i tiden och fortfarande har mycket att säga till om, både när det gäller affärerna men även om dotters make.
-Bjarne är en varm person som går på smällar i livet, men har en förmåga att resa sig. Han älskar sin fru och även om han är naiv har han en stark positiv livssyn. Filmens huvuddrag är en släktskröna om små problem och gnabb i vardagen som har en tendens att bli väldigt stora och få oanade konsekvenser.
Den långa konflikten mellan Bjarne och hans svärfar bottnar i klassmotsättningar.
-Historien kom till när regissören passerade Ljungan och såg ett par män sitta i en eka mitt på ån och fiska. Björn Olsson tänkte då ”Vad sitter de och pratar om?”.
Från första början var det inte skådespelare Rolf hade siktet på. Även om man inte kan beskylla den unge herr Lassgård för att vara en slarver, så trivdes han varken i skolan eller att göra saker på ett bestämt sätt och kunde till exempel lämna in ett blankt papper på ett prov.

Drömde om att bli bonde

-Min mormor och morfar bodde i en liten by, Svedjelandet, bestående av sju gårdar, flera mil utanför Östersund. Det var där jag trivdes allra bäst och tillbringade en stor del av min uppväxt.
Rolf tyckte om djur och ville bli bonde, köra häst och hässja hö.
-Somrarna och loven var för mig kantade av frihet, men även en slags flykt från mig själv, skola, krav eller olycklig kärlek. Jag badade i sjön, fiskade eller lekte med tjejerna som bodde där och kunde kliva rakt in i en annan verklighet.
Flykten från den egna personen, eller snarare möjligheten att vara någon annan, har fortsatt intressera Rolf. Det är spännande att kunna kliva in i en annan värld, vare sig det handlar om en rollkaraktärs eller en regissörs värld.
-För mig är teater och skådespeleri förenat med en stark lustkänsla. Jag började spela teater för att det var så otroligt roligt och det har fortsatt i den andan. ”Om jag inte prövar kommer jag ångra mig resten av livet” tänkte jag efter att ha gjort den obligatoriska militärtjänstgöringen.
Rolf är mån om att behålla gnistan och kärleken till sitt yrke vid liv.
-Det handlar om att inte göra samma sak eller på rutin. Om jag filmat mycket kan jag verkligen längta tillbaka till teatern och scenen. Jag är innerligt tacksam för privilegiet att få arbeta och skapa tillsammans med andra begåvade skådespelare. Både möten med nya förmågor, men också med erfarna skådespelare uppskattar jag. Och att prova på nya saker.
Att få ett telefonsamtal med frågan att spela kvinna, närmare bestämt mamman Edna Turnblad, i en nypremiär på Chinateatern av den kultförklarade musikalen Hairspray från sextiotalet, var högst oväntat.

Högklackat och smink

-För mig som hela tiden söker utmaningar och gillar överraskningar var detta ett spännande projekt, men jag har nog aldrig varit på så hal is som då. Att börja gå i högklackade skor, sjunga och dansa i en specialsydd kvinnodräkt med mjuka och runda, kvinnliga former, uppsminkad och i peruk kändes ytterst främmande.
Snart hittade Rolf rätt i gestaltningen och lärde känna en tant med mycket smink.
-Edna är en kvinna som skäms för sitt utseende, men som förvandlas och blommar upp under föreställningens gång. Med sitt stripiga hår satt hon i logen och studerade förundrat de andra kvinnorna, men visste samtidigt att det var just hon som hade den vackraste klänningen att ta på sig under kvällen.
Rolfs karaktär hyllades av både publik och kritiker. Skådespelarkollegor berömmer ofta Rolf för hans förmåga att kunna vara både kraftfull och mjuk på scen eller under filminspelningar. Helena af Sandeberg har spelat mot Rolf flera gånger och beskriver sin motspelare som ”totalt närvarande, dedikerad och generös. Han bryr sig om alla och är en lika briljant människa som skådespelare samt väldigt rolig att tillbringa tid med”. Lia Boysen som spelar mot Rolf i ”Miraklet i Viskan” ser honom som den ”mest varma, omtänksamma och mångsidiga kollega hon vet”.
Medan film utspelar sig i nuet är det samma föreställning på teatern som spelas varje kväll. För att förbereda sig inför en teaterföreställning har Rolf en egen ritual och brukar hitta en promenad till scenen som tar honom in i karaktären han ska spela.
-Jag behöver också värma upp min röst och få känna att ”mitt instrument” är stämt. Att träffa mina kollegor innan är också betydelsefullt.
Rolf hämtar näring och får energi från publiken och gläds åt en fullsatt teatersalong.
-Att vara i ett sammanhang där man har roligt och utvecklas är en stor drivkraft för mig och som utvecklar mig som människa.
Den stora brytpunkten för Rolf var att komma in på Statens Scenskola i Malmö 1975 efter att ha spelat amatörteater under flera års tid i Östersund. 1982 startade han Folkteatern i Gävleborg.
-Vi spelade ”Den stora vreden”, en fem och en halv timmes lång föreställning vilken berättade Norrlands historia i sagans form. Det var ett nytt sätt att ge en föreställning, då vi kombinerade folkmusik, dans och skådespeleri. Flera teatrar har fortsatt arbeta på det sättet, så vi var banbrytare. Teatern är en skådespelares hem och jag är så tacksam för min bakgrund inom den fria teatern och det utvecklingsarbete vi kunde göra genom studier i andra länder och kulturer genom Folkteatern.

Mötte sin far

Karriären tog fart och rollistan är utförlig med flera kritikerrosade prestationer inom teater, film och TV-serier. Flera poliser eller kriminalare har vi också lärt känna. Rolf har spelat i flera filmer med temat okända barn och rollfigurer som får reda på att de har barn de inte känt till.
-Trots det har jag aldrig spelat min egen roll, karaktären som får en ny far.
I vuxen ålder fick Rolf veta att hans pappa inte var hans biologiska pappa.
-När jag spelade in ”Min store tjocke far” och fick flera frågor av journalister om förhållandet till min egen far svarade jag att det var gott, för så var det ju. Jag har alltid känt att jag haft en bra uppväxt, men kanske undrade jag, liksom andra barn, om min pappa verkligen var min pappa. Jag såg lite annorlunda ut än resten av min familj, så pusselbiten föll äntligen på plats för mig när jag fick insikten om att jag hade en annan pappa. Det var inte precis så att jag blev arg eller besviken utan mer en aha-upplevelse ”Jaha, men då förstår jag”.

Efterlängtat möte

Rolf träffade sin biologiske far för första gången när han spelade teater i Iggesund och hade bjudit in honom dit. Det var ett möte som var efterlängtat av dem båda.
-Innan föreställningen började gick jag ut i publiken och jag såg direkt vem som var min pappa. Utan att ha träffats hade jag utvecklat samma rörelser och mönster som han.
Idag har Rolf en bra relation med sin far och även sina nyfunna halvbröder. Livet berikades, trots att det hade varit bra tidigare. Sin egen fadersroll är han väldigt stolt över.
-Det som är viktigt för mig på riktigt är de små stunderna med familjen. Barnen har varit den stora höjdpunkten i mitt liv tillsammans med min fru Birgitta. Jag känner att jag har levt ett rikt liv i gemenskap. Nu är barnen stora och utflugna och vi ses inte så ofta, men bakom oss har vi fantastiska minnen av exempelvis misslyckade fisketurer eller sagolika julpromenader med sirlande snö i ansiktet, när vi verkligen haft tid att prata med varandra och umgås. Den starka kontakten med mina barn stärker tron att jag gjort något rätt.
Vid 59-års ålder gjorde Rolf debut på Dramaten i Stockholm i Mats Eks nypremiär av ”Utvandrarna”. Regissören sökte en mogen scenkonstnär till rollen och hoppades på att Rolf skulle tacka ja.
-Det har inte stämt med mitt schema tidigare, men det är naturligtvis fantastiskt roligt att stå på denna anrika scen inför utsålda hus. Jag tar alltid bakvägen in till mina arbetspass, men vid ett tillfälle gick jag in via den stora entrén och såg allt skinande guld och det marmorvita teaterhuset. Blir man uppbjuden till en sådan här fin dans, gäller det att tacka ja och njuta av dansen.
Rolf rör sig gärna till musik även om han inte kallar sig dansör.
-Musik är en källa till glädje och kan sätta mig i en stämning eller frigöra fantasin. Jag lyssnar ofta på musik samtidigt som jag läser ett manus. Allra bäst trivs jag nog, efter en lyckad arbetsvecka, hemma i Gävle och vid min skivsamling. Kanske har jag ett glas rött vin i handen och en ny platta att lyssna till.
Rolfs fru Birgitta är från Skåne och paret köpte ett sommarhus på Österlen efter att ha tillbringat flera somrar där, då de båda förälskat sig i det kulliga och böljande landskapet.
-Vyn kickar igång mig, men ger mig samtidigt ett lugn. Jag förknippar Österlen med avkoppling och återhämtning. Jag mår bra av att sätta spaden i jorden och för att senare återvända och se att det jag sått har vuxit.
Trots att pensionsåldern närmar sig har Rolf inga planer på att sakta ner tempot. Det glittrar till i ögonvrån.
-Så länge gnistan är där fortsätter jag. Det finns flera roller jag har kvar att utforska.

Mer om Rolf

  • Ålder: 60 år
  • Bor: I villa i Gävle
  • Familj: Hustrun Birgitta och barnen Ida, Hanna och Anton
  • Aktuell med: Björn Olssons film ”Miraklet i Viskan”Kuriosa: Utsedd till att vara en av Sveriges sexigaste män
  • Välkänd för rollen som kommisarie Kurt Wallander i nio filmer under 1994-2008
  • Höjdpunkter i karriären: Genombrottet inom film i ”Min store tjocke far” 1991, ”Jägarna” 1996, Oscarsnominerade ”Under solen” 1998, ”Efter bröllopet” 2006
  • Utmaningar/ minnesvärda roller: Mamman Edna Turnblad i musikalen ”Hairspray” 2009- 2010, Dramaten-debut som Karl-Oskar i ”Utvandrarna” 2014-2015

Sköna Helena af Sandeberg

Helena af Sandeberg fotograferad i Stockholm Helena af Sandeberg fotograferad på Kungsholmen
Den sköna Helena har förtrollat diktare och konstnärer under nästan tre tusen år. Jag har i modern tid och i det informationssamhälle vi lever i funnit min egen Helena och att hon har förtrollat mig är en underdrift. Ingen trist gråmulen dag är tråkig om man umgås med Helena af Sandeberg! Intervju för tidningen Året Runt.

Helena af Sandeberg

Skådespelerskan Helena af Sandeberg, 43, är aktuell i dramaserien ”Den fjärde mannen”, uppföljaren till populära ”En pilgrims död”. Helena spelar Jeanette Eriksson, en av polisens skarpaste och mest rutinerade polis. Jeanette är en sluten karaktär som är gift med jobbet och utan familj, jämfört med Helena som njuter mer och mer av familjelivet och väljer att jobba mindre.
-Jag älskar att vara någon annan ibland, utbrister en fräsch och rosenkindad Helena, trots att hon knappt har sovit en blund i natt.
Hennes nio månaders bebis, Ava, höll henne och maken Fredrik Lycke, 43, vakna hela natten med envis hosta. Fredrik har tagit Ava till vårdcentralen på morgonen och Helena svarar oroligt i telefonen när maken ringer för att tala om att allt är okej. Ett par tårar av lättnad rinner sakta ner för kinderna och Helena blir lugn och trygg igen. Allt är bra och Ava är i faderns goda vård.
-Att vara Helena är inte alltid roligt, berättar den eftertraktade skådespelerskan med en gedigen rollista inom både film, tv-serier och teater.

Hann inte säga farväl i tid

Helena oroar sig ofta, är rädd och rastlös. Det liv vi lever är så kort och våra val får konsekvenser som kan vara svåra att förutse. Film- och skådespelaryrket ger chansen att prova på flera liv, olika yrkesroller och livsval.
-I film eller på scen vet jag hur det slutar och det är skönt, även om det inte slutar så bra alla gånger. Som för exempelvis Anna Karenina, vars liv tog slut framför ett skenande tåg.
Samtidigt som Helena spelade den vansinnigt förälskade rollfiguren ”Anna Karenina” på Stadsteatern och parallellt jobbade med filminspelningen av ”Blondie” under 2008 fick hon hjärtklappningar, en allergichock, förlamning i händerna och sömnproblem.
-Det var som att min kropp gjorde mig sjuk för att jag själv inte kunde säga stopp eller nej till roller och till mitt arbete som jag älskar.
Kroppen sa ifrån och Helena sjukskrevs.
-Då fick jag dödsångest och tänkte på min son Alfred. Vem skulle förklara för honom att hans mamma dog för att hon jobbade för mycket?
Helena var fullständigt utmattad och ställde in planerade föreställningar för att vila och återhämta sig under tre månader. Hon började gå i terapi och att lyssna på signalerna från sin kropp.
-Jobb är viktigt men det gäller att inte köra på i alltför högt tempo. Familj och vänner är också värdefulla.

Omsorgsfulla val

Idag har Helena börjat jobba annorlunda och väljer mer omsorgsfullt hur hennes arbetsschema ska se ut.
-”Det fixar jag” brukade jag resonera kring jobb, men idag tänker jag ett steg längre, jag har lärt mig att säga nej.
Vägen tillbaka gick genom Helenas roll i Lasse Hallströms film ”Hypnotisören”, där hon spelar mot Mikael Persbrandt och Lena Olin.
-Lasse Hallström är en varm och generös regissör och i hans regi kände jag mig återigen trygg i mitt yrke.
Att ta vara på livet och vara ödmjuk inför livets bräcklighet lärde sig Helena tidigt. Modern fick bröstcancer när Helena bara var 12 år och en lång kamp för livet började men slutade i tragedi några år senare.
-Innan cancern kom till vårt hem hade jag trott att allt var möjligt, men tanken på att mamma kunde dö skapade både en rädsla för livet och en ångest inför döden hos mig.
Helena blev rädd att de som hon höll av skulle dö.
-Från min tidiga barndom har jag glada och lyckliga minnen tillsammans med mina två kärleksfulla föräldrar. Jag var en pojkflicka som älskade att spela fotboll på knastrande grusplaner och som ofta klättrade högt i träd. Skräckscenariot som sedan spelade upp sig skapade en skräck i mig att livet är livsfarligt och jag fick katastroftankar.
Helena föddes 1971 i Solna, Stockholm där hon även växte upp. Redan som barn drömde hon om att bli skådespelerska och njöt av uppmärksamheten hon fick för sina förställningslekar eller uppträdanden.
-”Du är bra och kan bli något” var löftesrika ord från pedagogen i en teatergrupp som Helena deltog i.

Går inte och väntar längre

De orden uppmuntrade henne att söka in till Södra Latins Teaterlinje och Helena blev antagen till utbildningen. Efter vidare skådespelarutbildning på Actors Studio i USA kom Helena tillbaka till Sverige 1996. Hon började jobba direkt i TV-produktionen ”Nudlar & 08:or” som ledde till flera och större roller inom TV, film och teater. Genombrottet inom filmen kom med i ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” 2005.
-Mammas död och sjukdomstid dessförinnan gav mig ett driv. Att veta att jag skulle kunna dö när som helst har gjort att jag velat göra mycket och ta vara på möjligheter. Jag har sett det värsta och det är att inte få vara med längre.
Moderns död innebar även en tillgång i registret som skådespelerska och Helena har nära till sina känslor och känslominnen. Privat värdesätter hon personer som står henne nära och har lärt sig att uppskatta de små stunderna i livet.

Började läka när hon blev mamma

-Min man Fredrik har verkligen fått mig att uppskatta vardagen. Det är så mysigt att sitta hemma runt köksbordet med familjen och äta spagetti och köttfärssås.
Paret träffades på en nattklubb i Stockholm.
-Pang sa det bara, utbrister Helena med ett stort leende. Vi började prata med varandra i slutet av kvällen och har inte slutat prata sedan dess. Fredrik är passionerad, underbar och sjunger bäst i hela världen. Ja för det gör han ju, understryker hon en extra gång och ler nu med hela ansiktet.
Paret gifte sig på Utö i Stockholms skärgård 2013 och har dottern Ava, som föddes i början av 2014, tillsammans.
-Fredrik är en fantastisk pappa och jag är stolt att berätta att vi har delat föräldraledigheten jämlikt. Vår relation är nära och stark och jag tycker att det är så roligt att vara en familj. Att i unga år ha förlorat min mamma har satt djupa spår i mig. Många sår började läka när jag själv blev mamma till min förstfödde son Alfred.
Helena visar stolt upp bilder på sina två vackra barn i sin mobiltelefon. Förstfödda sonen Alfred, 9, är gemensamt med exmaken och regissören Alexander Mörk-Eidem.
-Det gör mig lycklig att vara mamma och jag älskar att vara tillsammans med min familj. Inom filmteamet blir man ofta som en familj som delar samma mål, nämligen att filmen ska bli bra, men barnen och Fredrik är för mig den sanna och viktigaste familjen.
Även om Helena är en av de fåtal kvinnor som i sitt CV kan stoltsera med att ha kysst attraktiva skådespelare som Jonas Karlsson och Mikael Persbrandt på filmduken avslutar hon intervjun med en intensiv och innerlig blick och avslöjar:
-Min Fredrik, han är verkligen bra på att kyssas!

 Fem snabba med Helena

  • En av dina favoritfilmer? ”Eternal sunshine of the spotless mind” för att manuset är så vackert och för att Kate Winslet som har den kvinnliga huvudrollen är fantastisk.
  • Favoritregissör? Lars von Trier. En av mina absoluta favoriter är Dogville bland hans filmer, men jag gillar alla.
  • Vad är du rädd för? Det mesta. Döden och hundar. När jag var liten blev jag biten av en hund.
  • Dina tre bästa egenskaper? Snäll, tapper och lojal. Jag finns alltid där för mina vänner och står upp för dem.
  • Levnadsmotto? Våga allt och var snäll.

Stockholm i mitt hjärta och mannen med kavajen, Lasse Berghagen

Stockholmsprofil Lasse BerghagenLasse Berghagen Jessica LundFå artister i Sverige är så folkkära som Lasse Berghagen. Att promenera med Lasse i Stockholm city på Strandvägen och mot kyrkan där är att mötas av många leenden, glada skaror ansikten och förväntansfulla blickar, några försiktiga hej och modiga studenter från studentflak som fullkomligt skriker ”Lasse Berghagen. Heeeej! Hurra! Det är Lasse Berghagen! Du är vår hjälte!”… Att promenera med Lasse i Stockholm city är också att vandra i tiden. Tillbaka till min barnkammare, till min grammofon och alla kära barnvisor, Teddybjörnen Fredriksson och sedan minnas åtskilliga kvällar framför TVn och allsång på Skansen. Stockholm i mitt hjärta. Jag kommer nog alltid att ha en liten bit av Lasse Berghagen i mitt hjärta. Vill du veta lite mer om Lasse och hans barndom i Dalarna läs Lasses egna ord i boken Flakmopedisten, Piratförlaget.

Lill Lindfors på Skeppsholmen

Lill Lindfors fotograferad på Skeppsholmen av Jessica LundLill Lindfors fotograferad av Jessica Lund fotograf i StockholmNär jag träffade Lill Lindfors på vackra Skeppsholmen slogs jag omedelbart av vilken karisma och genuin värme och vänlighet som är Lill. Det går bara att vara i hennes närhet 5 sekunder innan man fullkomligt älskar henne! Tack Lill för att du betyder så mycket för så många olika människor och att du är en sådan fantastiskt bra förebild för nöjes- och underhållningsbranchen.

Peter Stormare, Elite Hotel Stockholm Plaza

Peter Stormare

© 2011 Jessica Lund

Peter Stormare är en skådespelare jag hyser den allra största respekt och beundran inför. Jag är så glad och lycklig att jag och min kamera har fått träffa och fånga mannen som medverkar i många underbara filmer. I höst kommer Peter bland annat vara aktuell i svenska filmen Jägarna 2. Monday lät mig smygtitta på några scener och kan avslöja att den är riktigt, riktigt spännande. Underbara Shada från Zap Models groomade.