Island- ett liv med hästar

Islandshäst på Island med ryttare och islandströja Fotograf Island fotograferar islandshästar Fotograf Island rider islandshäst Icelandic horse Iceland Islandshästar Fotograf Island fotograferar hästar och bröllop
Marona började ett nytt liv på Island

När Marona blev sjuk av stress i utmattningssyndrom insåg hon att livet måste förändras. Efter ett tidigare besök på Island längtade hon ständigt tillbaka till den karga ön. Så hon bytte kontorsstolen mot hästryggen!

Det är fågelkvitter i luften och luktar vår. Solens första strålar har hittat gårdsplanen på Skalakot som är en hästgård med drygt 120 hästar och ännu fler får. Bäcken porlar intill det plåtklädda huset. Av gårdagens storm märks ytterst lite.
– När jag tittar ut genom fönstret på morgonen ser jag hav och massiva berg som har en lugnande effekt på mig, säger Marona och får något drömskt i blicken. Tystnaden på Skalakot är så trivsam.
I januari 2016 flyttade Marona på obestämd tid till Island. En hästgård som hon hade besökt på sin allra första islandsresa några år tidigare sökte personal för att ta hand om hästar och leda turridning. Marona var snabb med att söka jobbet.
– Det var ju som gjort för mig, utbrister Marona. En gård jag kände till, jag hade träffat ägarna och jag hade erfarenhet av turridning sedan tidigare, så det var nog meningen att just jag skulle ha det här jobbet.
Marona är tacksam att få vara i en storslagen natur och träffa nya människor.
-För mig som är intresserad av människor och djur är det den bästa av två världar. Jag får jobba med djur och vara ute hela dagarna och samtidigt träffa förväntansfulla och glada människor som är på resande fot. Jag är en del av deras äventyr och upplever på så vis deras glädje och iver. Genom deras nyfikna ögon ser jag saker och ting.
De flesta turister som deltar på turridningarna som Marona leder är helt nybörjare och har aldrig suttit på en hästrygg förut.
-Jobbet är mer än ridning för mig. Jag vill bidra till turisternas upplevelse på Island. Under turridningarna tycker jag att det är roligt att välja häst utifrån den person jag ser framför mig. Människans personlighet kan ofta speglas i hästens. Den robusta och starka islandshästen har mer personlighet än man kan tro, berättar Marona.
Från att komma från ett jobb där allt måste planeras väl och omsorgsfullt i detalj har Marona gått till att leva och ta dagen som den kommer.
-Man är så beroende av vädret här som i sin tur kan växla snabbt så man har egentligen inget annat val. Är det storm stängs vissa vägar av och projekt kan inte genomföras, vilket gör att det är svårt att planera.
Redan 2008 var Marona på Island och jobbade tillfälligt på en hästgård under några månaders tid.
-Jag förundrades över att hästarna var så uthålliga, pigga och starka trots det tuffa klimatet.
En vän till Marona skulle under sommarsäsongen jobba på en av Islands många hästgårdar och Marona tänkte att det kunde vara kul att följa med.
-Sedan längtade jag ständigt tillbaka till Island. Jag längtade till livet här. Kanske inte så mycket till den romantiska bilden av Island med den vackra och häftiga miljön, utan det var främst livsstilen som lockade mig. Människorna här är lite som i norra Sverige som jag kommer ifrån. Lite svåra att komma in på livet, försiktiga och lever i ett mindre lantbrukssamhälle. Sättet hur man är mot varandra och att man så ofta umgås inom stora familjer tilltalar mig.

Trivs som ensamvarg

Marona växte upp i ett litet samhälle i Gällivare med familj bestående av mamma, pappa och en sex år äldre bror.
-Men jag har alltid haft ett stort behov av att vara ensam och jag har ganska tidigt fått lära mig att ta ansvar och ta hand om mig själv. Så det passar mig bra att bo här lite som ensamvarg, men med vänner och familj som har lovat att hälsa på. I sommar kommer fler säsongsarbetare så det ska bli roligt att umgås med fler hästintresserade.
Tidigt visste Marona att hon ville jobba med människor, men inte riktigt hur. Efter studier vid Umeå universitet började hon att arbeta som konsult inom lön- och personal på ett företag i Gällivare.
-Dagarna var långa med stillasittande framför en dator. Jag kände efter fem års tid på den arbetsplatsen att jag ville något helt annat med mitt liv. Det var för mycket datortid och för lite människor i vardagen.
Kroppen började också säga ifrån och innan Marona bestämde sig för att säga upp sig från sitt jobb och börja leva annorlunda blev hon sjukskriven med anledning av utmattningssyndrom.
– På kvällarna kunde jag inte somna och jag kände panikångesten komma krypande. Jag grät mycket och ville inte att det skulle bli morgon. Det var som att hela min kropp ville något annat. Det liv jag levde var inte det jag ville ha.
Beslutet att säga upp sig togs inte över en natt.
-Jag hade funderat länge och väl, så när kroppen också sa ifrån så var beslutet enkelt att fatta. Många i min omgivning tyckte att jag var modig som sa upp mig från en trygg anställning, men för mig fanns det aldrig ett alternativ.
Planen var att leva ett annat slags liv och att åka tillbaka till Island. Under sommaren for Marona till sin kusin som hade islandshästar på Gotland för att byta miljö och hjälpte henne att leda turridningar.
-Trots att jag jobbade hela sommaren på min tilltänkta semester fick jag energi och kände mig lycklig, berättar Marona. Det blev min sex-månaders långa rehabilitering.
Sedan Marona kommit till Island mår hon bättre och sover djupare. Den friska luften tycks göra gott. Marona har en kronisk, autoimmun sjukdom- Hidradenitis suppurativa, HS, som bland annat innebär att hon får skov och stora smärtsamma bölder med varaktiga flytningar på kroppen. Sjukdomen bröt ut när hon var i tonåren och ingen vet riktigt orsaken. Det finns heller inget botemedel.
-Sjukdomen blir som så många andra sjukdomar värre vid stress, så jag hoppas på att miljön här på Island ska lindra mina besvär. Under de stressiga åren som konsult förvärrades hudförändringarna och det blev många sjukdagar. Hur förklarar man för sin chef att ens kropp är allergisk mot sig själv?
Även om Maronas arbetsdagar är längre på Island är schemat betydligt enklare och mer överskådligt.
-Hästarna och fåren ska ha mat vissa tider, oavsett vilken veckodag det är. Turer kan vara inplanerade långt i förväg, men det finns ju också möjlighet för folk att komma in spontant till gården och rida, så man vet inte riktigt vad dagen har att erbjuda och det kan bli spännande överraskningar. Men aldrig något som innebär en stressfaktor för mig. Jag tar varje dag som den kommer och njuter av vad livet har att erbjuda just i stunden. För tillfället är det just precis vad både jag och min kropp behöver.

Island en fotograf på äventyr med islandshästar

Hästar i galopp på fält Island Islandshäst
Det är något magiskt med hästar som springer fritt i flock. Hur de rör sig och samspelar med varandra, graciöst och så fullt av kraft och energi. Man kan ju undra varför de låter oss komma nära, ser oss som ledare och låter oss sitta med dålig balans på deras ryggar? Kanske delar de också vår nyfikenhet inför olikheter och längtan att känna samhörighet?

Black beach Vit islandshäst ridresa till Island
Tidigare i min årskrönika har jag nämnt att jag återvänt till stallet och åter känner den passion för hästar som jag haft sedan barnsben. Drömmen om en egen häst som barn var ouppnåelig, men fullt möjlig för mig som vuxen och hur jag nu vandrar vägen dit. I somras red jag alltså på Fårö efter ett uppehåll på 22 år och en turridning ledd av Marona Lundmark. När jag i januari ser att Marona har börjat arbeta på en hästgård, Skalakot, på södra Island känner jag genast ”Åh vilken dröm!” Jag börjar maila med Marona och får ta del av hennes makalösa historier. Historier som är hennes vardag. När gården sedan söker mer folk att arbeta på gården börjar mitt hjärta att klappa hårdare och snabbare. Jag vill verkligen detta! Men hur ska det vara möjligt? Jag har ju min familj och vardag i Stockholm?

ridning på Island Black beach ridning Tintin på black beach Vik strand
Men det fina med livet är ju just att du kan oftast forma det som du vill och önskar. Några veckor senare sitter kontrollfreaken Jessica Lund på ett flygplan på väg till Island utan någon som helst riktig plan. Inte mer än att jag ska bo och arbeta på en hästgård med 120 hästar under en månads tid på Island. Jag är tacksam att vara egen företagare så att jag kan ta ledigt och följa en dröm jag har. Såklart att jag funderar både en och två gånger huruvida jag är en bra mamma eller inte som reser bort, men får det goda rådet av BFF Lina Lanestrand ”Du är en bra mamma och en förebild för din dotter om du följer och förverkligar dina drömmar”. Med tårarna brännande bakom ögonlocken efter att ha sagt hejdå till min dotter och sambo, låter jag Linas ord löpa som ett radband genom huvudet under hela bussresan till flyget. Jag tar en selfie och postar på Instagram som visar och manifesterar hur rädd jag är men samtidigt nyfiken på att se om förändringen skulle märkas på bild.

Skalakot ryttare Island
Väg-bilden är den första bild jag tar på Island. Jag har just stigit av bussen som tagit mig ungefär 15 mil söder från Reykjavik. Ingen aning om vad som väntar mig men äventyret startar här. Påbörjar jag denna väg leder den mig till något nytt. Känner mig tacksam och trygg över att vara omringad av maffiga berg. Förutom att berg ger en rogivande känsla inbjuder de att bestigas och komma upp på lite höjd. Vilka fantastiska hästar som klättrar över dessa branta stigar. Kan man ha bättre resesällskap?

vackert sto islandshästar på Island vit islandshäst islandshäst med blått öga
Emelie Cajsdotter skriver i sin bok ”Kungens alla hästar” att hästar är läromästare som kan bjuda in oss eller provocera oss människor att möta vår fulla potential. När jag i höstas red kallblodstravaren som var explosiv och glad över att springa fort, så glad att han bockade och tog glädjeskutt, blev jag provocerad och rädd. Det var inte helt enkelt att klura ut vad jag var rädd för. Var det farten? Tempot? Explosiviteten? Energin? Livsglädjen han hade som provocerade mig? Eller var det att tappa kontrollen? Att bara följa med hästen som jag var rädd för? Var jag kanske rädd för att han skulle springa ifrån mig och lämna mig kvar?

hästar som springer fritt Häst i flock med berg i bakgrunden Hästar i det fria islandshäst med lång man föl med sin mamma i hage
Det bästa på Island och jobbet på hästgården var för mig att ge hästarna i stallet mat på morgonen. Att möta de vackra och kloka djurens blickar och få ge dem något. I detta fallet mat. De kunde visserligen kivas med varandra om att få mat först och utdela både ett eller två bett mot varandra, men att hälsa dem god morgon och småprata lite och samtidigt höra dem tugga var väldigt glädjefyllt, meditativt och rogivande. Så väldigt basalt. Att äta. Att tillföra kroppen energi. Jag älskade också att stå och studera hästarna i flock.

ryttare på vit islandshäst flicka blir pussad av hästar
Dottern och sambon kom på besök. Så gjorde även snön även om det var en tillfällig gäst. De sociala unghästarna turades om att hälsa på min dotter. Sambon visade sig vara en skötsam stallpojke som gjorde nytta när vi ledde turridning för turister. Som fotograf måste man ju upp på berget och ta fina bilder. Även om jag inte är så förtjust i just vita hästar erkänner jag att de är vackra på bild. Det var fint att se hur hela min familj som bor på Odenplan i Stockholm ändå smälte så naturligt in i bondgårdslivet på Island.

häst räcker ut tungan glad islandshäst häst som skrattar skrattande häst
Det är för tidigt för att summera min resa på Island men jag blev så mycket gladare och fylld av energi i samvaron med de kloka hästarna. Känner mig lite som hästen på de sista bilderna. Även om man kanske inte alltid kan ändra sin situation kan man ändra inställning till och tankar om saker och ting. En av de absolut bästa minnena från Island var kvällen när jag och en tysk kille raceade med två hästar i solnedgången på Black beach. Just när jag inte trodde att hästen kunde springa snabbare la Tintin, hästen som jag red, in en växel till. Jag kände mig aldrig rädd, utan hela tiden trygg på Tintins rygg. Höll om honom med mina ben och lätt om halsen. Kände bara tillit och släppte kontrollen helt och lät honom springa. Det var helt magiskt! Några av bilderna är till salu i en begränsad upplaga. Kontakta mig för mer information.